lagen, finnas i val-protokollet, som jag företett, re-
dan ned!agde, så måste det dock förefalia mig mera be-
tänkligt och oroväckands:, att samma anda af missnöje
yttrades af andra, äfven af dem, som ej känna tun-
gan af riksdags-arfvodet, utan endast hade att åbe-
ropa hvad riksdagarne kosta staten cch bura all-
tid ökade anslag af dem följa, om än vid denna
riksdag representationen icke kan sägas i frikostig-
bet hafva varit styrelsen så serdeles till nöje:. Re-
sulteterne af denna riäsdag 1 öfrigt förklarades ic-
ke e!ler så tl fredsställande. Äuvnu hade man icke
erfarit den så ofta lo!vade lycksalighet af silfver-
utväxlipgen, eller nytt lifgifvande åt näringarne
ochzindustrien — cch icke trodde man på jord-
b:ukets förkofran genom lånet till hypotheks-före-
ningarce, för hvilket lån Rikets Ständer af alla i min
ort på det högsta klandrades; — icke eller körde
jag något annat af Ständernes tillgöranden anses
nytvugt för lar det; — men missnöjet yttrade sig
dock icke bott emot dem, hvilket icke eller kaa
ske efter forraen bos oss för ärendernes behandling.
Hvad vådlgare är för samhälls-skicket, — detta
miss: öje drabbar mest konungen, ty icke någon
må lörsöka att intala folket, det de orimliga for-
merna ensamt vålla riksdagens längd, då hvar man
vet att konungen äger, em han vil, att när som
balst efter den i gruadlagen stadgade tid, bjuda
riksdagens slut. Jag frågar, t. x., om Kongl.
Maj:t, i sitt svar på ztät dernas skriivelse den 17 sist.
November, angående vag tul riksdagens allyssode,
kade förklarat att byn vål ansåg den då begarda
tid för kovepp, men ville utsätta dea till några mi-
nader senare — vill någon då bestrida at: all: va-
rit slut och vi h-mfö:lofvade? — Likaså vei afven
en hvar att lånefrogan legat vederbörande ömt om
hjortar och, ihy förutan, visst aldrig gåt izenom
Tili de förhöjda anslasen är också allmant kändt
att initietiset altid utgår från regeringen. Nogaf —
emo: denna är det allud, som missnejet mest riktas;
de af representavterne, som för att tala Styrelsen
till nöjes, sky att uppenbara folkets ställning och
behof, må väl få sin del af missnöjet; men att det
icke dem är gifset, efter våra grundlagars
tydning nu för tiden, ati göra slut på riks-
dagen, det vet nationen mer än väl. Många
till och med tro, att just riksdaze.s längd at
regeringen Önskas, likasow för att trötta represen-
tanterne; men s dant vore för oklokt handladt,
för att af mig kuuna tros, emedan visst che nå-
gon kan glömma, att det är ivindre represeatatio-
Len, än hela Svenska folket, som plågas genom tun-
an af riksdagskostnaden. s
Det tål dock ice någon tvifvel att ju Konupgen
vill sitt folas väl, och icke dess plåga; — hvarföre
då icke söka upplysa bozom om nationeus stora
missnöje ? Låtom ålminstone oss icke göra oss skyl-
diga till stillaugande med det, som kauske af allt
mäst ar vädligt och kan blifva hoiande för saumw-
hellet! Inbjudan våra Medständer alt antingen ge-
nom en deputation eller blott geoom en förnyad
under dånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t framställa
Svenska folsets obrlätevbet med riksdageus fo. t-
gång pu på 15:de månsaden, samt anhålla att viss
dag , t. Ex. inom nästa April månads s!ut, beslän-
des ull riksdagecs afblåsande. Det bör icke sli fel:
att eu sådan framwstöllnivg, kiafifullt gjord al oss,
som äro bär för att omtaia tiolkets betof och rätlt-
mätiga ansprås, skall befordra ändamålet, och vin-
nes blott en elier en half månad, så har tolket vuu-
pit mycket — än mera Om vi kuona afbija det,
som jag hört förespås, att oss skulle vara ämnadt
qvarbbfva vid nksvagen, med naiwligtvis vida miv-
die sysselsättning än uu, ända ull nästa höst. ÅÄi-
ven 2) värsta fellt och om vi icke få dig bestämd,
så bafva vi likväl icke underlåit något af hvad på
oss kan bero, : ch våra kbommattev!er Må då sedan
sjelfve klaga hos Konungen och söka göra sina an-
språk gållande. Jag tror emedlertid för mycket på
det Svenska tålsinnet, att kuvna tvilla, det ju var
tion-n blefse belåten och missudjet hat ct, cudast
Gag til riksdaieos slut erbölles utsatt, och ja. bör
gora adt för ott äter jäla derra belätesher, 10
är så oumbärlig hos folset med sin Kunucg.
Jag a håber at 5 ändet täcktes öppet yttra sig
om dei kända förhåll net med folkets missnöje och
Qc mitt försleg vill sk kas bilall, elicr om mon
vill atbida folkets eget uttalande af sitt mnssucje
mför tbrocen. Mn veving ma dock alltid i pru-
tekollct. qvarstö, och jag kan icke tvifls altju hvar
Ach en scvn faögte s Äsvan turd Piis deler Öl vtYr-