RR
höfde rätta sig och som kunde fullkomligen ansvars-
fria till dödsdagen: bebålla sne platser allenast
de förmådde att hörbart f protokollisten. utala
de orden: Om Eders Maj: allernådigast gör så el-
ler så, så anhåller jag i djupaste underdånighet at
få mig reservera emot detta Landsfaderliga be-
slot, — N
Nej Hr artilelföraitare; troligen har detta 1:-
ka litet varit Lsgsiiftareras mening, som det mot-
svarar nationens fordringar af dessa sina yppersta,
redligaste och mest frisinoade män, som åtagit sig
det ansvarsfulla kallet att gifva sin Konung goda
råd.
Att så ej var Lagstiftarenas mening kan synas af
de tryckta motiverne till 1809 års konstitution, och
om nationens önskan i detta tall kan hvem som viil
öfvertyga sig, som behagar ingå i samtal bärem
med bildade individer öfver hela landet, NB om
frågaren ej misstänkes för att göra ett dåligt bruk
af ett upprigtigt tillkännagifvsnde af dessa indivi-
ders tänkesätt. .
Någon ministerstyrelse, organiserad efter Engelsk
eller Fransk modell har jag just ej hört af mnatio-
nen önskas, blott våri Statsråd erhåller en förbätt-
rad orgauisatiop; Och om sådane män altid dertill
utvaldes, som kände nationens nuvarande bildninogs-
grad och önskningar, som så tillsägandes uppväxt
med de begrepp, som nu allmänt råda om menni-
skovärde och menniskorättigheter; som alltid utan
fruktan, utan biafsigter och utan all: partisinne
meddelade Konungen efter sin bästa öfveriygelse
goda råd; så låter det ej tävka sig att en eller an-
nan, än aldrig så stor favorit, skulle kunna i läng-
den verka på en Konungs beslut emot ett så sem
mansatt Statsråds alltid mogna, vördsamt men
alfvarligt uttalade råd och föreställningar. — Att åter
tro det Korungen skulle ofta förkasta dessa sna
lagliga Rådgifvares föreställningar, hvars redlighet
han kände, utan att dertill hemta anledning af an-
dra personers intalan, de må nu kallas favoriter, ex-
tra näsor eller hvad man behagar, tyckes mig lika,
litet tänkbart man behöfde befara under när-
varande förhållanden eller det som den närmast
kommende tiden visar oss. .
Det är icke min mening att steg om steg följa
artikelförfattaren genom den långa slingrande ar-
tikeln. Dertill fattas mig både tid och förmåga.
Jag har endast velat uttrycka en redlig och upp-
rigtig Svensk medborgares tanåar i hvad som rörer
hufvudssken: Stats-Rådets ansvarighet och den med
deras platser afsedda nytta för fäderneslardet, som
lönar dem, äfvensom det missnöje, bvaraf jag intogs
när jag fann en en så oförväntad sats, som våra hög-
sta Embetsmäns på en gång moraliska cch juridiska
ansvarsfrihet offentligen yrkas i en Regeringens egen
tidning, utgifven i ett så kalladt konstitutionelt land
— — — Jag kan dock ej lemna helt och hållet
den långa artikeln, utan att göra en och annan
anmärkning vid åtskilliga af de deruti yttrade bi-
satserne. .
Så t. ex. har det kostat mig mycken möda, vu-
tan att jag rätt vunnit ändamålet, att räkva ut,
hvilka personer artikelförfattaren anser så qvahfi-
cerade, att de må öga rätt att tala i folkets
namn eller offentligen opponera sig emot Sty-
relsens åtgärdsr. På ett ställe säger han, att
en sådan må ingalunda i något fall vara
subaltern:; — han skail således äga tromans grad
och vara gråhårig. — Straxt derefter yttrar för-
fattaren, att blott den, som står högst i förtjenster
om fäderveslandet , har rätt att afkunna en sådan
dom. Hvilka förtjenster menar bär författaren?
Skall ban bafsa grånai på tjenstemannabanvan, el-
ler gjort lysande krigsbragder, eller gifvit be:ydli-
ga understöd till vyttiga inrättningar, eller månne
det ej äfven kan få avses som förtjenster om födernes-
landet, att hafva under deltagandet i Representatio-
pen fästat Regeringens och nationens uppmärksamhet
på sig inrotande missbruk eller på felaktigheter i vår
Lagstiftning; att hafva med sans och värdighet ifiat
mot alla slag af orättvisa, att hafva vågat tillstyrka
en för vårt fattiga land så oundgänglig sparsamhet
i allmänna utgifter, och att bafva gjort det på ett
sätt alt det ålminstone väckt nationens sympati.
Jeg förmodar stt sådane förtjenster äfven menas af
författaren; men hvarföre nödvändigt förena detta
vilkor med, det föregående och det efterföljande om
den utmärkte persouligheten? och huru förena det I
med den demokratiska anda han funnit hos Sven-
ska nationen. Man kan ju tänta sig en tidigt utbil-
dad man eller en som af hvarjebhanda orsaker så
108 s . oe . 0 ss 4 Oo