uppvexte LkLiegrer OCh Agaran,; detta Drott svt tj
kunna försonas med mindre än att det likt Thebe
reduceras och så snart några lofvande snillen fram-
träda med :jelfständiga försök, men icke under
Upsalas viogar och skugga, så bör den unga örnen
vingskjutas, fängslas och bindas till svaghetens åt-
löje; dess ögon böra utstingas, dess klor böra an-
vändas till jjusastasar på ett oheligt rum, liksom
man efter att i Tjugu år hafva smädat Tegner, och
satt honom långt efter deu nya skolans koryfeer,
slutligen fann för godt att invitera honom, för att
låta förstå att nu hade hans snilles strålar icke
längre gjort dem solblinda och tvungit dem att hål-
la sig i mörkret. —
Insändaren finner Rec. omdöme i afseende på
E—rn i hög grad obilligt, om än några i Hertha
införda Poemer äro mindre lyckade. Men hans
Carolinska studentsång skulle ha varit ansedd som ett
mästerstycke, om den hade blifvit utgifven i Upsa-
lag men efter slutet antyder någon tillgifvenhet för
Carolinska lärosätet så bör naturligtvis dem Caro-
linska Studentsåvgen icke duga hvarken för den rå-
dande tonen i Upsala eller för deni Stockholm.
Sådan ensidighet herskar ännu inom den Svenska
Litteraturen. Icke heller kan Ins. gilla att Rec.
velat förlöjliga det werkligen vackra skaldestycket
af J. R—dt då Rec. kallar hans spåk Mesopota-
miska. Skall detta språk vara en dialekt af det
Phosphoristiska tungomål hvarmed den nya skolan
uppträdde och åstadkom den Sv. vitterhetsförbist-
riogen? Eller är det ett språk, som skall vara i fränd-
skap med Rec:s tanke-fattigt, bildlöst och oharmo-
nmiskt, men liksom Minervas rikt på smädeord och
munväåder? För sin del har Ios... funvit, att Ar J.
R-dt har ett språk för ungdomsåldrens lflighet
passande bildrikt och svärmande, fast icke alltid
korrekt. Ins. hyser stor högaktning för Aftontid-
ningens redaktion i anseende till dess redliga och
frisinviga karakter; men har erfarit att den stun-
dom misstsger sig. Den bar en gång klandrat
Fryxells så kallade Chaotiska bildspråk; men dock
har ban vunnit stora priset, och hålles för en stor
Skald: och Utgif. af Hertha böra ihågkomma, att
sjelfva Byron blef af en ansedd Engelsk Tidning
på ett smädande sätt klardrad för de första skrif-
rer han utgaf. Redaktion nämner att Hertha ut-
korsmit vid Sveriges andra lärosäte, och att det i
många afseenden ör det första; men denna öfser-
lägsenhet erksanner icke hva: ken Upsala eller Stock-
holm, förrän Europa först gifvit ton åt företrädet.
Atterbom och Geij:r ansågos i årtionden stör-
re än Tegvr, lissom en Wahlenberg och nå-
gra avdra större än Agardh, Fries och Nilsson.
Men när öfverlägsenheten omsider gjort sig verlds-
kunrig, då vill Upsala tillegna sig den, gecom att
befordra dem de icke uppfostrat eller ens erkänt,
förän den litierära verlden godkänt och beundrat
dem. Här igenkänner man Persernas politik, som
sökte att vinna Themistoc!es och Alcibiades, men
förgäfsves sökte de att förföra Epaminvondas. Men
det svåraste af jemförelsen ligger i den olyckliga
omständigheten om Lund verkligen liksom Athen
förföljt och förskjutit sina egna barn. Det var der-
emot bos Upsala redan en förtjenst, att det velat
tillegna sig främmande talsnger, som i Lund icke
nog belöntes; ty utan den täflan mellan Två Uni-
versiteter skulle litteraturens tillstånd i Sverige
varit sämre, än olyckligtvis förhållandet är. Men
detta företräde hos Upsala ligger dock icke i snillets
utan i fondernes öfverlägsenhet; och hela denna
förtjenst är underordnad.
Slutligen bör Ins. icke lemna oarmärkt, att det
är icke, bvarken rätivist eller nationligt att klan-
dra och söka förödmjuka en börjznde poetisk ta-
lang; ty om den än såsom ofta fallit är, i något
afseende felat; så bör man snarare öfverse och
uppmuntra, än kbäckla och förlöjliga, icke derför
att en sådan poetisk natur, A. L — d, L — a,
Isidorus låtit en hård recenson bortdrifva sig från
Pinders höjder, och från sitt verkliga kall, såsom
man fördrifvit Amerikas urinbyggare på somliga
orter till den eviga snöregionen, utan emedan all-
mänheten dömer efter en sådan obillig recension,
och således icke uppmurtrar ett försök, som borde
uppmustras, cch med stigande fullkomlighet skul-
le motsvarat nationens uppmuntran.
Hertha har derföre räft, att påräkna en mera
rättvis, allsailig och genomiörd Recension.
Qvistofta i Mars 1835.
D. Munk ar Rosenschöld.