i ögat på det parti, som icke betraktar herraväldet öfver nationerna och deras öden annorlunda, än såsom ett annat gods, hvilket endast kan ärfsas eller skiftas efter lydelsen af något gammalt fideikommiss bref, och hvarifrån egareo ej kan rubbas, hur han än må bu;bålla med de uaderhafsvande. Att denna princip icke öfverensståmmer med de politiska rättigheter folkea i sednare tider med så mycken möda börjat att tillkämpa sig, och att förbistringen på andra sidan hos dem, som mått väl af den oinskränkta eganderätten och än vidare tänkie dermed få fortfara, stigit i samma mån, som de funnit sina förhoppaingar på framtiden äfventyrade, är icke någon hemlighet. Så mycket större måste då deras glädje vara, att ödet genom trenne på hvaraodra så bastigt följande slag, som Hertigens af Reichstadt, Don Pedros och slutligen den nu saknade Prins Augusts dödsfall tyckts vilja pi em gång befria dem från stora farhågor, och gifva dem öfservigten uti! det stora politiska scbeckspelet. Lyckligtris är det dock, i afseende på sabersas bestånd i Portugal, all avledning att Soppas att det Garde la Reine, som sålunda intriffat, skall väcka en fördubblad uppmärksamhet hos dem, som leda den härigenom bo:ade, men ingaluada svagare sidans stridskrafter, och att de svarta pjeserna såväl der som annorstädes, oaktadt den skesbara framgång, händelsen nu tillskyndat dem, snart nog skola vara matt — för alltid,