NM
Riksgälds-kontoret.
Prosten ÖSTBERG: I bändelse någon diskussion
skulle uppkomma, anhåller jag, som öfvervarit detta
måls behandliog i afdelningen få yitra några ord,
som möjligtvis kunde göra den öfverflödig. Jag har
läst i en af mig i många afseenden värderad tidning en
artikel, som vidrör detta ämne på ett förvillande
ech uppskrämmande sätt, då deri påstås att intet
tilletyrkande under he:a: Riksdagen utgått från nå-
get Utskott, vådligare för Riket; än den i detta
mem. föreslagna förändring i 1830 års reglemente
för fullmägtige i Riksgäldskontoret. Jeg deremot
anter den för en bland de oskyldigaste och derjem-
te minst vådliga saker jag under Riksdagen öfver-
vervarit. Det framlagda förslaget innehåller 2:ne
momenter; deis ett förtydligande af Q:n, dels ett till-
1sgg till densamma, Hvad förtydligandet deraf angår,
finne vi behöfligheten deraf i den betänklighet
Kommissarierne hyste att utbetala ull Stats
kontoret den Statsbrist-summa, som yppat sig för
år 1832, helst uti dena nu gällande f:n stats-
brist ej synes kunna uppstå genom annat, än då in-
komsterna understiga hvad påräknzdt varit, och
de verkligen vid Rikshufvudboksafslutet för näm-
de år öfverstigit förslagsberäkningarna i det hela
med 200,000 Rdr. Men då statsbrist, hvilket i f:n
ej synes uttryckt, äfven kan uppkomma genom stör-
re oundgängliga utgifter, än förslzgsvis äro beräk-
nade, hvilket vid den senast yppade var fallet, och
då man temmeligen säkert kan sluta att beklagligen
äfven hädanefter saroma förhållande kommer att ä-
ga rum, så lävge för behofven på 8:de hufvudii-
teln ej kan sättas någon bestämd gräns, så anser jag
den här föreslagna förändringen vara välbetänkt,
nödvändig och oskadlig. Om denna förändring af
Rikets Ständer ej anloges, anser jag nästan för af-
gjordt att rätt obehagliga strider och menliga följ-
der deraf kunna uppkomma. För I å 200,000 Rdr:s
statsbrist, uppkommen på samma sätt som den för
1832, skulle möjligen uppstå stagnation istatsmaschi-
en och ensamt vålla ett urtima Riksmöte, hvilket
efter närvarande former erfaresaheien nödgar mig anse
för ett bland det största onda, som kan hända lard
och rike. Bristerna råtte fyllas, och ar det då icke
bättre att närvarande Ständer autorisera sina full-
mägtige i Rikgälds-Kontoret afbjelpa dem på det
hittils vanliga och häst möjliga sätt, än att öfver-
jemra detta åt kommande Ständer vid ett urtima
Riksmöte, hvilka ändå ej kunna på annat sätt der-
med förfara? Hvad åter tillägget angår, eller att
Riksgälds-Kontoret skulle om behofset fordrar, lem-
nas 3 månaders anstånd med uibetalningen, så lirer
väl ingen vara som j anser det af nödvändigheten
åkalladt för att ej genom en för hastig och oför-
modad påkänning sätta Kontoret i altför stor förlä-
genhet och skada dess kredit. Jag yrkar bifall på
Memorialet och är ganska lugn för följderna om det
antages. .
D:r MOREN: Hvad min värderade vän nu an-
fört, ehuru upplysande och i hufvud:aken öfverty-
gande det ock är, har likväl ej till fullo tryggat
mig. Jag finner, såsom han, att ett förtydligande är
behöfligt, och instämmer med honom i nästan allt
som iörer sjelfva saken, Men utiorden ligger ej den
kontinuitet och konservativa karakter, som, enligt
allmänt medgifvande, är väsentligt i alla sambälls-
förhållanden. Ett för stort språng är gjordt. Man
har ej förtydligat och omformat, utan gifvit något
alldeles rytt. Jag önskade derföre, att vid slutet
af första raden, eller efter orden: erest för nå-
got år, efter upprättade bokslut, statsverkets utgif-
ter, tillades: inom och enligt utgiftstitlarna. Då
vore allt, som erfordras, rättadt. Jag begär åter-
remiss.
Domprosten HEURLIN: Hr Doktor Mordns til-
1ö2g: inom och enligt anslagstitlarna, måste jag på
det högsta afstyrka. Några statsverkets utgifter,
som icke skulle vara föremål för, eller ligga utom
statsregleringen äro ej tänkbara. Till en eller an-
nan utgiftstitel måste de ovillkorligen kunna kän-
föras. Uttrycket inom är derföre utan betydelse.
Vill mao med ordet entigt uttrycka att totala ut-
giftssumman icke må öfverstiga den i Riksstaten
upptagna, så utom det att ett dylikt stadgande af-
skure möjligheten af tillfalliga, oundgängliga, i ut-
gifiens natur grundade dispositioner på öfverskot-
ten, så skulle tillika brister uti förslagsanslag lem-
nas obetäckta, hvarigexom statemaschinen kunde
komma att stanna ech urtima Riksdag behöfde
sammankallas. Statsbrist i den mening hvarom här
är fråga, kan uppkomma dels genom minskning u-
4; horälasde INkOoOmMster dela sanna Lees oo en