äfven i vårt. Jig huktade, såde jag, atter beundran för denne man skulle uppresa en skiljmur Oss emellas! — Beundran svarade bon, kände jag blott för bans olycka. lag likaledss svarade jag, och så försiå vi hvarandra åter,? Jag kusde icke förklara för mig, bura en troende och sedlig qvinna kunde tillbedja blotta kvaf:en, utan religion, utan sedlighet och utan trihet. Napoiecn ver uten tvifvel en stor återupprästares; han å:exstillde den sociala verlden, men gaf icke nog akt på elementerne af hvilka han sammansaite den på nytt; ban -sammankillase sin siaty med smuts och sjeliviskhet, i s.öllet att bugga ut den hel: gudsfruktan och sedligbet, i dygd och fribet. På detta sätt för flöt natten under samtal I hvarjehanda ämnen. Jag kände ait ingen sträng felades denna höga och säkra ande, och hvarjz tongent af klaviaturen man ansiog, gaf eu ren, stark och full ton, der meatysiska st äggen måhända undantagen, bvilken genow alltför stark spänn:ng ljöd faskt, eller och var stämd 1 en för dödlig fattvingsförmåga alitför bög ok av. Vi åt skiljdes, med upprigtig saknad å man sida, med förbndiig saknad å hennes, YIatet farsäll sade hon, vi skola ofin återse hvarandra på denna resa, och äonu ofare på ardia resor, om hvilka ul måhinda icke har någon aning. Gå till hvita, och kom ihog att ni äger en vän i Libanous cnsliza dalar. Hon räckte mig basden; jag lade min, siter Arabisk sed, på hjeria:, och vi åtskiljdes. KENTOR LS ST SONEN PTE VE DOVT NRK BOTTEN