Diskussionen häröfver börjades med uppläsande af ett vid-
lyftigt anförarde af JOHANNES BENGTSSON fr. Wester-
Norrlands Län, som, efter uppdragandet af en tafla öfver
den behandling sjelfva frågan hittils erfarit, förklarade att
han för betydelsen och de sannolika följderne af de ifrågava-
rande 2:ne alternativen, eller huruvida kapitalrabatt å de
blifvande lånen borde medgifvas eller ej, sökt göra sig reda,
och dervid kommit till den öfsertygelsen, att antagandet
af inbjudningen till Ståndet, att ingå på två Stånds beslut
om dylik rabatts tillstädjande, vore förmå:ligare, än att
tillåta votering. Rabattsp:incipen, för sig betraktad, mötte
för dess inrymmande i vårt allmänna låne-system icke så-
dane betänkligheter, som man deremot velat åberopa: Tvärt-
om :yntes det klart, att lån mot rabatt ofta voro för lån-
tagaren fördelaktiga:e, än försträckningar al pari, nemli-
gen i anseende till räntebeloppets nedsättande i förra fal-
let. Han åberopade ena beräkning, som förra gången frågan
förevarit, blifvit i Ståndet framstälid, och som visade att ett
lån på 1000 Rdr med 10 pet rabatt, d.v. s. mot obliga-
tioner å 1,1t11 Rdr och 4 pct ränta, skulle genom årlig in-
betalning af 6 pet, liqvideras på 28 år med tillsammans
1,868 Rdr, hvsremot ett fcoo Rdrs lån al pari, mot 5
pet ränta, skulle med samma årliga afbetalning icke kun-
na dödas på mindre än 37 år och dertill medtaga 2,220
eller 352 Rdr mera än hvad go procentslånet kostade.
Skulle åter lånas på viss förfallotid, så skulle t. ex. ett
lån å 2000 Rdr på 15 år och emot 5 proct ränta, vid för-
fallotiden ha medtagit i räntebetalning 1,500 Rdr, då der-
emot ett lika lån, med 15 pct rabatt och 4 pet ränta un-
der samma tid allenast dragit 1200 Rdr uti afgäld, eller
300 Rdr mindre, hvilket, oaktadt hufyudstolen måste be-
talas med fulla 2000 Rdr, lemnade en betydlig vin t, ehu-
ehuru man förlorade rabattsprocenten 250 Rdr. Genom
en mängd dylika kalkuler kunde ådagaläggas, att rabattsy-
stemets tillämpning i de flesta fall lände till verklig för-
del för låntagaren; och då det en gång vore ou:dvikligen
gifvet och nödtvucget, att lån för allmänna behof måste
upptagas, borde Staten, icke mera än enskilte lånsökande,
vara förh ndrad att förskaffa sig de minst betungande vil-
kor, eller Riksgäldskontoret vara tvunget att ovilkorligen
upptaga lån al pari, i händelse, under vilkor af kapital a-
batt, en sådan räntenedsättning kunde betingas, hvilken
icke blott motsvarade, utan äfven mer än ersatte förlusten
af kapitalafdraget. I alla fall, om icke fördelaktig rabatt
kunde betinvgas, vore man ju tvungen, att låna al pari, och
då hade den lemnade tillåtelsen visat hvarken nytta eller
skada. Talaren upptog härefter till vederläggning åtskilli-
ga mot rabattsbeviljandet gjorda invändningar, och öfver-
gick till granskning af de i betänkandet föreslagne vote-
ringspropositioner, dem han icke kunde gilla, emedan ja-
propositionen icke bestämde någon gräns, för kapitalafdra-
gets storlek, och nejpropositionen, om den antoges, skulle
inskränka Riksgäldstoutoret till nödvändigheten att uppta-
ga lån, till återbetalning vid anfo:dran eller eljest efter
kort tids uppsägning, hvilket åter gjorde en kreditivrätt
för Riksgäidskontoret på Banken nödvändig, rörande be-
tänkligheten hvaraf talaren ganska vidlöftigt utvecklade si-
na åsigter. Voteringen i Förstärkt Stats-Utskott borde
derföre undvikas, och inbjudnirgen antagas.
ANDERS PÅLSSON från Jönköpivgs län tviflade icke
att Riksgäldskontorets behof af lån kunde fyllas under de
vilkor för lånesättet, som Hederyvärda Ståndet redan anta-
git, och kunde icke eller bifalla inbjudningen; men man
borde ock bsinna, att anskaffandet af erforderlige medel
vore ett oeftergifligt vilkor för statsverkets obehindrade
gång, och att, om Riksgäldsktontoret, emot förmodan, icke
skutle kunna erhålla tillgångar, så måste följden deraf blif-
va en ny riksdag, som skulle medföra stora olägenheter för
landet, och hvilka man borde söka förhindra, så vida en
sammanjemkning af BondeStåndets beslut med de andra
RiksStåndens vore möjlig. Sådant ansåg han möjligt, och
ehuruväl talaren icke ovilkorligen kunde antaga inbjudnin-
gen, ville han dock föreslå, att Ståndet i så måtto instäm-
de i Adeins beslut, att lån väl finge mot kapitalrabatt
upptagas, dock under det uttryckliga vilkor, att berörde
rabatt, tillika med räntebeloppet, i förhållande till låne-
tiden, icke finge öfverstiga fem procent årlig ränta å ka-
pitalet efter vanlig beräkningsgrund. Riksgäldskontoret
finge derigenom friare bänder, och all våda för prejeri fö-
rekommes. Lagen fösbjöd icke eller ett sådant lånesätt, då
den medgåfve 6 procent ränta.
PER JONSSON från Öland yrkade antagande af Utskot-
tets jemkningsförslag eller så kallade inbjudning. Riks-
gäldsfullmäktige borde icke bindas af någon annan före-
skrift vid den förestående lånerörelsens bedrifvande, än
bestämmandet af den yttersta gränsen, eller med andra ord,
de för staten mest betungande lånevilkor, på hvilka full-
måktige ägde att ingå. Lemnades icke fullmäktige i allt
öfrigt fria händer, så vore att befara, hvad erfarenheten
redan bestyrkt, att fullmäktige skola råka i yttersta förlä-
genhet för bestridandet af statsutgifterne och infriandet af
sina obligationer, samt ofelbart tvingas att, innan detta
års slut, hos Kongl. Maj:t anhålla om Ständernas samman-
kallande. När Ständerne sammankommit, ägde de, då den
nya bevillningen ingår först år 1837, icke någon annan
utväg för afhj-lpande af den ögonblickliga förlägenheten,
än att antingen ingå på det nu omtvistade lånesättet, el-
ler ock upptaga ett utländskt lån, hvilket möjligen, i nö-
dens stund tillgripet, skulle blifva högst kännbart. Lyck-
ligtvis vore redan, genom förstärkt StatsUtskott afgjordt,
att upplåningen skulle ske i Svenskt mynt. PresteStändet
hade äfven beslutat, att räntan icke finge blifva bögre, än
fem procent på det verkligen erhållna kapitalet, hvarmed
äfven BondeStåndets eget beslut instämde, i anseende till
alla de öfriga låningssätten; och talaren betviflade icke det
fullmägtige vid tillämpningen af de särskilte låningsmeto-
derne skulle företrädesvis använda det, som säkrast och
med minsta uppoffring uppfyllde ändamålet, ssmt således
i första rummet tillgripa rabattsystemet, såsom den enda
utvägen, att: förekomma inställandet af kontorets utbetal-
ningar. Hvarförutan talaren förklarade ätt han ej kunde
gilla att något kreditiy för Riksgäldskontoret å Banken
anyvisades.