svar, och han slöt en Konunga-bana lika förmörkd, som den kunnat, ledd af klokheten, vara ljus och välgörande. Rådföre vi historien om händelserna i andra länder, antingen nu eller i den icke långt bortgömda iiden, så leconar den likartade, varnande efterdömen. Frankrike till exempel; Dess stora blodrevolution framkallade ändå. mera af de bördor, som beoepades på folket för att mätta hofvets och Aristokratiens konstlade behof, än af de öfriga motiver, som medserkade; och Robespierre sjelf, mördarkufans Envåldsberre, föll först då, när man visste, att ban i fickan hade dekretet, som avgrep äganderätten med förslag att j: mna all förmögenhet genom S:atens magt, och göra all egendom till statens att pro rata: utdelas åt individerne. Visserligen fick Cerl X, Concilium sbeundi för tredje och sista gången, då han våldförde yttranderätten; men sinnena voro förberedde genom det jäsningsämne, som i dem ingjutiis genom beständigt stigande skatter, hraribland den till emigranternas skade-zersättning var den oklokaste och mest betungande. Tvyenne andra länder ssmmanmälte i vår tid genem en politisk konstsvarfning till en monarchie, som skiljde sig åter, och ha nu hvar sin Konung. Var icke orsaken till skiljsmässan: att det ena mera litiiga folket icie fördrog det progressiva förtrycket af oupphörliga fordringar för staten, och måhinda några temmeligen gcdigra bidrag åt sin beherskares enskilta skatt. Så har det variti all tid, i alla land. Tiden tyckes då inne att lemna mera uppmärksamhet åt administrativa grunder och sätt. Varningen af tiderna är annars förlorad. —Inom alla samhällen är uppmärksamheten å förvaltningarna i stigande spänning och tyckes hafva noga fattat den sanning, att om det förr var vigtigast för folken, att administrationen hvilade på gruvder af Rätt och fördes med ordning, så t.rde detta nu vara lika vigtigt för styrelserna, Några undersöknisgar huru inom åtskilliga af nuvaravde stater allt nu tillgår böra icke vara utom allt intresse för oss, för att kunna öfvergå till en applikativ blick å vårt eget statsskick. Man ämnar några framställningar härom. De hade, om äfven förr framlagde och gillade, haft alls ingen inverkan på nuvarande Riksdag: Man kan sluta det af hvad som der passerat; inoos dess definitiva åtgärder, som äga nog mycket syskontycke af de äldre i familjen. Men de är väl icke omöjligt, att åsigterna kunna för kommande tider stadga sig och bilda en fast opinion, som öfvergick till bandlingar af välgörande irflytande på allmänt och enskildt väl. Derföre ibågkomme man det gamla: in maximis tentare fas. (Fortsättes.) ee