STOCKHOLM den 2 April.
Den i går ankomna utländska posten medförde
tidnivgar från Piris och London at den 10, samt
från Hamburg af den 14 dennes,
Utgången af Tories vansinniga reaktionsförsök ,
under Peels och Wellingtons baner, har blifvit så-
dan, som var att förutse, allt sedar reformprinci-
pen i det nyvalda Underbuset visade sig ännu äga
öförsvagad lifskraft och spänstighet — hela mim-
steören är upplöst, och England således åter befit-
adt från oligarkiens välde. Det var voteringarne
öfver Lord Russells motioner rörande Irländska
kyrko-inkomsterne , som slutligen frambragte den-
na stora händelse. Sedan underhuset den 7:de,
med 285 röster mot 258, antagit det förslag Lor-
den framställt såsom en följd af sin första redan
bifallna motion i denna fråga, nemligen att Huset
skulle förklara sin åsigt vara den, att ingen regle-
ring i afseende på tionden i Irland kunde leda till
något tilifredsstallande resultat, utan att den vore
byggd på grundsatsen af öfverskottets användande
till folkuppostran , funno ministrarne att allt hopp
för dem var förbi att leda denna angelägenhet i
konservatif rigtving, och beslöto derföre att icke
längre spjerna mot udden. Den 8:de på f. m. hade
Sir Robert Peel! en konferens med Konungen, och
om aftonen förklarade han i Underhuset, att han
och alla hans kamrater resigverat, och endast bi-
behöllo embetssigillea till dess Konungen utnämnt
deras efterträdare. Samma förklaring gjordes af
hertigen af Welliogton i Öfverhuset. Sir Robert
beklagade på det högsta den nödvändighet, som
tvang honom att afträda från styrelsen, och yttra-
de att han gjorde det, emedan han ansåg enligt
med författnicgen och var fullt öfvertygad derom,
att ingen regering kunvde leda förvaltningen tvert-
emo majoritetens i Underhuset bestämdt uttryckta
mening , och att det således skulle hafva varit ett
fruktlöst försök, att, med en sådan opposition emot
sig, som den af hvilken minisicren nu i flere vec-
kor blifvit slagen den ena gången efter den andra,
söka ännu längre stanna qvar vid styret. Dagen
efter sedan ministrarne resignerat, skickade konun-
gen efter grefve Grey, och hade med honom en
konferens , som räckte tvenne timmar. Det säges
att han vägrat åtaga sig bildandet af det nya ka-
biaettet, och hänvist Konungen till den af honom
för några månader sedan så snöpligt afskedade Lord
Melbourne, bvilken hårda nöt H. Maj:t äfven fått
finna sig vid att bita på. Lorderne Melbourne och
Landsdowne hade den 10:de, i sällskap med grefve
Grey, haft ett långt företräde hos Konungen, men
något resultat af deras öfverläggningar var ännu
icke kändt bland allmänheten, vid sista postens af-
gång. Det tros att Melbourneska kabinettet, med
en och annan förändring i personalen, åter . kom-