viklig, samt ändtligen, att en bedröflig och i mer än
ett afseende beklagansvärd strid vore väckt om stats-
makternas grundlagseuliga förhållande till hvaran-
dra. Hvad sålunda blifvit anfördt, förekommer no
mycket förnärmande Konungamaktens värdighet!
Upphöjd öfver småsinnets ingifvelser, må icke denna
makt någonsin nedstiga till hvardagslifvets ordstri-
der! Det sublima ändamålet för dess tillvaro, kan
icke vinnas genom förtrytsamhet, harm och öfver-
mod, — känslor, hvilka b-klagligen kunna
någongång stämpla den enskilte mannen, men
hvilka alldrig låta förena sig med begreppet om
den ofelbarhet, som utgör Konungamaktens grund-
idd. — Att Svenska Konungamaktzten skulle, på de
af ifrågavarande Talare anförde skäl, vidtaga åt-
gärder, rubbande grunden för realisationens bestånd
och föranledande en omstörtning i nu existerande
rättsförhållanden, är en tanke, så oförenlig med de
höga egenskaper, som allena kunna utgöra den ur-
dersåtliga vördandens osvikliga grund, att då en så-
dan tanke blifvit, uti Preste-Ståndets, Banke-Ut-
skottet tillhandakomne protokoller, producerad, Ut-
skottet bordt inför Rikets Siänder ådagaltgga
dess förkastlighet såsom princip —: vådan af
dess tillämpniog från Thronen —: omöjlighe-
ten att förlika densamma med Hans Maj:t Konun-
gens nyligen till Riks-Ståndens talmän högtidligen
afgifne, officielt meddelade försäkran, med konsti-
tutiorella samhällets begrepp, med Svenska grund-
lagarne och tilläggom äfven, — med sunda för-
nuftet. — För öfrigt anser jag att Banko-Utskottet
bordt åskådligt visa, huruledes Rikets Ständer, af
Konungens Rådgifvares handlingssätt, i frågan om
upptagande af det vid förra Riksdagen beslutade
jordbrukslånet, kuova hämta anledniovg att iakttaga
högsta graden af varsamhet, innan S:änderne vidare
söka att göra utländsk skuldsättning till föremål för
någon regeringsåtgärd. Sanna förhållandet i nyss-
nämnde fråga kan icke förmörkas af inför Riks-
Rätten afgifne advokatoriska förklaringar, och, af
sofismer, som under vädjande till det rätta och san-
na? kunna uttalas i Riks-Stånden. D:t qvarstår,
utan hinder af Riks-Rättens dom, såsom ett varnan-
de exempel på möjligheten att undertrycka den ena
Statsmaktens — folkets rätt. Verkningarne der-
af, har förbemälte Talare sjelf beskrifvit, då han
erkännande, att Sverges statsskick hvilar på grund-
satsen af två Siatsmakter, Konungen och Folket,
jemväl förklarat, att desse Statsmakte., starke ge-
nom inbördes förening efter stadgad lag, förlora 1
kraft, vid öfverträdelse af de igenom lagen bestäm-
da gränsorne.