en annan gjorde anmarknmog trop de brutvt pour une omlette anser jag att Banko-Utskottet bordt, med föranledande af erhållen återremiss, för Rikeis Ständer utreda några serskilta derutinnan hos Utskottet förekomne högst anmärkningsvärda omständigneter. Underlåtenheten i detta hänseende har baft den följd, att Regeringens egen TidningsRedaktion, uti ett bihang för den 8 nästledne Maj infört ett af Utskottets ordförande, under diskussionen i ämnet på Riddarhuset den 4 dennes afgifvet yttrande, hvilket synbarligen åsyftar att i sin mohn bidraga till Allmänhetens förvillande och förledande. Banvko-Utskoitets Ordförande har der, med den skicklighet, som är honom egen, bland andra vilseförande framställningar, sökt kasta skug ga på dem som mest knota så väl öfver Riksdagens längd, som öfver Regeringens och dess medhållares bemödanden att förlänga den; i sammanhang hvarmed han antydt, att denna fraktion af oppositionen skall ulöfsa sin pligt att hålla emot i sak, äfven liksom för ro skull, vilja upphöja Representationens myndighet på Regeringens bekostnad och i trotts af tydlig lag. — Öfverhufvud taget är nu mera i visst afseende oskadligt hvad ifrågavarande Representant gör och låter, ty medelst den kedja af motsägelser som hela hans Riksdagsmannabana företer, har han dragit försorg derom, att han öfverallt är i sina Riksdagsförhandlingar så fullständigt vederlagd, att hvarje offentligt yttrande af bonom i den nyare tiden snart sagt har sin fullkomliga motsats uti hvad han förut å Riksdagarna skrifvit och talat. De beskyllningar af ofvanvämde eftertänkl ga egenskap, som decne Riksdags Talare framkastat emot några af sina med-representianter, betyda intet inför Rikets Ständer, bland hvilka, — Talaren sjelf icke ens undantagen, — troligen ej finnes någon som sätter minsta tillit till ifrågavarande beskyllningar. Men då man i förtröstan på fortfarande undseende bo; Banko-Utskottet, sökt att på ofvanförmälte sätt, med anförande af Banko-Utsk:s. ordförandes grundlösa upgifter, missleda den stora allmänheten, bör åtminstone den sannivg förkunnas, att samma myndighet som es del af Representationen skall, enligt samma ordförandes anklagelse, hafva sökt, att i trotis af tydlig lag, på Regeriagens bekostnad usurpera, icke är någon annan än den, som Hans Maj:t Konungen sjelf, i närvaro af Riksdagens högsta funktionärer, nyligen förklarat Sig icke lagligen ega och icke någonsin eftersträfva. Jag reserverar mig således icke mot det slut, hvari Banko-Utskottet i sitt förberörde betänkande stanrat, men emot den i svaret på återremissen förefunne ofullsändighet, hvaremot Regeringens i Statstidningen inrflytelseegande organer tagit sig anledning, att under antydt aifvar, framlägga inför allmänheten en skildring, som utan hinder deraf att Utskottets ordförande densamma författat, ugör en fullkomlig parodi på Svenska ve balöfversättningen af det i nyssnämde tidning så ofta förekommande Ordet Philalethes. Banko-U:skottet har, vid besvsrandet af Presteoch Bonde-Ståndens återremiss på Utskottets memorial N:o 131, rörande frågan om Kongl. Maj:ts medverkan till upptagande, vid möjligen framdeles tör banken inträffande behof, af ett utländskt kreditiv, icke lemnat något utlåtande öfver det, af en PresteStåndets ledamot, i ämnet afgifne märsliga anförande, hvilket i Statstidoingen den 7 nästl. Maj fnnes reproduceradt. Ehuru jag fulliomligt gillar Utskottets åsigter i hufvudsaken,; sådane de finnas uttryckte i Utskottets betänkande N:o 142, måste jag dock reservera mig i anledning af Utskottets förbiseende af den vederläggning, scm de i nyssnämnde anförande framkastade vådliga sater, påka.la. MedI gifvande möjligheten, att Bankofullmäktige kunsna utan Konuagens biträde erhålla utländsk kredit, har Högvördige Ståndets nyssnämde Talare antydt, att Kongl. Maj:t tilläfsentyrs, finvande sig försärmad i sina Konungsliga prerogativer, kunde komma att motverka Bankostyrelsens åtgärder för utländskt iåns erhållande och i sådan afsigt högtidligen förklara, att så vida Riket utan Kongl. Maj:ts setskap och samtycke belas:as med utländsk gäld, Kongl. Maj:t icke, till lånets återgäldarde, vidtager något af Dess Kongl. makt och myndighet beroende steg, hvaraf, enligt samma Talares förmenanrde, följderne kunde blifva, att Bankostyrelsen, efter Rikets Ständers åtskiljande, funne sig försatt i för lägenhet att uppfylla de såsom grund för realisationen bestämda vwilkor, att enda frukterne af denna långa och för lanIT ss I oocnsm8v PP Nn 8 fy a (a