tygelse, som han bär förr yttrat. Ett sådant låningssätt vore stridande mot lagen och allmänhetens derpå grundade begrepp om rätt eller orätt. Men äfven den fördel, som man velat arithmetice bevisa, vore falsk; ty ehuru det 1låAe. uträkna sig, att om man blott finge Go proeent af kapitalet. mot 3 ploc. årlig ränta, man! på 37 år, om amortissementet ställdes på en proc., väl skulle utbetala mindre än om han fått full valuta mot 4 proc., så kunde man likväl antaga alt denna vinst, fördelad på en hel nation, icke skulle innebära någon verklig fördel för densamma, Man borde besinna att -kapitalegare troligen icke skulle ingå på ett lånesätt, som beröfvade dem en obestridlig ränteinkomst, för den ögonbliekl ga fördelen af rabattsumman; äfvensom att det icke är långifvaren, som kontraheherar om statslån, utan att detta vore en sär-kild Mäklareklass, hvilken nödvändigt -derpå måste hafva sin vinst. Erfarenheten visade alt någon stat aldrig begagnat detta lånesätt utan a!t framgå på den började banan, till de skattdragands ökade lidanden. Då systemet dessutom ytterst afsåg att kasta de närvarande bördorne på efterkommarde, kunde talaren ej ingå på förändrande af BondeSiåndets fattade beslut. Hen afslog derföre inbjudninen. ; JÖNS JÖNSSON från Skåne heppades att Ståndet icke måtte frångå sitt redan fattade välgrundade beslat i frågan om tillstyrkte afslag af Utskottets inbjudning. Den redan en gång försiggångne voteringen i Förstärkta StatsUtskottet hade med 77 röster mot 42 utfallit till antagande af Bonde-Ståndets beslut, och utgången af en ny votering skulle troligen blifva densamma. ANDER DANIELS:ON: Det vore beklagligt om Bonde-Ståndet;skulle i denna sak låta fö: villa sig af de skenbara fördelarne utaf de med rabatt tagne Statslånen, samt förgäta såväl den allmänna opinionen mot sådana Statsbedrägerier, som våra egna lagars syftnirg, att vid alla afhandl:pgar afleda ocker och bedrägliga transaktioner. Nationens allmänna tänkesätt angående bela låneoperationen, äfven sedan den inskränkts till den vidunderhiga garantien, är väl bekant, och det synes, stt ipgen tänkande infödd man skulle kunna gå in på en oseration, som obestridligen är af natur, att ej gifva laglig säkerhet för återbetalningen. Men det oaktadt synes man önska att tvertemot dessa vigtiga skäl göra ett försök med införandet af ett system, som ytterst hvilar på den satsen: att den enskilte måste förlora, för att Staten skulle vinna. Om man litet tänkte på saken, vore det ju tydligt, att i den vanliga ordningen skulle Staten ej kunna få pengar mat 5 proc., utan emot nära 20 proc. rabatt, då allmänna räntan är 6 proc. och om man finge lånet blott emot 10 proc. rabatt, grundade sig ju företaget på erbjudande af andre fördelar ät långifvaren, än erbjudande af blotta räntan. Dessa fördelar voro inga andra, än de samma de vinna genom det vanliga offentliga obligationssystemet, med unantag af fondspelet på börserne. Man skulle alltså förrycka våra vanliga kreditbruk ch medgifva ett offentligt scbackrerisystem. Talaren icke allenast afstyrkte nbjudningens antagande och förklarade att han framhärdade i Ståndet: förut fattade beslut, utan arsåg sig äfven böra offentligt yttra den öfververtygelse att det vore Riks-Stånden ovärdigt, att gensm ett sådant beslut, som det ifrågavarande, inieda någor i transaktioner med allmänna inrättningar, på ett sätt, som i sig sjelf vore så stridande mot rättsbegreppet, att om en förändring af större politisk vigt invom landet inträffade, säkerligen jordsgarne skulle förlora sjelfva rabattvirsten cch ännu mer, då ingen domstol kunde ålägga låntagärne att betala mer än hvad de offentligen inför hela nationens ögon emottagit. (Fortsättr, följe). Vid diskussion bos Bondeståndet om StatsUtskototets sednare utlåtande, angående lånet till hypoteksföreningarne och .vilkoren derföre var endast följande yttrande att märka: I anledning af StatsUtskottets utlåtande N:o 423 har jag faonit mig föranlåten yttra min mening. Såsom icke tillhörande den majoritet, byars röst har lyckats göra sig gällande till antagandet af Ridderskapet och Adelns inbjudning rörande Riksgälds-kontorets garanti för de lån, som hypoteksföreningar komma att upptaga; anser jag mig äga största skäl att understödja hvad Hr Bruks-Pätron Petrå, såscm ledamot inom Bcrgare ståndet, i sin väckta och till StatsUtksottet remitterade xi otion har anfört. Motionären har, till stöd för en åsyftad framgång åberopat 69 S. Regeringsformen, som ibland annat innefattar Riksgälds k ntorets styrelse och förvaltning; och sålunda synes äga ostridiga skäl för sin dervid hafda åsigt: Men Utskottet har deremot på lösliga grunder lemnat denna motion utan afseende. Lika med motionären anser jag att det af Hr af Billbergh i sin reservation uppgjorda förslag, har, emot Gruudlagens bokstafliga lydelse, Vunnit framgång. Det synes nu alltså vara hög tid inne att söka afböja ett efter min tanka begånget misstag, hvilket med en röst pluralitet inom Bonde ståndet har tillkommit, och som, efter alt utseende, för framtiden kommer att verka menligt för hela Svenska Nationen, Klagan och missnöje höres ifrån nästan alla orter af Riket, icke allenast öfver den långa tidsutdiägt våra Riksdagar upptager, utan äfven det handlingssätt, som såväl vid sistl. som äfven vid innevarande Riksdag har gjort sig gällande inom representationen. Om man sålunda icke förmår att här tillvägabiinga något, som till fäderneslandets bästa kan vara ländande; så anser jag likväl det vara vår ovilkorliga pligt; att söka undanrödja, hvad som man för ögonen solklart kan inse för samhällets bestånd vara vådligt. . 4 mL AS om I vå vE