Irra 81g 1 den labyrint, nvaruil arencerne Slutligen blifva invecklade. Det är likväl min pligt, såsom representavt, att icke af blindt förtroende följa någon, och jag har således trott mig böra närmare undersöka, huruvida den af min värde väna väckte, nu åter föredragna motion, står tillsammans med de former som grundlagarne föreskrifva, och åt hvilka vi äro skyldige, att lemna samma helgd, som den vi fordisa af den andra statsmakten. Vid en sådan undersökning her jag för min del funnit, att Rikets Ständers afslag å den, icke blott af Kongl. Maj:t, utan äfven af flere enskilte motionärer väckta fråga om tysta förmånsrätterne, måste anses såsom ett definitift beslut i denna fråga, hvilket vid denna Riksdag lagligen ej kan upphäfvas, och hvarutinnan någon ny motion emot 75 S:n Riksdagsordningen icke kan vid detta Riksmöie å nyo väckas eller till pröfning upptagas. . Den härledning för motionen, som blifvit sökt från Rikets Ständers beslut i Statslåne-Hypoteksföreningsfrågan, synes mig vara tämligen långväga, och, om Rikets Ständer begått en oklokhet eller till och med en grundlagsvidrighet då de lemnat sitt bifall till det så kallade garantisystemet, hvarom fråga i laglig ordning aldrig varit väckt och således ej bordt blifva föremål för pröfning; så synes detta icke just böra uppmuntra till ett nyttsteg på denna bana, genom upptagande af den motion som åsyftar rubbningen af ett Rikets Ständers vid denna Riksdag fattade beslut. Emellertid hade jag önskat, att min vän Anders Danielsson, innan han inom detta stånd framkom med förslag om statens skuldsättning, för jordbrukets förmenta hielp, lika noga betänkt följderne af detta hans förslag, som hen nu sjelf erfarit. Då ett annat Riksstånd redan föregått oss med exemplet af en vägrad remiss å en med förevarande motion liksrtad framställning, hämtar jag derifrån ett ytterligare stöd för min öfvertygelse, att det hedervärda ståndet finner den nu förevarande frågan emot 75 4 Riksdagsordningen ej kunna till vidare pröfning vid denna Riksdag upptagas, I anledning bäraf anmärkte Sekreterarer, att det icke tillkomme Ståndet, utan talmannen, och öfver konom KonstitutionsUtskottet, att pröfva lämpligheten af grundlagarne och att talmannen i följd af denna sin grundlagsenliga rätt, redan i förra plenum förklarat, det han ansåg sig icke kunna vägra proposition på remiss af motioner. Af Ståndet berodde likväl att bifalla eller icke bifalla sjelfva propositionen, när den blefve framställd. Sedan jemväl 75 R.O., på derom gjord begärav, blifvit uppläst, yttrade PETTER JÖNSSON från Jönköpings län, att ehuru han medgaf, att Ståndet icke ägde att tolka grundlagen, förenade han sig dock, för sjelfva sakens skull, med Butberg. Den Korgl. propositionen, angående tysta förmånsrätternas borttagande hade här icke vunnit bifall, och hade likväl, framför Anders Danielssons nu afgifna förslag, ägt det företräde, att den innehållit projekt till inrättande af förmyndarekamrar ; hvaremot Anders Danielssons motion icke lemnade de omyndige annan garanti, än förmånsrätt näst efter inteckningar, hvilket vore så godt som intet. Kunde den rubbade krediten icke uppbjelpas annat än på bekostnad af omyndiges och värnlöses rätt, så finge man hjelpa sig så godt man kunde. Af detta skäl bestriddes remiss af motionen. Härvid erinrade Sekreteraren, att Kongl. Maj:ts proposition icke innefattat förslag till förmyndsrekamrar, utan endast en omflyttnirg af de i 8 4 17 Kap. H.B. festställde förmånsrätter; och JOHAN ERIKSSON från Kopparbergs lin förklarade, att ban icke kunde biträda motionen, af 2:0e skäl, 1:0 att han icke ville bidraga till riksdagens förlängande, hvilket deraf skulle blifva en gifven följd, då erfarenheten visat hvilken tidsutdrägt fordras, innan ett lagförslag hunnit beredas i Utskott och slutligen afgöras. 2:0 att motionens väckande och upptagande vore stridande mot grundlagen. Då man gjorde sig reda för förslaget, funnes nemligen, att det innefattade framställning angående ändring i lagens stadgande om tysta förmånsrätterne, en fråga, som i anledning af så väl Kongl. Maj:ts proposition, som enskilta motioner, vid denna riksdag redan blifvit behandlad och i vederbörlig ordning afslagen. — Riksdagsordningen innehöll tydligen i 75 att en afslagen eller förfallen fråga icke må kunna vid samma riksdag å nyo väckas eller upptagas. Visserligen hade motionären åbe-ropat 56 Riksdagsordningeu och deraf velat hemoo a fe BT FT DO a MA FE I FI