och en annan del teg stilla. Hela denna aitar betraktas re-
dan länge såsöm en transaktion emellan Ministeren ech
Bondeståndet, eller rättare dem som leda oppositionen: i
detta Stånd. Det väckte derföre någon uppmärksamhet,
att innan på eftermiddagen voteringen hos Adeln ägde rum
bade Bondeståndet redan på förmiddagen, med 352 röster
emot 21, afslagit Adelns inbjudning i statslånefrågan, ett
ärende, som måvgen föreställt sig intecessera Ministeren
ech Riddarhusets pluralitet, samt liksom hafva singått i-
bland motiverna till beredande af Adelns bifall i räntefrå -
gan. Det förlängda dröjsmålet hos Bondeståndet med fö-
retagandet af Adelos inbjudning, hvilket af d2 hahila
troddes blifva ledande till bifall derå, har således baft om-
förmälte lysande resultat till följd, och gifver dermed ett
begrepp om de habiias habilitet. Måhända voro Bonde-
Ståndets ledare nog habila för att inse, att beslutet om
markegångssättningens förflyttning icke torde kunna verk-
ställas, så länge andra förhållanden bestå, och att i ränte-
frågan således icke något var vuonet, som kunde just för-
tjena någoa särdeles vederkänsla.
Samma dag inkom jemväl till Stånden Banko-Utskottets
memorial rörande öfverlemoande till Kongl. Maj:t af det
nya Banko-Reglementet. Hafva de andra tidningarne rätt
uti sitt föregifvande, att motiveriogen och uttrycken i det-
ta memorial blifsit genomdrifna af Grefve D,. Frölich, så
har ban dermed gjort Regeringen en slät tjenst, ebvad han
än må hafva åsyftat motsat:en, Alla vid Riksdagen: oör-
jan verkande passioner hafva å nyo vaknat, och det är fa-
:ra värdt att sådant kommer att visa sina följder i de få
vigtiga frågor, som änau vid Riksdagen återstå. Den, åt-
minstone i ambitionsafseende, något förmånligare ställning
hvartill Regeringen, genom några förståndiga vänners åt-
görande, för kort tid sedan blef förhulpen, är genom den-
na och annra habila åtgärder nu materielt förändrad, och
all anledoing är, att Riksdagen ty värr kommer att sluta
som den började,
Man ser häraf, att en viss oro ännu råder hos
de förståndiga wännerna, att de oförstånr
diga skola bortskämma slutet - på riksdagen. E-
medlertid tyckes det som de förståndige kunna
vara väl tillfreds, sedaa icke blo:t under riisdegens
lopp, de vigtigaste sakerna gått fram, till en del
genom upprifvande af. flera af Rikets Ständers
vid samma riksdag fattade beslut, utan äfven nu
sednast, den för ministören kanske mest betydande
af alla penningefrågorna gå!t igenom, då både A-
dela och Bonade-Ståndet, likasom : Preste-Siåndet
bifa!lit Swats- Utskottets qvartblad, hvaraf den
första, ostridigt gifoa följden blir, att Regeringen
icke mera för någon statsbrist. beböfver vara be-
tänkt på S:ändernas sammankallande, som, ehuru
goda resultater det än medför i anslagsväg, likväl
altsid bar något motbjudande med sig för en hop
anledningar tili anmärkningar, och ändock all:id ut-
gör ett törargligt memento mori.
Hos :Adeln förekom denna sak i förrgår, och bi-
fölls utan votering, sedan Stats-Utskottets ordfö-
rande; Grefve Posse och ett par dess ledamöter,
Hr E. von Troil, och Grefve Antos Gyldenstolpe,
äfvensom Hr B. Rosenblad, sökt vederlägga de an-
märkningar Arr Stuart och Dalman framställde om
vådan: af förslagets antagande, med det skälet, att
man - omöjligen kunde förutsätta, att Regeringen
skulle våga göra några. anordningar utöfver stats-
regleringen. Såsom det var lätt att förutse, håän-
visade desse herrar emot detia onda på botemed-
let af Stats- och Konstitutions- Utskottens kontrol-
ler, hvilka man vet hittills alltid visat sig radika-
la, och ansågo det larm tidningarna slagit, icke be-
höfsa besvaras med annat än åtlöje. Er Ceder-
schöld: instämde i hufvudsaken med Hrr Dalman
och Stuart, ansåg den varning som gifvits i tidnin-
garna, icke böra lemnas utan uppmärksamhet, och
afgaf ett förslag, som skulle åstadkomma det åsyf-
tade förtydligandet, utan att lemna fältet alldeles
öppet för missbröken. Detta lyckades dock icke.
i Bonde-Ståndet förekom saken redan i plenum
näst före det sista. Fiere af Ståndets Ledamöter
voro då boria och recreerade sig öfver Påskhel-
gena, bland andra Anders Danielsson. Det är märk-
ligt, huru framgången. af flere högst vigtiga vote-
ringar under denna riksdag så väl i början i Kon-
stitutions-Utskottet, som sedan i Bonde-Ståndet,
genom ödets besynnerliga skickelse råkat samman-
träffa med de tillfällen, då denne riksdagsman va-
rit frånvarande. Skulle riksdagen räcka öfver
Pingst, och Anders Danielsson äfven då resa bort
öfver helgen, hvem vet om icke händelsen ännu
en gång kunde så foga att någon sak af stort in-
tresse under tiden förekommer i Bonde:Ståsdet och
lyckligen afgöres?
I går samtyckte Ridd. och Adela genom voe-
ring till Frih. Franc Sparres motion, om anslag på
8 hufvudtiteln till befästning af Carlskrona, för
hvilket icke blott Grefve Posse, Friherre Åkerhjelm
Hrr von Hartmansdorff och Ox-:hufvud, utan äf-
ven Grefve Horn talade till bifall.