Vi hafve vid ett föregående tillfälle omnämnt, att ett sällskap för tryckfrihetens rätta bruk blifvit stiftadt i Danmark. Efter sednaste underrättelser skall det redan bestå af mer än 1,000 medlemmar; men starka strider hafva redan inom sällskapet uppstått angående rätta sättet att vinna det söka ändåmålet. En Ledamot har nemligen i detta afseende framställt följande förslag: 1:0 Att genom pressen söka upprättbålla den ömsesidiga kärleken emellan Konungen och folket; 2:0 att hämma personligheten emot utöfvarne af makthafvarens vilji; 3:o a!t lätta meddelandet af olika åsigter; 4:o att förmå yngre skrifts.ällare att iakttaga en klok försigtighet, och .5:n att påminna om Danmarks verkliga politiska stellning. Andre åter bafva ledt uppmärksamheten derpå att en dylik förening som den i frågavarande genom den moraliska makt och autoriet. den medför, litt kunde gå för långt i sin verksamhet och urarta till en oligarkij samt pressen derigenom blifva underkastad tvänne censurer i stället för en, af hvilka föreningens kunde blifva lika tryckande som statens, för hvilken man nu är så orolig; samt att följaktligen pressens egen sjelfständighet, och det korrektiv, den innebär inom sig sjelf genom frihet för motsatta meningar, tillika med det. ansvar som finnes för lagöfverträdelser, är det enda som kan verka till en sann upplysning. Det vill synas otvifvelaktigt, att med allt det goda uppsåt, som ligger till grund för ifsågavarande sällskaps stiftelse, så har likväl den sednare af de båda här ofvan anförda mevingarna ostridigt rätt. Om man newligen besinnear redan de svårigheter som möta den första punkten, så befinnes det genast att ett sådant sällskap måste verka till inskränkning af yttranderätten. Det låter väl ganska vackert att upprätthålla den ömsesidiga kärleken mellan Konuagen och folket, : så länge den förre icke har något nytt att begära, och det andra är fullkomligt belåtet med sin ställning, äfvensom, i händelse pressen ville motverka goda afsig!er och företag från Konungens sida, ett sådant sällskap ej hade svårt att lägga ett starkt band på det enskilda klanderbegäret eller illviljan; men om man föreställer sig, att Konungen företog ätstilliga för det allmänna bästa skadliga, lagstridiga och godtyckliga handlingar, månne icke då ett sådant sällskap, bestående enligt sakens natur, alltid till större delen af personer, som helst dväljas 1 status qvo, och väl älska det rätta, men icke vilja våga nigot derför, minst emot måkten, skulle söka att förekomma alla mera energista uttryck af. skriftställare, som äfven under eget: äfventyr skulle våga att för lagens och det helas skull framföra sanningen till tronen, yttra sig strängt emot dåliga rådgifvare, styrka folket till kraft och ihärdighet för sina rättigheters vidmakthållande eller representanterne att icke genom flatbet. eller försummelse bortskänka något deraf; uppdaga och i opinionen bestraffa korruption, voteringsmekanik, svek eller mannamån med mera dylikt? Att sådant icke, återinstone för tillfället, ökade kärleken tillen regering, från hvilken tilläfventyrs dylikt utgisge, Järer lika litet bestridas, som att det tillhör tryckfriheten att öppna ögonen öfver missbruken, Och det går väl an under vanliga förhållanden att utlåta sig i ljumma, evasiva eller på skrufvar ställda ordalag; men vid brytvingar eller i vigtiga ögonblick, då frågor af stort intresse för de maklägande äro å bane, då krafteroa på det. yttersta spännas ,emot hvarandra, och då ett slags strid på lif och död inom det intellektuella området uppstår emellan opinionerna, då måste artigheterna upphöra om sanningen skall göra någon verkan. Vi hafve nyligen uti en särskilt artikel om moderation i skrifsätt; yttrat vår tanka i detta bänseende; men vilje vidare upplysa ämnet genom ett exempel. I Frankrike under rej j j