ten att bringa vätskor i kokning. Denna omständighet torde atgöra den egentliga förklaringsgrunden dertill, att publicisterne och tryckpressen fått uppbärasdena egentliga tyegden af Hr Lefrdgas harm öfver Hr Crusenstolpes yttrande, med hvilket pressen icke haft något slags sammanhang, likasom sjelfva den exalterade produktens innehåll befriar oss från några kommentarier dertill. Reservationen lyder sålunda: i Då Ridd, och Adeln för rågra plenidsgar sedan beslöt, att en dess ledamot skulle af Landtmarskalken erhålla tjenlig föreställning och varning för begagnade; personligen förolämpande uttryck, höjdes åtskilliga stämmor alt, i stränga ordalag, reservera sig emot beslutet. I dag är ordningen kommen till mig, att begagna samma rättighet, i anledning af den frikänne!se en känd medlem af detta Stånd, genom dagens votering, vunnit. Då besiutet fattades, att ett Utskott, til! frågans närmare piröfvande, skulle sättas, yrkade en astad ledamot af Ståndet den lindrigare åtgärdens vidtagande, nemligen föreställn ng och varning af Landtmarskalken. Utgången af voieringen bar visat, att han bätire kände närvarande sammansättricg af detta hus, än vi andre, som yrkade den strävgare, hvilken nu uteblifvit och hvarigenom ett ypperligt prejudikat för framtiden är vunnet för dem, som nitälska för Svenska språkets och sedernas orobildning, till öfverensstämmelse med de mönster, som dagens publicistiska Stormän bylla, vårda och följs. Men hvem kunde väl föreställa sig ait inom detta, så betydelsefullt prydda, hus, finxa en sådan lydighet under de Protestentiska folkens Irgvisition, denna i frihetens namn liberalt prässande präss, som qväljer samveten och trampar bumaniteten. Det synes vu vara för framtiden tillåtligt att inom detta hus, emot korporationer och enskilda, begagna ord och uttryck af de mest förolämpande betydelse, allenast man har skicklighet nog att ställa dem så, att menirgen inför Advokatyrens Domstol blir tvetydig, eburu den inför ärans är klar och förkastlig,, Någon kunde ju hädanefter t. ex. säga: det gifves ett Svenskt ord, ordet skälmstycke, och jag går att framsiälla en tafla öfver Riddarbusopfpositionens förbållande vid den eller den riksdagen, vid det eller det tillfället: det gifves ett Svenskt ord, ordet, skälmstycke, och jag går att framställa en tafla af den el!er den individens förhållande i dess enskilda och offeniliga lefverne m. m. Men jag villickeutföra hela den tafla af skändligbeter, som lätteligen skulle kunna tecknas på denna orena grund. Hvarje tid bar sitt begrepp om fribet. Vår synes anse fribeten att småda Regering och enskilda såsom vilkor för Medborgsmannasjelfstundighet, såsom sköld för yttranderättern, förtjevande hyllning och försvar. Djupt skulle -jag sörja öfver detta förnedrade -ochförnedrarde begrepp om frihet, vore jag ej innerligen genomträngd af den bergfasta öfvertygelse, att den äkta fribetskänslan, bumanitetens obe:mineliga rot, icke kan för längre tid, mindre för alltid qvafvas af den oäkta frihetens afföds, dessa vanställare afsanning och rätt, dessa den sanna frihetens Dödgräfvare och Despotismens förblindade förbud. — Mine Herrar! Jag är en nykomling i detta samfunds jeg räknar inga andra anor, än dem, som utgöra en gemensam arfvedel för hvarje Svensk man, född till cqvald frihet och fostrad under djup vördnad för lag och rätt; och det är på sådan grund jag anser mig berättigad och uppmanad att inför denna församling, som i sitt sköte hyser så många, hvilka namn förvaras med ära i Sverges häfder, höja äfven min röst för att uttala en protest mot de förnedrande bojor oss vilja påliggas i frihetens namn af dem, som för en tid inkräktat frihetens Tempel: Tryckfriheten, för att derifrån sträcka en förtryckkande spira öfver förnuft, seder ech samveten. Men tiden hvilar icke, det välde som bygges på vild och förtryck bär i skötet fröet till fall; yren är fallets säkra förebud; gifve Gud, att icke Tryckfriheten störtar jemte dem, som samvetslöst missbruka den. Jag reserverar mig mot det beslut, som i dag frikant He Crusenstolpe. 450 ARR SRA RR Er AE Regeringen har, å Postverkets stat, anvisat nödigr medel för organisationen af en Telegrafkorresvondens mellan Göteborg och Marstrand; och har