Och när i Rom jag står, der minnet talar
Med tusen munnar om dess rygtbarhet,
Der konstens njutning själens törst hugsvalar,
Der Flora utaf ingen vinter vet: g
Hur varmt vill jag ej minnas Nordens dalar,
Dem mod och ära skänkt odödlighet,
Och längta hit, sen resans mål är hunnit,
Att offra Er den kraft, jag ätervunnit!