de 5 eller 600 spalter hennes hittills utkomna num -
ror innebållit, icke ägaat, vi säga ej en hundrade-
del deraf, men blott en enda spali åt detta vigtiga
föremål. Vi kunna likväl försäkra, att ingen spalt
skul!e blifvit läst med så mycket nöje, som en sådan.
Vi skola icte företaga oss att afgöra, hvilke:dera
som måste vara fallet, antingen att Statstidcingens
anda är i det närmaste sådan vi trott oss fiana hen-
ne, ellev också att denna tidning utg:fves i motsatt
rigtning till styrelsens, att ombudet handlar pi egen
hand, ej enligt priccipalens vilja, och således för-
tjenar föga afseende, — såsom ombud nemligen.
En liten förklaring öfver denna hemsiällan skulle
säkert icke vara på orätt ställe.
I de artiklar, som föranledt den närvarande, fö-
refalla ext par satser, som vi ej kunna förbigi,
men som äro af alltför stor vigt, att icke fordra
en särskilt afhandling. Vi skola derföre en annan
gång återkomma dertill. Hvad vi för närvarande
tro oss skyldiga stt tillägga, är den förklaring, att
vår li!la oskyidiga anmärkning, det Statstidaingens
innebå Il råkade stundom vara litet ledsamt — e
gsiedan det ordet ändå slutligen måste uttalas —
icke var så illa ment, ech ej åsyftade, att nedsätta
dess Redaktiozs skrift.tällaretalacrg. Vi ingå gerna
på den rättfärdiggörelse, som Statstidoingen 1 detta
rall innehåller, och Vi veta mer än väl, att försva-
rets konst är både en svår konst och obehaglig att
behöfva använda, i synnerhet om, som det möjligt-
vis stundom kan inträffa, den ej får begzagnas af
den fria öfvertygelsen, utan påkallas för ändamål,
som man ej gillsr, som man sjelf skulle i änna sig
böjd att motverka eller förkasta. Denna nödvän-
dighet torde stundom låta känna sig för både Stats.
män och Statstidningar.