man utan oiveraärliit San antaga, alt 1 hvarje Og nblick en
eller flera af de sa verldskroppar krivgsväfva på himla-
hvalfvet, oss så nära, att vi skulle upptäcka dem, om en
lycklig tillfällighet förde astronomens tub åt kometens
läge.
q öfverensstämmelse härmed skulle antalet af endast de
kometer, som för oss kunna blifva synliga, öfverstiga alla
gränser. Men om man också antager, att icke flera kome-
ter blifvit sedda, än de 500, som blifvit antecknade; och
endast besinnar hu:u måvga gått förbi oss obemärkte, 1:0)
dels emedan deras banor hafva ett för mycket sydligt läge,
för att de skulle blifva synliga öfver vår synkrets, 2:0) e-
medan de voro inom vår synkrets om dagen, eller vid mu-
len väderlek, och 3:0) emedan de ej kommit n g nära in-
till solen, för att blifva synliga för oss; så skall man finna
att deras antal är vida större En noggrann beräkning må-
ste utgå från sådana grundsatser, som erfarenheten bekräf-
tar.
Man har nemligen beräknat läget af banorna och när-
maste grannskapet intill solen för g5 kometer. Bland des-
sa 95 kometer gingo 48 åt motsatt, och 47 åt samma håll
som planeterna. Hvarje 10:del af himlarymden, på ömse
sidor om djurkretsen, innehöll ett lika stort antal af dessa
95 banor. Man måste således antaga, att himlarymden in-
om solens kända område öfverallt är lika rik på kometba-
nor. Vidare: af samma 95 beräknade kometer, uppnädde
20 deras närmaste grannskap till solen emellan solen och
Mercurius, 36 emellan Mercurius och Venus: 20 emellan
Venu: och Jorden, 15 emellan Jorden och Mars, 4 emellan
Mars och Jupiter; men ingen utanföre Jupiters bana. Hvad
härvid genast faller i ögonen, är, att antalat af synliga
kometer blir större, ju längre man kommer från solen, än-
da tills man kommer till Venus; men att de synligas an-
tal utanföre denna planet åter aftager; så att största anta-
let af de sedda kometerna har gått emellan Mercarius och
Venus, d. v..s dessa kometer hafvai deras närmaste grann-
skap intill solen varit ungefär midt emellan jorden och
solen. Orsaken härtill kan ej ligga deri, att i denna trakt
af himmelen finnas flera kometbanor, än annorstädes inom
solens gebiet; utan deri, att de kometbanor, som hafva det-
ta läge, lättare blifva för oss synliga. Deras synhbarhet be-
ror nemligen på tvenne omständigheter: 1:0 deras närhet
intill jorden, som gör dem för våra ögon större; 2:0 deras
närhet intill solen, som gör dem vwxera lysande. Det var
således helt naturligt, att vi skulle upptäcka de flesta ko-
metbanor midt emellan salen cch jorden, just under
den förutsättningen, att kometbanorna äro öfverallt li-
ka fördelte, och det så mycket mera, som de kometer,
hvilka gå midtemesllan solen och jorden äro längst syn-
liga för oss. Att emellan solen och Venus föllo 56, d. v.
s. nära 3 gånger så många komet-banor, som emellan solen
och Merku ius, bevisar ytterligare, att dessa banor äro lika
öfverallt fördelte. Enligt kända geometriska grunder må-
ste nemligen den kletformiga yta, som man kan föreställa
sig omgifva solen, på Venus afstånd från henne, vara 3
gånger så stor, som den klotformiga yta, hvilken man kan
föreställa sig omgifva solen på Merkuriuss afstånd; hvar-.
före, då man utvidgar solens område från Merkurius till
Venus; erhåller man derigenom rum för 3 gånger flera ko-
meter. Men nu sträcker sig solens område åtminstone till
den yttersta af oss kända planet, Uranus, och den klot-
formiga yta, som omgifver solen på Uranuss afstånd från
henne, är 729 gånger större än den yta, i hvilken Venus
bar sin bana. Alltså, om vi för det stora afståndet, på
hvilket kometerna blifva osynliga för oss, enda:t hade sett
lika tätt intill hvarandra liggande kometbanor emellan Uranus
och solen, som emellan Venus och solen; så skulle deras
antal blifva 56 gånger 729 eller 40,824 kometer. Då dag-
ning, full dager ech skymning samt mulna nätter upptaga
mera än 3-4:delar af året, så kunna dessa 40,824 kometer
ej utgöra mer än 1-4:del af dem som finnas; och då vi-
dare, minst 1-5:del af himmelen för oss har ett så sydligt
läge, att han aldrig synes uppöfver vår synkrets, så borde
man i och för dessa båda omständigheter tillsammans, taga
talet 40,324 fem gånger; hvarigenom man erhåller 204,120.
Slutligen, emedan vi förut visat, att nu för tiden minst en
komet upptäckes hvarje år, och dessa 95 kometer, som lig-
ga till grund för vår beräkning, således med de nyare astro-
nomernas flit och förbättrade instrumenter, skulle hafva blif
vit upptäckte på mindre än 100 år, samt man öfyerhufvud
kan antaga 300 år i medeltal såsom en komets omloppstid;
så följer, att på dessa 300 år, alla kometerna skulle hinna
visa sig en gång för jorden; men också att man på dessa
300 år skulle hafva upptäckt 3 gånger flera kometer, än på
blott ett hundrade år, hvarföre det sist erhållna talet
204,120 bör ytterligare tagas 3 gånger, hvarigenom man
erbåller 612,360 kometer. Dåi slutligen dessa kometer blott
voro de, som innanföre Uranus uppnådde deras närmaste
granskap intill solen, och deribland icke de äro inberäkna-
de; som med sina banor ligga utanföre alla af oss kända
planeter; så reå man utan öfverdrift kunna antaga, att vår
sol är omgifven af en million kometer, som följa henne
på hennes bana genem verldsrymden.
Och allt detta är dock endast inom ett solsystem.
När man nu betänker att hvarje fixsjerna sannolikt
omslutes af dylika solsystemer och stt antalet redan
af de fixtjermor som synas för blotta ögat, är oräk-
neligt, huru småaktig förefaller icke då den farhå-
g2n, att denna Skapelsens stora harmoni skulle störas af
den nu väntade kometens sammanträffande med jorden?
också har Författaren i slutet af den lifla boken, på
ett ganska tydligt sätt framställt osannolikheten af
ea sådan händelse, pag. 59 och följande:
Uti ett förord angifves, att afbandlingen till en
stor del är öfversatt från en utländsk astrosoms
arbete. Detta minskar icke förtjensten af dess in-
nehåll. Vi förmode att Utgifrvaren snart får göra
en ny upplaga. Det finnes i vår tanka ingen me-
ra nyttig läsning för ungdomen än i dessa ämnen.
Ett klart begrepp om VWVerldsbyggnadens omätlioa