ven Kunde han icke gilla, atl myndlingarnes zapitaler sa ulle
insättas i Riksgätds-Kontoret mot 4 1-2 procent, ty sådant
skulle endast medföra beqvämlighet för förmyndaren, och
nedsätta de omyndiges afkomst af sina penningar, hvilket
vore högst obilligt, då man å annat håll derföre kunde få
5 å 6 procents ränta, .
JOHAN ANDERSSON från Upsala län förklarade, att
han, med fästadt afseende på Riksdagens längd, icke kun-
de bifalla remiss af motionen, utan förenade sig med Jo-
han Ericsson.
ANDERS NILSSON från Malmöhus län instämde med
Anders Danielsson, och
TUFYE MANSSON från samma län yttrade att han gil-
lade förslaget, som troligen skulle verka till beredande af
fördel åt de omyndige, hvilkas rätt nu som oftast, under
de tysta förmånsrätternas skydd, förnärmades. Han ville
dock, till betryggande af de omyndigas rätt, föreslå de til-
lägg till förslaget, att minimisumman, som för dessas sä-
kerhet skulle intecknas, borde utgöra minst 100 Rdr
banko, emedan inteckning af mindre summa skulle med-
föra för stor kostnad; att inom hvarje församling
skulle å sockenstämma väljas 3, 5 eller 7 personer
att utgöra en slags förmyndarekammare, och hvilka skulle
från hvarje Sterbhus erhålla ett extrakt af boupptecknings-
och skiftes instrumenter, för att dem granska, och föreslå
förmyndare; att dessa personer sammanträdde 2 a3
gånger om året, minst 14 dagar före hvarje ting, för att
pröfva huruvida någon förmyndare kommit på obestånd, i
hvilket fall Domstolen skulle derom underrättas; och att
vid olika meningar bland ledamöterne, skulle omröstning
ske per capita. Med dessa anmärkningar begärde talaren
remiss å m.tionen.
BOTVID JONSSON från Östergötbland bestridde re-
miss,
HANS JANSSON hade en gång tillförene förklarat, att
Ståndet handlade oklokt då det antagit Adelns in-
bjudning uti garantie-frågan. Man hade då lofvat, att
Riksdagen skulle derigenom förkortas, och man kunde då
se huru dermed hängde tillsammans. Emedlertid, då sa-
kerne kommit på den punkt, der de nu befinna sig, måste
förslagets understödjande visa sig såsom en nödvändig följd
af beslutet om garantien, i händelse detta sednare skulle
kunna göras oskadligt. Den säkerhet, som i de tysta för-
månsrätterne lemnades omyndige, vore ganska ringa
ceh lätt att eludera af den förmyndare, som icke
vekade att urpföra sig som en bedragare. För en
redlig förmyndare behöfves icke något band af Lagen. O-
myndiges rätt skulle således icke försämras genom tysta
förmånsrätternas borttagande, utan snarare förbättras, då
andra och säkrare garantier kommo i stället. Den ömhet,
som man nu tycktes visa om grundlagens helgd, förekom
talaren så mycket mera besynnerlig, som den icke förmärkts
i Lånefrågan, der Ståndet fattade sitt ändtliga beslut, utan
afseende derå, att Statslånesystemet redan 2 gånger var af-
slsget. För sin del kunde talaren icke finna, att någon
grundlagsvidrighet beginges, genom motionens remitterande,
ansåg invändningen om Riksdagens förlängande derigenom
böra förfalla, sedan motionären förklarat att motionen för-
fölle, i händelse den icke hunnit vinna slutlig behandling,
då alla andra Riksdagsärender voro afgjorda.
PETTER JÖNSSON från Jönköpings län ville, då man
drifvit den sats, att tysta förmånsrätterpes borttagande vo-
re en nödvändig följd af Ståndets beslut i garantie-
frågan, för egen del förklara, att, ehuru ban bidragit
till samma beslut, vore han ej så betagen i: lånesyste-
met, att han ville, för virgleriets skull, sätta omyndi-
ga barns fördel och säkerhet i sticket Han förenade
sig med Johan Ericssun, i fråga om obehörigheten af det
vådliga prejudikat, att en redan afgjord fråga skulle vid
samma Riksdag åter få väckas, endast den framställdes i
förändrade ordalag, ty då skulle i händelse Ständerne t.
ex. afslagit en begäran om anslag till Försvarsverkets
iståndsättande, samma summa ännu en gång äskas, så-
som behöflig för Försvarsverkets vidmakthållande
oc s. Vv. AF dessa skäl bestriddes remiss.
ANDERS DANIELSSON yttrade, alt man, syntes all-
deles hafva förgätit, att ifrågavarande ärende komme att
gå i bredd med öfrige ännu oafgjorda Riksdag:göromål,
och att dess behandling ingalunda fordrade uppoffringen af
någon serskild tidsrymd. Och derföre förnyade han sitt
förut gjorde medgifrande, att motionen finge förfalla, om
den ej vore slutligen afgjord, då Rikets Ständer yoro fär-
dige att begära Riksdagens aflysande. 1 öfrigt vore det
väl icke ovanligt att man vid Riksdagars slut nödgades i
financefrågor göra nya framställningar, som föranledas af
förutgångne beslut. Så hade man t. ex. remitterat till
Stats-och Banko-Utskotten en af talaren väckt motion
om ökad kreditivrätt för Riksgälds-Kontoret uti Banken. —
I afseende på öfrige emot motionen framställde anmärk-
ningar, ville talaren erinra, att Lag-Utskottet egde att
föreslå nödige detaljbestämmelser och att den föreslagne
räntan på omyndiges medel, eller 4 1-2 procent, icke vo-
re evillkorligen, utan endast såsom ett minimum till-
styrkt: .
NILS MANSSON trodde att den garantie, som de ty-
sta förmånsrätterne lemnade åt omyndiges gods, icke vore
så tillförlitlig, som den af Anders Danielsson föreslagna;
och just derföre, samt af ren omtanka för de omyndiges
förbjelpande till bättre trygghet än de nu ega, borde
detta förslag bifallas. Angående grundlagsenligheten af
sjelfva remissen, så fingo Talmannen och Sekreteraren
svara derför. Ståndet borde dessutom erinra sig, att om
. . ,
motionen remitterades till Lag-Utskottet, komme den att
åtföljas af alla dervid gjorde anmärkningar, som således
äfven blefvo föremål för pröfning, och att det slutligen,
sedan Utskottet utlåtit sig, berodde på Stånden att afgöra
frågan. —
Någre flere Ledamöter yttrade sig, dels för bifall dels
för afstyrkande af remiss, hvarefler omsider diskussionen
förklarades slutad, och votering företogs, hvilken på sätt
förut i detta Blad blifvit omnämndt utföll så, att Ståndet
med 6: röster mot 23, afslog remiss å motionen och beslöt
Ab an ob uvulla ss 0 AR or