ven Kunde han icke gilla, atl myndlingarnes zapitaler sa ulle insättas i Riksgätds-Kontoret mot 4 1-2 procent, ty sådant skulle endast medföra beqvämlighet för förmyndaren, och nedsätta de omyndiges afkomst af sina penningar, hvilket vore högst obilligt, då man å annat håll derföre kunde få 5 å 6 procents ränta, . JOHAN ANDERSSON från Upsala län förklarade, att han, med fästadt afseende på Riksdagens längd, icke kunde bifalla remiss af motionen, utan förenade sig med Johan Ericsson. ANDERS NILSSON från Malmöhus län instämde med Anders Danielsson, och TUFYE MANSSON från samma län yttrade att han gillade förslaget, som troligen skulle verka till beredande af fördel åt de omyndige, hvilkas rätt nu som oftast, under de tysta förmånsrätternas skydd, förnärmades. Han ville dock, till betryggande af de omyndigas rätt, föreslå de tillägg till förslaget, att minimisumman, som för dessas säkerhet skulle intecknas, borde utgöra minst 100 Rdr banko, emedan inteckning af mindre summa skulle medföra för stor kostnad; att inom hvarje församling skulle å sockenstämma väljas 3, 5 eller 7 personer att utgöra en slags förmyndarekammare, och hvilka skulle från hvarje Sterbhus erhålla ett extrakt af bouppteckningsoch skiftes instrumenter, för att dem granska, och föreslå förmyndare; att dessa personer sammanträdde 2 a3 gånger om året, minst 14 dagar före hvarje ting, för att pröfva huruvida någon förmyndare kommit på obestånd, i hvilket fall Domstolen skulle derom underrättas; och att vid olika meningar bland ledamöterne, skulle omröstning ske per capita. Med dessa anmärkningar begärde talaren remiss å m.tionen. BOTVID JONSSON från Östergötbland bestridde remiss, HANS JANSSON hade en gång tillförene förklarat, att Ståndet handlade oklokt då det antagit Adelns inbjudning uti garantie-frågan. Man hade då lofvat, att Riksdagen skulle derigenom förkortas, och man kunde då se huru dermed hängde tillsammans. Emedlertid, då sakerne kommit på den punkt, der de nu befinna sig, måste förslagets understödjande visa sig såsom en nödvändig följd af beslutet om garantien, i händelse detta sednare skulle kunna göras oskadligt. Den säkerhet, som i de tysta förmånsrätterne lemnades omyndige, vore ganska ringa ceh lätt att eludera af den förmyndare, som icke vekade att urpföra sig som en bedragare. För en redlig förmyndare behöfves icke något band af Lagen. Omyndiges rätt skulle således icke försämras genom tysta förmånsrätternas borttagande, utan snarare förbättras, då andra och säkrare garantier kommo i stället. Den ömhet, som man nu tycktes visa om grundlagens helgd, förekom talaren så mycket mera besynnerlig, som den icke förmärkts i Lånefrågan, der Ståndet fattade sitt ändtliga beslut, utan afseende derå, att Statslånesystemet redan 2 gånger var afslsget. För sin del kunde talaren icke finna, att någon grundlagsvidrighet beginges, genom motionens remitterande, ansåg invändningen om Riksdagens förlängande derigenom böra förfalla, sedan motionären förklarat att motionen förfölle, i händelse den icke hunnit vinna slutlig behandling, då alla andra Riksdagsärender voro afgjorda. PETTER JÖNSSON från Jönköpings län ville, då man drifvit den sats, att tysta förmånsrätterpes borttagande vore en nödvändig följd af Ståndets beslut i garantiefrågan, för egen del förklara, att, ehuru ban bidragit till samma beslut, vore han ej så betagen i: lånesystemet, att han ville, för virgleriets skull, sätta omyndiga barns fördel och säkerhet i sticket Han förenade sig med Johan Ericssun, i fråga om obehörigheten af det vådliga prejudikat, att en redan afgjord fråga skulle vid samma Riksdag åter få väckas, endast den framställdes i förändrade ordalag, ty då skulle i händelse Ständerne t. ex. afslagit en begäran om anslag till Försvarsverkets iståndsättande, samma summa ännu en gång äskas, såsom behöflig för Försvarsverkets vidmakthållande oc s. Vv. AF dessa skäl bestriddes remiss. ANDERS DANIELSSON yttrade, alt man, syntes alldeles hafva förgätit, att ifrågavarande ärende komme att gå i bredd med öfrige ännu oafgjorda Riksdag:göromål, och att dess behandling ingalunda fordrade uppoffringen af någon serskild tidsrymd. Och derföre förnyade han sitt förut gjorde medgifrande, att motionen finge förfalla, om den ej vore slutligen afgjord, då Rikets Ständer yoro färdige att begära Riksdagens aflysande. 1 öfrigt vore det väl icke ovanligt att man vid Riksdagars slut nödgades i financefrågor göra nya framställningar, som föranledas af förutgångne beslut. Så hade man t. ex. remitterat till Stats-och Banko-Utskotten en af talaren väckt motion om ökad kreditivrätt för Riksgälds-Kontoret uti Banken. — I afseende på öfrige emot motionen framställde anmärkningar, ville talaren erinra, att Lag-Utskottet egde att föreslå nödige detaljbestämmelser och att den föreslagne räntan på omyndiges medel, eller 4 1-2 procent, icke vore evillkorligen, utan endast såsom ett minimum tillstyrkt: . NILS MANSSON trodde att den garantie, som de tysta förmånsrätterne lemnade åt omyndiges gods, icke vore så tillförlitlig, som den af Anders Danielsson föreslagna; och just derföre, samt af ren omtanka för de omyndiges förbjelpande till bättre trygghet än de nu ega, borde detta förslag bifallas. Angående grundlagsenligheten af sjelfva remissen, så fingo Talmannen och Sekreteraren svara derför. Ståndet borde dessutom erinra sig, att om . . , motionen remitterades till Lag-Utskottet, komme den att åtföljas af alla dervid gjorde anmärkningar, som således äfven blefvo föremål för pröfning, och att det slutligen, sedan Utskottet utlåtit sig, berodde på Stånden att afgöra frågan. — Någre flere Ledamöter yttrade sig, dels för bifall dels för afstyrkande af remiss, hvarefler omsider diskussionen förklarades slutad, och votering företogs, hvilken på sätt förut i detta Blad blifvit omnämndt utföll så, att Ståndet med 6: röster mot 23, afslog remiss å motionen och beslöt Ab an ob uvulla ss 0 AR or