Irra 81g 1 den labyrint, nvaruil arencerne Slutligen
blifva invecklade. Det är likväl min pligt, såsom
representavt, att icke af blindt förtroende följa nå-
gon, och jag har således trott mig böra närmare
undersöka, huruvida den af min värde väna väckte,
nu åter föredragna motion, står tillsammans med de
former som grundlagarne föreskrifva, och åt hvilka
vi äro skyldige, att lemna samma helgd, som den
vi fordisa af den andra statsmakten. Vid en sådan
undersökning her jag för min del funnit, att Rikets
Ständers afslag å den, icke blott af Kongl. Maj:t,
utan äfven af flere enskilte motionärer väckta frå-
ga om tysta förmånsrätterne, måste anses såsom ett
definitift beslut i denna fråga, hvilket vid denna
Riksdag lagligen ej kan upphäfvas, och hvarutinnan
någon ny motion emot 75 S:n Riksdagsordningen ic-
ke kan vid detta Riksmöie å nyo väckas eller till
pröfning upptagas.
. Den härledning för motionen, som blifvit sökt
från Rikets Ständers beslut i Statslåne-Hypoteks-
föreningsfrågan, synes mig vara tämligen långväga,
och, om Rikets Ständer begått en oklokhet eller
till och med en grundlagsvidrighet då de lemnat
sitt bifall till det så kallade garantisystemet, hvar-
om fråga i laglig ordning aldrig varit väckt och
således ej bordt blifva föremål för pröfning; så sy-
nes detta icke just böra uppmuntra till ett nyttsteg
på denna bana, genom upptagande af den motion
som åsyftar rubbningen af ett Rikets Ständers vid
denna Riksdag fattade beslut. Emellertid hade jag
önskat, att min vän Anders Danielsson, innan han
inom detta stånd framkom med förslag om statens
skuldsättning, för jordbrukets förmenta hielp, lika
noga betänkt följderne af detta hans förslag, som
hen nu sjelf erfarit.
Då ett annat Riksstånd redan föregått oss med
exemplet af en vägrad remiss å en med förevaran-
de motion liksrtad framställning, hämtar jag derifrån
ett ytterligare stöd för min öfvertygelse, att det he-
dervärda ståndet finner den nu förevarande frågan
emot 75 4 Riksdagsordningen ej kunna till vidare
pröfning vid denna Riksdag upptagas,
I anledning bäraf anmärkte Sekreterarer, att det
icke tillkomme Ståndet, utan talmannen, och öfver
konom KonstitutionsUtskottet, att pröfva lämplig-
heten af grundlagarne och att talmannen i följd af
denna sin grundlagsenliga rätt, redan i förra ple-
num förklarat, det han ansåg sig icke kunna vägra
proposition på remiss af motioner. Af Ståndet be-
rodde likväl att bifalla eller icke bifalla sjelfva pro-
positionen, när den blefve framställd.
Sedan jemväl 75 R.O., på derom gjord begä-
rav, blifvit uppläst, yttrade
PETTER JÖNSSON från Jönköpings län, att e-
huru han medgaf, att Ståndet icke ägde att tolka
grundlagen, förenade han sig dock, för sjelfva sa-
kens skull, med Butberg. Den Korgl. propositio-
nen, angående tysta förmånsrätternas borttagande
hade här icke vunnit bifall, och hade likväl, fram-
för Anders Danielssons nu afgifna förslag, ägt det
företräde, att den innehållit projekt till inrättande
af förmyndarekamrar ; hvaremot Anders Daniels-
sons motion icke lemnade de omyndige annan ga-
ranti, än förmånsrätt näst efter inteckningar, hvil-
ket vore så godt som intet. Kunde den rubbade
krediten icke uppbjelpas annat än på bekostnad af
omyndiges och värnlöses rätt, så finge man hjelpa
sig så godt man kunde. Af detta skäl bestriddes
remiss af motionen.
Härvid erinrade Sekreteraren, att Kongl. Maj:ts
proposition icke innefattat förslag till förmyndsre-
kamrar, utan endast en omflyttnirg af de i 8 4 17
Kap. H.B. festställde förmånsrätter; och
JOHAN ERIKSSON från Kopparbergs lin för-
klarade, att ban icke kunde biträda motionen, af
2:0e skäl, 1:0 att han icke ville bidraga till riksda-
gens förlängande, hvilket deraf skulle blifva en
gifven följd, då erfarenheten visat hvilken tidsut-
drägt fordras, innan ett lagförslag hunnit beredas
i Utskott och slutligen afgöras. 2:0 att motionens
väckande och upptagande vore stridande mot grund-
lagen. Då man gjorde sig reda för förslaget, funnes
nemligen, att det innefattade framställning angåen-
de ändring i lagens stadgande om tysta förmåns-
rätterne, en fråga, som i anledning af så väl Kongl.
Maj:ts proposition, som enskilta motioner, vid den-
na riksdag redan blifvit behandlad och i vederbör-
lig ordning afslagen. — Riksdagsordningen innehöll
tydligen i 75 att en afslagen eller förfallen fråga
icke må kunna vid samma riksdag å nyo väckas
eller upptagas. Visserligen hade motionären åbe--
ropat 56 Riksdagsordningeu och deraf velat hem-
oo a fe BT FT
DO a MA FE I FI