i ögat på det parti, som icke betraktar herraväldet öf-
ver nationerna och deras öden annorlunda, än såsom
ett annat gods, hvilket endast kan ärfsas eller skif-
tas efter lydelsen af något gammalt fideikommiss
bref, och hvarifrån egareo ej kan rubbas, hur han
än må bu;bålla med de uaderhafsvande. Att denna
princip icke öfverensståmmer med de politiska rät-
tigheter folkea i sednare tider med så mycken mö-
da börjat att tillkämpa sig, och att förbistringen på
andra sidan hos dem, som mått väl af den oinskränk-
ta eganderätten och än vidare tänkie dermed få
fortfara, stigit i samma mån, som de funnit sina för-
hoppaingar på framtiden äfventyrade, är icke nå-
gon hemlighet. Så mycket större måste då deras
glädje vara, att ödet genom trenne på hvaraodra
så bastigt följande slag, som Hertigens af Reichstadt,
Don Pedros och slutligen den nu saknade Prins
Augusts dödsfall tyckts vilja pi em gång befria dem
från stora farhågor, och gifva dem öfservigten uti!
det stora politiska scbeckspelet. Lyckligtris är det
dock, i afseende på sabersas bestånd i Portugal,
all avledning att Soppas att det Garde la Reine,
som sålunda intriffat, skall väcka en fördubblad
uppmärksamhet hos dem, som leda den härigenom
bo:ade, men ingaluada svagare sidans stridskrafter,
och att de svarta pjeserna såväl der som annor-
städes, oaktadt den skesbara framgång, händelsen
nu tillskyndat dem, snart nog skola vara matt —
för alltid,