i (Insändt).
KUSINERNA.
(Sann händelse.)
Söta mamma! Får jag skicka Hellgren till
KansliRådinnan och be att vi få Jåna Kusinerna?
Fru A., Grefvinnan B. och Fröken C. ha berömt
den så ofantligt. Den är af Mamsell Bremer, söta
Mamma l
Du vet, min goda Emili, huru gerna jag ser att
du läser något nyttigt, och jag skulle visst icke
heller nu vilja neka dig det nöjet, men jag önska-
de sjelf läsa boken först — eller åtminstone skola
vi fråga Pappsa.
Åh! pappa nekar mig visst inte! Han tyckte ju
så mycket om Teckningarna ur Hvardagslfvet, att
han sjelf läste dem för oss. Mins mamma hvad
han hade roligt åt brefvet öfver Soupderna? —
Nå ja, har Mamsell Bremer författat boken, så
skall du visst få läsa den.
Tack söta mamma, då får Hellgren gå!
Baron kom in och förde Friberrinnan till vag-
pen: de skulle bort till en stor middag, ehuru de
sjelfva ämnade ge en supd samma afton.
Den femtonåriga Emili som måste bli hemma, skyn-
dade att sfskicka betjenten, och snart ankommo de
tre redan slitna bhäftena. Fröken gick in i lilla
förmaket, som låg mest för sig sjelf, för att i fred
och :o, på afstånd från anstalterna till supen,
få göra bekantskap med de omialade böckerna.
Hon satte sig beqvämt i soffhörnet, drog en pall
under fötterna, och lät sina vackra ögon flyga ge-
nom den ena tätt tryckta sidan efter den andra.
Det gick, som vanligt, litet trögt i början; men
snart kom flickan så in i berättelsen, att hon glöm-
de allt annat. Hennes unga ansigtsdrag begynte allt-
mera antaga den spänning, som röjer en lifligt in-
tresserad läsarinna; Hennes kinder färgades högre och
då och då göt sig en blossande purpurström öfver
hennes ansigte. Hon spratt till och såg sig med
ett ängsligt ögonkast omkring, men hennes blickar
häftades genast åter vid boker. Allt ifrigare vän-
de hon bladen. Emellanåt darrade en tår i
hennes ögonhår: hon aftorkade den hastigt. Ett
litet skratt blottade någon gång hennes vackra tän-
der. Men rodnaden på hennes kinder skiftade allt
tätare: halsduken åkie långsamt från hennes axlar
utan att hon märkte det: Slutligen blef det hen-
ne för trångt om det oroliga bröstet: ögat lyftade
sig icke från de förtrollsnde bladen medan hennes
fina hand smög. sig på ryggen, och ett par kläd-
ningshakar Isprungo upp. i mi.
Några timmar flögo förbi som blixten. -Juvgfru
Lotta hade ett par gånger tittat in; men då Frö-
ken bara läste, utan att hvarken höra eller se,
dragit sig tillbaka igen. Ändtligen stannade vagnen
utanför: det var pappa och mamma som kommo
bem. Emili gömde hastigt boken under en soff-
dyna och skyndade emot dem. Nå, Emili, sade
modren: hvad har. du gjort under tiden ?
Jag har löst, söta mamma ! ,svarade flickan ba-
stigt:: men var det mycket brillant, mamma? hur
mår Tant Aurore och Grefvinnan D. och Charlotte
E?? Den egoa häftigheten i Emilvs röst och he-
la väsen, skulle visst icke .undgått mammas upp-
märk samhet, så framt :cke den eviga dinn. lemnat
en vissityngd qvar öfver hennes ögonlock. Hon
klappade sin dotter på kinden och gick att öfver-
se arrangementerna. till supdn. Emili måste. skyn-
da till sin toilett, Lotta märkte att hon gömde
ett par böcker vid sin :säng, 2: 0007 S
Hela afton var Emili obegripligt distraite. Hon