UTRIKES. Till hvad vi i går i korthet hunno meddela ur de utländska posterne, få vi nu tillägga följande. Bland dem, som redan yttrat sig i Fransyska deputerade kammaren rörande Amerikanska ersättringsfrågan, var äfven Bignon, som slutade sitt anförande med det förslag, att kammaren skulle ställa 12 millioner fr. till finansministerns disposition, för att sätta honom i stånd uppgöra affären med Amerikanarne. Såsom bevis att de genom traktaten fått mera än de hade att fordra, anförde B:gnon, att förre Amerikanske Ministern i Paris, Rives, som afslutat densamma, gratulerat sig sjalf och sin regering till de så högst fördelaktiga stipulationerne, och rent ut yttrat,yatt Förenta Staterne erhållit 10 millioner mera, än de kunnat hoppas cch vwarit berättigade till. Bigron fann äfven det språk, presidenten Jackson och Hr Livingston nytijat förolämpande för Frankrikes värdighet och visade att den förres bekanta budskap icke förlorat särdeles af sin betydelse genom Amerikan ska Kongressens förklaring, att man å Förenta Staternes sida icke skulle tillåta några modifikationer i traktaten, utan yrka dess uppfyllande i alla punkter. Ar Livingston hade i sina depescher till presidenten yttrat den förhoppning, att ett hotande språk icke skulle förfela sin goda verkan på regeringen ochi synnerhet på kamrarne, och under sådana omständigheter ansåg Bignon till och med rätimätigheten af sjelfva fordran icke uigöra ett tillräckligt skäl för dess liqviderande, emedan den som exponerade sig för misstankan attendast af fruktan betala sin skuld, derigenom nedsatte sig ännu mera. Då Amerikanska regeringen dessutom, mera för principens, än summans skull, lade vigt på denna angelägenhet, så hoppades han att det skulle lyckas att ställa henne tillfreds med 12 millioner. Frågan om rättegångsbiträdet åt de anklagade i den stora processen framkallsr det ena märkliga uppträdet efter det andra, Vi hafva redan förut nämt, att advokatståndet i Paris förklarat den Kgl. ordonnansen olaglig, som ålade advokaterne att mottaga fullmäktigskap för de anklagade, då Pärsdomstolen kuede finna för godt att i sådant ändamål utfärda kallelse för någon af ståndet. I anledning af. denna förklaring har generalprokuratorn instämt Dupin, som undertecknat sjelfva akten, inför Korg! domstolen, med begäran att domstolen måtte förklara advokaternas beslut olagligt och utan all kraft och verkan. När denna stämning blef bekant, församlade sig åter advokatsrne, och beslöto att vidhålla förklaringen rörande olagligheten af den Kongl. ordonnansen, äfven om Kgl. domstolen, emot all deras förmodan, skulle bifalla -gBeneralprokuratoras påstående. Advokatkamrarne i Rouen och Nantes hafva äfvenledes protesterat mot den Kongl. ordonnansen, och lika med Pariseradvokaterne förklarat densamma olaglig. Huru allt detta kommer att slutas, utgör naturligtvis föremål för den mest spända uppmärksamhet. De underrättelser regeringen låtit kungöra från Algier, omtala endast några småträffningar med Araberne. Enskilta bref skola öfverensstämma med dessa uppgifter,