N:o 4350, gjorge Inbjudning Hl Standet, alt TOreRe
sig uti Adelns och Preste-Ståndets beslut rörande
den -upptåning, som för Riksgälds-kontorets behof
skall verkställas.
Det är med verklig ledsnad Red. går att berätta,
att det Högvördiga Preste-Ståndet i går förmiddag
med den betydliga majoriteten af 23 röster mot 9
biföll Stats-Utskottets betänkande, med förslag till
ändring i 103 f:n af Riksgäldskontorets reglemente,
angående skyldigheten att fylla uppkommande stats-
brister; (om hvilket ämne vi förut yttrat oss i det-
ta blad för sistl. Tisdag och Onsdag). Men icke
nog härmed. Ett par af Ståndets mest ministeriel-
la Ledamöter hade ganska illa tagit den uppmirk-
samhet som Det nyare Aftonbladet hade lemnat åt
ämnet, och den våda som vi deri hade sett. Herr
Dompresten Holmström yttrade, om vi rätt fattade
hars uttryck, att knappt någon så svår beskyllning
blif-it Stats-Utskottet gjord vid denna riksdag, som
i denna fråga, genom den färg en tidning hade
gifvit deråt, och Hr Biskopen m. m. af Vingård
hoppades att det allvarsamma Ståndet icke skulle
låta sig ledas af en förflugen tidningsartikel. Refle-
xionerna i bladet om vådan af förslaget och om
syftemålet dermed, utgingo från en misstävksambet,
som icke kunde vara ämnad till annat än att söndra
och upplösa samhällsbandeo o.s. v. Endastett par Leda-
möter, Hr Doktor Morgn och Hr Kontr. Prosten
Hallström sökte att få in ett tillsgg, innefattande
att Riksgälds-Kontorets skyldighet till statsbristens
ersättande skulle inskränka sig inom summan af
statsregleringen, hvarigenom all våda hade varit fö-
rebygd; men: förgäfves.
Det förekommer oss visserligen icke oväntadt, att
både Hr Biskop af Wingård och Hr Domprosten
Doktor Holmström visat sig missnöjde med våra re-
flex:oner; ty dessa båda ledamöter hafva under he-
la riksdagen tillhört opinionrer, oftast snörrätt stri-
dande mot dem som vi förfäktat. Men må detieke
förtänkas oss, om vi yttra någon förundran deröf-
ver, hvarest flere andre af Ståndets ledamöter, som
annars utmärkt sig för vaksamhet i anslagsfrågor-
na, såsom Prostarne Åstrand, P. G. Svedelius, Öd-
man,) Stenhammar, Nordis, m. fl. nu voro hem-
ma. Det vore likväl besynnerligt om någon skul-
le vilja bestrida, att den förespeglade vådan af för-
slagets antagande verkligen kan inträffa, och att det
är folkombudens ovillkorliga skyldigbet att meddela
sina föreskrifier, icke efter hvad som bestämdt för-
modas, eller så, att man skall behöfva taga i beräk-
ning vederbörandes grannlogenhet att ej vilja be-
gagna sig af tillfället till missbruk, utan att i detta
fall samma regel ofelbart måste gälla för represen-
tationen i afseende på verkställande makten, som i
det enskilda lifvet, nemligen att man bör umgås äf
ven med en vän så försigtigt, som kunde han en gång
blifva en ovän. Hvad är väl sjelfva källan till all
kontroll, snnat än ett slags misstroende?
Nu fråga vi hvar och en på samvete: När uti
StatsUtskottets förslag med tydliga ord står, att
derest för något år efter upprättadt bokslut, stats-
verkets utgifter skulle öfverstiga inkomsterna, årets
öfverskott häruti inbegripna, skall skillnaden eller
bristen från Riksgäldskontoret utbetalas; och icke den
ringaste klausul eller vilkor härvid äro bifogade;
är icke då ersättnings-skyldigheten genom lån oin-
skränkt, hvilka summor Regeringen än kan fiona
nödigt att anvisa utöfver inkomsterna? skulle ett
sådant tillfälle inträffa, så ville vi i sanning icke
råda Riksgäldskontorets fullmäktige attresonera öf-
ver denna skyidighet. Ehvad både fr Biskop Win-
gård och Hr Doktor Holmström således må yttra
om den besvärliga påminnelse vi gjordt i detta fall
så lärer det, så länge de icke vede:lagt mnyssnämde
slutsats med något annat, än alt man bör hysa för-
troende till regeringens kända sparsamhetsanda,
blifva dervid, att det höglofiga StatsUtskottet
likasom det högvärdiga ståndet i detta mål får läm -
pa på sig Horatii uttryck: interdum — - bonus dor-
mitat Homerus.
4) Vi känna ej rätt, om Prosten Ödman ännu åter-
kommit från den permission han haft öfver Påsk-
helgen. — En ledamot som ofta utmärkte sig un-
der förra hälften af riksdagen, Prosten Lignell, har
under den sednare hälften iakttagit en märkbar
tystnad i de vigtigare frågorne.
Fr na för tiden sällsvnt ach sarsliv verkar af