sara, Lol uc Dora undvigas, ) Syrnerntt da dcb,y Sår
som i närvarande fall, ostridigt är ändamålslös.
Häri instämde Doktor HASSELROTH.
Domprosten HEURLIN: Förrän Riksbufvud-
boken blifvit afslutsd, kan ej resultatet af
Statsregleringen för hvarje år visa sig, och först
då uppgöres liqvid mellan öfverskotter och bri-
ster så väl på det hela, som uvder de särskilka tit-
larna, både. på inkomster och utgifter. Ea sådan
detaljerad liqvid meddelas både Rgs. kont, som i
händelse af brist — ersätter densamma — eller af
öfversko:t — får den sig till godo räknad: — och
tryckes samt åtföljer allm. tidn. Huru åter dessa
brister uppkommit, kan fullständigt upplysas endest
gesom hufvudsaklig granskning så val af Ritshuf-
vudboken med alla åtföljande verificationer, som ock
af Kosungabref, föranledande högre eller nya dis-
positioner. Skall de:före ersättning för denna stats-
brist göras beroende af en förutgående granskning,
om och huruvida alla utgifterna äro innom och en-
ligt anslagstitlarna, eller med andra ord öfverens-
stammande msd den vid föregående Riksdag upp-
sättade Statsreglexing, så förutsättes en fullständig
Statsrevision, hvilken måste uppdragas åt fullmägtige
i R ksg. kontoret För mig ligger denna sak så öppen
och klar, att jag har svårt att begripa, huru Utsk:;
förslag kunvat misstydas eller farhågor väckas. För
öfrigt förenar jag mig med Pr. Sienhammar. Emot
missbiuset af obehöriga dispusitioner — af Riks-
Statens öfverskridande, finnes i Rez. F., j:g vill till-
lägga 30 S R. O. — ansvar för vederbörande stad-
gadt, och det är frukt!öst att deremot vilja söka
ett nytt, eller starkare korrektiv uti ett Reglemente
för Rgs:. kontoret,
Dokior MOREN: Då jag tyvärr föranledt denna
diskussion, anser jag mig böra göra min ursäkt. Jag
trodde i sanning ej, ait saken skulle föra till en så-
dan grad af seatimentalitet och ordflöde. På det
myckna vackra, lärorika och upplysande, som här
bhfvit sagdt, torde jag kunna svara enkelt och kort,
a:t moraliska anssaret är af stort, ja högsta värde,
der moralitet finnes; att bokstafven är ett konstitu-
erande element, hvarpå man med skäl räknar, i alla
lagar, från och med grundlagen till och med alla öf-
riga; att, när man reglementerar, bör man göra det
fullständigt, eller ic:e fara dermed. Jag harej yttrat
misstroende, ej velat göra fullmäktige till revisorer,
hvilket de icke heller nu mer behöfde vara än hit-
tils, icke förespeglat missbruk å Regeringens sida,
utan helt simpelt och oskyldigt velat göra föreställ-
niogen i den nya föreskrifien analog med ordställ-
ningen i den gamla.
Prosten HALLSTRÖM: Icke utan förvåning har
jag hört min mening så misstydas, som skulle den
åsyfta att förvandla Riksg. Kont:s Fullmäktige till
Revisorer över förvaltningen af Statsmedlen. En
sådan orimlighet trodde jag dock icke skulle påbör-
das någon, som vä! borde veta att Rgs. Kont. är
ett R. S!:s, särskilda penoningererk, alldeles fråm-
mande för Statsbestyret: och snart kunde jag derfö-
re vara frestad att anse en dylik insinuation blott
för ett mind:e värdigt försvarsmedel. — M:n fråga är
ju icke om att lemua Riksg. konts. fullmäktige
minsta pröfnoingsrätt, utan om bestämmandet af de
vilkor, hvarunder Siat;-Kont. må äga, att, utöfver
den kända Statsbristsumman, påfordra Riksg. Kont:s
biträde. Och i detta afseexde erkänner jag full-
komligen Riksg. Kont:s pligt att tillhandahålla
Statsverket tillräckliga medel till slla de utgifter,
som RB. St. godkännt och pröfvat erforderliga, men
skulle icke tro, att dess förbindelse borde derutöf-
ver utsträckas. Dock just härutinnan ligger efter
mitt begrepp den väsentliga skilnaden; att då, efter
nuvarande Reglemente, den brist som af Riksg. kont.
bör betäckas, måste härleda sig ifrån någon tillfällig
minskning i inkomsterna, hvilka icke utfallit till det
belopp, som vid Statsregleringen blifvit påräknadt,
och hvarom först Stats Kont. blir i tillfälle att lemra
tillförlitlig uppg!ft, så skulle genom det nya stådgan-
det, Rgs. Kon. tillförbindas, att på Stats Kont. an-
mälan, att utgifterna öfverstiga inkomsterna, anskaff.i
skillnaden, huru stor den än må vara och änskönt
Statsverkets räkenskaper kunde utvisa att årets
tillgångar varit fullt tillräckliga att betäcka de af
Rikets Ständer afsedde samt bestämde anslag. —
Hvilken inser icke att på sådant vis lätt kan i ti-