dant måtte ske, men jag anser det icke vara ända-
målsenligt, att staten söker att genom konstlade me-
del framtvinga låneanstalter, för hvilkas bildande
våra kredit!lagar och kreditbruk ännu lägga så mån-
ga hinder i vägen. Och för att vara uppriktig, är
min öaoskan den, att icke några sådana föreningar
må uppstå, så vida det icke kan ske, utan statens
garanti. Må man då hellre uppskjuta dermed, till
dess inrättningarne kunna framstå af sig sjeifva!
Men kunna de bildas på de grunder Utskottet fö-
reslagit så äro de åtminstone baserade på så solida
principer, att staten ej synes kunna derigenom niå-
got äfventyra, och det skall då blifva mig en an-
genäm öfverraskning att erfara deras uppkomst.
Beträffande Hr Rosenblads anmärkning vid första
unkten i Betänkandet, af hvars mindre bestämda
ordaiydelse Hr Rosenblad dragit den slutsats, att
Hypoteksföreningar skulle ega rätt att upplåna me-
del på 8 å 10 dagars uppsägningstid, så, ehuru jag
medgifver, att ordalydelsen kunnat vara mer be-
stämd, befarar jag dock ej, med de i öfrigt för Hy-
poteksföreningar stadgade grunder, hvarken att Di-
rektionen af en dylik förening skulle våga upptaga
lån emot korrt uppsägningstid, ej eller hvad som
torde vara den bästa kontrollen emot missbruk
i denna del, att någon enskild penningeegare skul-
le våga på dessa villkor till föreningarne utlåna
sine medel.
Jag fortfar i min anhållan om bifall till Betän-
kandet.
LAG-UTSKOTTETS BETÄNKANDE OM EN
NY VEXELSTADGA
har nu till Riks-Ståncen inkommit, och lyder med
uteslutande af reciten, som följer:
Lag-Utskottet, som tagit kännedom, ej mindre
om det, på Kongl. Maj:ts Nådiga befallning, uti
skrifvelse till Kommerce-Kollegium den 12 Juni
1816, af bemälie Kollegium upprättade och den 11
Juni 1833 till Kongl. Maj:ts Handels- och Finans-
expedition inkomne förslag till förnyad Vexelstadga,
än äfven om åtskillige, dels från Stockholms Börs,
dels från andra städers handelskorpser, till bemäl-
te expedition inlemnade opinionsyttringar, rörande
fördelarne af inrikes vexelrätts införande har, efier
sorgfälligt öfvervägande häraf, för sig stadgadt föl-
jande grunder:
a) att alla vexlar, antingen de komma under namn
af inrikes eller utrikes, ställas under en och sam-
ma vexellag, utan annan skiljaktighet, än att, i af-
seende på de förra, en viss minimisumma bestämmes;
b) att, i stället för åtskilliga af de till tiden högst
inskränkta fatalier, hvarpi, enligt 1748 års vexel-
stadga, vexelinnehafvarens hela betalningsrätt emot
vexelgifvare och öfverlåtare nu beror, andra, mera
enkla och mera lätt iakttagna bevakningsåtgärder
böra föreskrifvas; och att följaktligen, enär vexel-
gifvares och öfverlåtares rätt kan bevaras derige-
nom: 1:0 att, då vexel är förfallen, till betalning,
sådan genast fordras; 2:0 att, när vexeln är ställd
att betalas vid eller efter uppvisandet, densamma
varder inom viss kort tid upprvist; och 3:o att in-
nehafvare af protesterad vexel, inom viss kort tid
ifrån förfallodagen, gör sin återgångstalan gällande;
— lagens föreskrifter, angående hvad innehafvaren
måste iakttaga, för att emot vexelgifvare och öfver-
låtare bibehålla sin rätt, alltså böra till nyssnäran-
de åligganden inskränkas. :
Härigenom besvaras ock, på ett, efter Utskottets
omdöme, fullt rättsenligt sätt, den fråga, som redan
länge utgjort ett tvisteimne emellan personer, hvil-
ka idka vexelhandel, rmemligen huruvida vexelgifva-
ren eller vexeltagaren skall hafva åliggandet att af-
sända vexeln till accept. Äfventyret blir vexeltaga-
rens, derest han försummar att presentera vexeln
senast vid förfallotiden, när sådan är bestämd, men
eljest inom viss tid från utgifvandet; hvaremot det
blir vexelgifvarens sak, att, i händelse han för e-
gen efterrättelse, i afseende på sin och godkänna-
rens inbördes ställning, vill hafva vexeln förr pre-
senterad, derom sjelf draga försorg. Denna grund-
sats instämmer med Preussens, Frankrikes, Neder-
ländernas och Danmarks vexellagar, hvilka Utskot-
tet, så väl i denna omständighet, som äfven i flere
andra hänseenden, rådfört;
ec) att den nuvarande höga vexelräntan bör ned-
sättas. Stadgandet om 12 procents ränta för prote-
sterad vexel står i sammanhang med föreskrifterne
om densammas återskickande med omgående post,
samt om skyldigheten att, inom 24 timmar efter
postens ankomst, fordra betalning. Så snart åter
