Diskussionen häröfver börjades med uppläsande af ett vidlyftigt anförarde af JOHANNES BENGTSSON fr. WesterNorrlands Län, som, efter uppdragandet af en tafla öfver den behandling sjelfva frågan hittils erfarit, förklarade att han för betydelsen och de sannolika följderne af de ifrågavarande 2:ne alternativen, eller huruvida kapitalrabatt å de blifvande lånen borde medgifvas eller ej, sökt göra sig reda, och dervid kommit till den öfsertygelsen, att antagandet af inbjudningen till Ståndet, att ingå på två Stånds beslut om dylik rabatts tillstädjande, vore förmå:ligare, än att tillåta votering. Rabattsp:incipen, för sig betraktad, mötte för dess inrymmande i vårt allmänna låne-system icke sådane betänkligheter, som man deremot velat åberopa: Tvärtom :yntes det klart, att lån mot rabatt ofta voro för låntagaren fördelaktiga:e, än försträckningar al pari, nemligen i anseende till räntebeloppets nedsättande i förra fallet. Han åberopade ena beräkning, som förra gången frågan förevarit, blifvit i Ståndet framstälid, och som visade att ett lån på 1000 Rdr med 10 pet rabatt, d.v. s. mot obligationer å 1,1t11 Rdr och 4 pct ränta, skulle genom årlig inbetalning af 6 pet, liqvideras på 28 år med tillsammans 1,868 Rdr, hvsremot ett fcoo Rdrs lån al pari, mot 5 pet ränta, skulle med samma årliga afbetalning icke kunna dödas på mindre än 37 år och dertill medtaga 2,220 eller 352 Rdr mera än hvad go procentslånet kostade. Skulle åter lånas på viss förfallotid, så skulle t. ex. ett lån å 2000 Rdr på 15 år och emot 5 proct ränta, vid förfallotiden ha medtagit i räntebetalning 1,500 Rdr, då deremot ett lika lån, med 15 pct rabatt och 4 pet ränta under samma tid allenast dragit 1200 Rdr uti afgäld, eller 300 Rdr mindre, hvilket, oaktadt hufyudstolen måste betalas med fulla 2000 Rdr, lemnade en betydlig vin t, ehuehuru man förlorade rabattsprocenten 250 Rdr. Genom en mängd dylika kalkuler kunde ådagaläggas, att rabattsystemets tillämpning i de flesta fall lände till verklig fördel för låntagaren; och då det en gång vore ou:dvikligen gifvet och nödtvucget, att lån för allmänna behof måste upptagas, borde Staten, icke mera än enskilte lånsökande, vara förh ndrad att förskaffa sig de minst betungande vilkor, eller Riksgäldskontoret vara tvunget att ovilkorligen upptaga lån al pari, i händelse, under vilkor af kapital abatt, en sådan räntenedsättning kunde betingas, hvilken icke blott motsvarade, utan äfven mer än ersatte förlusten af kapitalafdraget. I alla fall, om icke fördelaktig rabatt kunde betinvgas, vore man ju tvungen, att låna al pari, och då hade den lemnade tillåtelsen visat hvarken nytta eller skada. Talaren upptog härefter till vederläggning åtskilliga mot rabattsbeviljandet gjorda invändningar, och öfvergick till granskning af de i betänkandet föreslagne voteringspropositioner, dem han icke kunde gilla, emedan japropositionen icke bestämde någon gräns, för kapitalafdragets storlek, och nejpropositionen, om den antoges, skulle inskränka Riksgäldstoutoret till nödvändigheten att upptaga lån, till återbetalning vid anfo:dran eller eljest efter kort tids uppsägning, hvilket åter gjorde en kreditivrätt för Riksgäidskontoret på Banken nödvändig, rörande betänkligheten hvaraf talaren ganska vidlöftigt utvecklade sina åsigter. Voteringen i Förstärkt Stats-Utskott borde derföre undvikas, och inbjudnirgen antagas. ANDERS PÅLSSON från Jönköpivgs län tviflade icke att Riksgäldskontorets behof af lån kunde fyllas under de vilkor för lånesättet, som Hederyvärda Ståndet redan antagit, och kunde icke eller bifalla inbjudningen; men man borde ock bsinna, att anskaffandet af erforderlige medel vore ett oeftergifligt vilkor för statsverkets obehindrade gång, och att, om Riksgäldsktontoret, emot förmodan, icke skutle kunna erhålla tillgångar, så måste följden deraf blifva en ny riksdag, som skulle medföra stora olägenheter för landet, och hvilka man borde söka förhindra, så vida en sammanjemkning af BondeStåndets beslut med de andra RiksStåndens vore möjlig. Sådant ansåg han möjligt, och ehuruväl talaren icke ovilkorligen kunde antaga inbjudningen, ville han dock föreslå, att Ståndet i så måtto instämde i Adeins beslut, att lån väl finge mot kapitalrabatt upptagas, dock under det uttryckliga vilkor, att berörde rabatt, tillika med räntebeloppet, i förhållande till lånetiden, icke finge öfverstiga fem procent årlig ränta å kapitalet efter vanlig beräkningsgrund. Riksgäldskontoret finge derigenom friare bänder, och all våda för prejeri förekommes. Lagen fösbjöd icke eller ett sådant lånesätt, då den medgåfve 6 procent ränta. PER JONSSON från Öland yrkade antagande af Utskottets jemkningsförslag eller så kallade inbjudning. Riksgäldsfullmäktige borde icke bindas af någon annan föreskrift vid den förestående lånerörelsens bedrifvande, än bestämmandet af den yttersta gränsen, eller med andra ord, de för staten mest betungande lånevilkor, på hvilka fullmåktige ägde att ingå. Lemnades icke fullmäktige i allt öfrigt fria händer, så vore att befara, hvad erfarenheten redan bestyrkt, att fullmäktige skola råka i yttersta förlägenhet för bestridandet af statsutgifterne och infriandet af sina obligationer, samt ofelbart tvingas att, innan detta års slut, hos Kongl. Maj:t anhålla om Ständernas sammankallande. När Ständerne sammankommit, ägde de, då den nya bevillningen ingår först år 1837, icke någon annan utväg för afhj-lpande af den ögonblickliga förlägenheten, än att antingen ingå på det nu omtvistade lånesättet, eller ock upptaga ett utländskt lån, hvilket möjligen, i nödens stund tillgripet, skulle blifva högst kännbart. Lyckligtvis vore redan, genom förstärkt StatsUtskott afgjordt, att upplåningen skulle ske i Svenskt mynt. PresteStändet hade äfven beslutat, att räntan icke finge blifva bögre, än fem procent på det verkligen erhållna kapitalet, hvarmed äfven BondeStåndets eget beslut instämde, i anseende till alla de öfriga låningssätten; och talaren betviflade icke det fullmägtige vid tillämpningen af de särskilte låningsmetoderne skulle företrädesvis använda det, som säkrast och med minsta uppoffring uppfyllde ändamålet, ssmt således i första rummet tillgripa rabattsystemet, såsom den enda utvägen, att: förekomma inställandet af kontorets utbetalningar. Hvarförutan talaren förklarade ätt han ej kunde gilla att något kreditiy för Riksgäldskontoret å Banken anyvisades.