Det torde vara öfverflödigt att fästa uppmärksamheten på den af Hr A. Mankell i likhet med i fjol våras äfven i år arrangerade koralkoasert, hvilken redan i de allmänna bladen blifvit anoncerad att ega rum orm Söadag i St. Klara Kyrka. Det odelade bifail hvarmed den förra emottogs, torde vara en tillräcklig borgen för att äfven denna sednare är välkommen. Man anmärkte förra året, och icke utan skäl, en brist på enhet och konseqvens uti sjelfva uppsättandet af repertoiren, så till vida att den lemnat rum för äfven en och annan nyare komposition; anordningen af den anoncerade koacerten eger genast i detta afseende ett företräde, enligt bvad man af en blick på programmet kan öfvertyga sig; detta lofvar nemligen endast gamla, till största delen de a!dra älsta saker. Den gamla koralen är genom sin egendomliga karakter med dess utomordentliga skönheter, och i sita särskilda skolor, alltför märkvärdig, såväl i rent esthetiskt som kons: historiskt hänseende, för att icke på det högsta ådraga sig musikälskarens uppmärksamhet , äfven om tillfället ait få höra dylika saker e bjöde sig mindre sällan. Den andra afdeiningen med dess fyra stora Italienska mästare efter kronologisk ordning, tyckes isynnerhet i mer än i ett afseende böra blifva af det högsta intresse.