sara, Lol uc Dora undvigas, ) Syrnerntt da dcb,y Sår som i närvarande fall, ostridigt är ändamålslös. Häri instämde Doktor HASSELROTH. Domprosten HEURLIN: Förrän Riksbufvudboken blifvit afslutsd, kan ej resultatet af Statsregleringen för hvarje år visa sig, och först då uppgöres liqvid mellan öfverskotter och brister så väl på det hela, som uvder de särskilka titlarna, både. på inkomster och utgifter. Ea sådan detaljerad liqvid meddelas både Rgs. kont, som i händelse af brist — ersätter densamma — eller af öfversko:t — får den sig till godo räknad: — och tryckes samt åtföljer allm. tidn. Huru åter dessa brister uppkommit, kan fullständigt upplysas endest gesom hufvudsaklig granskning så val af Ritshufvudboken med alla åtföljande verificationer, som ock af Kosungabref, föranledande högre eller nya dispositioner. Skall de:före ersättning för denna statsbrist göras beroende af en förutgående granskning, om och huruvida alla utgifterna äro innom och enligt anslagstitlarna, eller med andra ord öfverensstammande msd den vid föregående Riksdag uppsättade Statsreglexing, så förutsättes en fullständig Statsrevision, hvilken måste uppdragas åt fullmägtige i R ksg. kontoret För mig ligger denna sak så öppen och klar, att jag har svårt att begripa, huru Utsk:; förslag kunvat misstydas eller farhågor väckas. För öfrigt förenar jag mig med Pr. Sienhammar. Emot missbiuset af obehöriga dispusitioner — af RiksStatens öfverskridande, finnes i Rez. F., j:g vill tilllägga 30 S R. O. — ansvar för vederbörande stadgadt, och det är frukt!öst att deremot vilja söka ett nytt, eller starkare korrektiv uti ett Reglemente för Rgs:. kontoret, Dokior MOREN: Då jag tyvärr föranledt denna diskussion, anser jag mig böra göra min ursäkt. Jag trodde i sanning ej, ait saken skulle föra till en sådan grad af seatimentalitet och ordflöde. På det myckna vackra, lärorika och upplysande, som här bhfvit sagdt, torde jag kunna svara enkelt och kort, a:t moraliska anssaret är af stort, ja högsta värde, der moralitet finnes; att bokstafven är ett konstituerande element, hvarpå man med skäl räknar, i alla lagar, från och med grundlagen till och med alla öfriga; att, när man reglementerar, bör man göra det fullständigt, eller ic:e fara dermed. Jag harej yttrat misstroende, ej velat göra fullmäktige till revisorer, hvilket de icke heller nu mer behöfde vara än hittils, icke förespeglat missbruk å Regeringens sida, utan helt simpelt och oskyldigt velat göra föreställniogen i den nya föreskrifien analog med ordställningen i den gamla. Prosten HALLSTRÖM: Icke utan förvåning har jag hört min mening så misstydas, som skulle den åsyfta att förvandla Riksg. Kont:s Fullmäktige till Revisorer över förvaltningen af Statsmedlen. En sådan orimlighet trodde jag dock icke skulle påbördas någon, som vä! borde veta att Rgs. Kont. är ett R. S!:s, särskilda penoningererk, alldeles fråmmande för Statsbestyret: och snart kunde jag derföre vara frestad att anse en dylik insinuation blott för ett mind:e värdigt försvarsmedel. — M:n fråga är ju icke om att lemua Riksg. konts. fullmäktige minsta pröfnoingsrätt, utan om bestämmandet af de vilkor, hvarunder Siat;-Kont. må äga, att, utöfver den kända Statsbristsumman, påfordra Riksg. Kont:s biträde. Och i detta afseexde erkänner jag fullkomligen Riksg. Kont:s pligt att tillhandahålla Statsverket tillräckliga medel till slla de utgifter, som RB. St. godkännt och pröfvat erforderliga, men skulle icke tro, att dess förbindelse borde derutöfver utsträckas. Dock just härutinnan ligger efter mitt begrepp den väsentliga skilnaden; att då, efter nuvarande Reglemente, den brist som af Riksg. kont. bör betäckas, måste härleda sig ifrån någon tillfällig minskning i inkomsterna, hvilka icke utfallit till det belopp, som vid Statsregleringen blifvit påräknadt, och hvarom först Stats Kont. blir i tillfälle att lemra tillförlitlig uppg!ft, så skulle genom det nya stådgandet, Rgs. Kon. tillförbindas, att på Stats Kont. anmälan, att utgifterna öfverstiga inkomsterna, anskaff.i skillnaden, huru stor den än må vara och änskönt Statsverkets räkenskaper kunde utvisa att årets tillgångar varit fullt tillräckliga att betäcka de af Rikets Ständer afsedde samt bestämde anslag. — Hvilken inser icke att på sådant vis lätt kan i ti