ULTRIKAKADNS., DISKUSSION I ENGELSKA UNDERHUSET RÖRANDE IRLÄNDSKA KYRKANS INKOMSTER. (Forts. fr. N:o 11.) Andra dagen öppnades debasten af Hr Sheil, som yitrade sig på följande sätt: Man har: med mycken omsorg utspridt, att Lord Grey icke delside lika tänkesätt med förra ministeren i afseende på Irländska kyrken. (Lord Stanley ropar: här, hör!) Den ädle Lorden och hans högvälborne förbundsbroder (Sir James Graham) roade sig med ironiska bifallsrop; men de borde komma ibog, att Lord Grey stannade qvar när de afgingo ur ministören; att de togo afsked emedan kyrkokommissisnen tillsattes, och att denna kommission var grundad på samma princip, som Lord Russells motion; således, nar man lägger grefve Greys son, Lord Howicks i går inför Huset gjorda tydliga och bestämda förklaring tillsammans med den omständighet, a:t grefven fortfor att vara minister, sedan den ädie Lorden (Stanley) ech hans bundsförvant resignerat, så skulle man i sanniog vara en stor skepticus för att betvifla den fulllomliga öfrerensstämmelse, som i denna fråga rådde mellan grefve Grey och Melbourneska kabinettet. (Höga bifallsrop.) Detta var en högst vigtig omständighet; och Engelska folket kunde vara förvissadt, att den stora grundsats, hvarpå Lord Russells motion var bygd, gillades af den utmärktaste statsmannen i England — den man, som hade den största erfarenheter, de mest omfattande åsigter, na, och som uträttat mest af alla för Engelka folket. (Bifallsrop.) Den ädle Lorden, ledamoten för Lancashire, (Stanley) måtte göra hvad grimacer han behagade; talaren trotsade honom att vederlägga den slutsats, hvartill ban nu kommit. Efter att hafva upptagit till vederläggning några af de föregående talarnes inkast, fortfor Hr Shei!: Skjutej skulden på emarcipationen för sakernes ställning i Irland; det är reformen, som åstadkommit den. Hafva vi väl: doldt sanningen? När reformbillen var före i Huset, yttrade tslaren rent ut, att en reform i kyrkan blefve den oundvikliga följden af en reform i staten, och att, liksom Engelska folket icke längre ville tå!a att köpingar utan valmän skickade ledamötser till parlamentet, på samma sätt skulle man icke längre i Irland förd-aga det orimliga af en kyrka utan församlingar. (Höga bifallsrop.) Den högvälborne baronetea, ledamoten för Cumberland (Graham), borde med sina grundsatser alldrig hafra understödt reformbillep. Han borde hafva förenat sig med Hr Croker, från hvars beundransvärda tal förliden afton han lånat så många revolutonära prydnader. Det var nästan samma språk, Hr QCroker nyttjade då han talade om de händelser, som ledde till republiken, med den skillnad blott att Hr Croker utpekat Hampden och Pym, och Sir Grabam deremot ökfverste Leith Hav. (skratt.) Den hedervärde ledamoten hade likväl begått ett misstag, då han sagt att öfversten var ledamot af dåvarande styrelsen. Hos en annan skulle detta hafva blifsit ansedt för en vrärgd framställning, men det kunde endast anses för ett minnesfel hos en man af så stark religionskänsla som Sir James, A propos af religiöst folk — dessa herrar, som stå i sådant rop för helighet, förvandlas stundom till förfsrliga ifrare; om de verkligen äro så enfaldiga som duf-or, så hafva de också någon likbet med det djuret, hvars slughet det ålägges oss att taga som mönster. (Bifallsrep.) Om ni tänker olika med dem, så får ni känna på odium theologicum; deres fordna kamrater anse de föga bättre än politici från sockenstugan, och Lord Grey är i deras ögon ingenting annat än en lagstiftande röfvare. (Bifallsrop.) Men j:g fritager Sir james helt och hållet från hvarje orent motifs han handlar oegennyttigt, och tror att kyrkofrågan är förderflig för honom. (Bifallsrop.) Hvad! Skulle väl den högvälborne Baroneten vilja taga 30 proc: från en ärlig kreditor — till denna grad utplåna gränsen mellan mitt och dit? Skulle han väl vilja befria dem, som haf:a stora inpteckningar, från detta betryck — men vägra att aflyfta den ofantliga börda, under hvilken Irland dignar? (Bifallsrop). Men kunde det väl vara hans alfvar, då han påstod att ingen förändring kunde vidtagas med kyrkans egendom? Om denna lära vore rigtig, så skulle Protestantiska kyrkan icke hafva rätt till ett enda tunnland jord. Det skulle vara helt och hållet ogiltigt, att sådan egendom kammit ; hennec