lagen, finnas i val-protokollet, som jag företett, redan ned!agde, så måste det dock förefalia mig mera betänkligt och oroväckands:, att samma anda af missnöje yttrades af andra, äfven af dem, som ej känna tungan af riksdags-arfvodet, utan endast hade att åberopa hvad riksdagarne kosta staten cch bura alltid ökade anslag af dem följa, om än vid denna riksdag representationen icke kan sägas i frikostigbet hafva varit styrelsen så serdeles till nöje:. Resulteterne af denna riäsdag 1 öfrigt förklarades icke e!ler så tl fredsställande. Äuvnu hade man icke erfarit den så ofta lo!vade lycksalighet af silfverutväxlipgen, eller nytt lifgifvande åt näringarne ochzindustrien — cch icke trodde man på jordb:ukets förkofran genom lånet till hypotheks-föreningarce, för hvilket lån Rikets Ständer af alla i min ort på det högsta klandrades; — icke eller körde jag något annat af Ständernes tillgöranden anses nytvugt för lar det; — men missnöjet yttrade sig dock icke bott emot dem, hvilket icke eller kaa ske efter forraen bos oss för ärendernes behandling. Hvad vådlgare är för samhälls-skicket, — detta miss: öje drabbar mest konungen, ty icke någon må lörsöka att intala folket, det de orimliga formerna ensamt vålla riksdagens längd, då hvar man vet att konungen äger, em han vil, att när som balst efter den i gruadlagen stadgade tid, bjuda riksdagens slut. Jag frågar, t. x., om Kongl. Maj:t, i sitt svar på ztät dernas skriivelse den 17 sist. November, angående vag tul riksdagens allyssode, kade förklarat att byn vål ansåg den då begarda tid för kovepp, men ville utsätta dea till några minader senare — vill någon då bestrida at: all: varit slut och vi h-mfö:lofvade? — Likaså vei afven en hvar att lånefrogan legat vederbörande ömt om hjortar och, ihy förutan, visst aldrig gåt izenom Tili de förhöjda anslasen är också allmant kändt att initietiset altid utgår från regeringen. Nogaf — emo: denna är det allud, som missnejet mest riktas; de af representavterne, som för att tala Styrelsen till nöjes, sky att uppenbara folkets ställning och behof, må väl få sin del af missnöjet; men att det icke dem är gifset, efter våra grundlagars tydning nu för tiden, ati göra slut på riksdagen, det vet nationen mer än väl. Många till och med tro, att just riksdaze.s längd at regeringen Önskas, likasow för att trötta representanterne; men s dant vore för oklokt handladt, för att af mig kuuna tros, emedan visst che någon kan glömma, att det är ivindre represeatatioLen, än hela Svenska folket, som plågas genom tunan af riksdagskostnaden. s Det tål dock ice någon tvifvel att ju Konupgen vill sitt folas väl, och icke dess plåga; — hvarföre då icke söka upplysa bozom om nationeus stora missnöje ? Låtom ålminstone oss icke göra oss skyldiga till stillaugande med det, som kauske af allt mäst ar vädligt och kan blifva hoiande för saumwhellet! Inbjudan våra Medständer alt antingen genom en deputation eller blott geoom en förnyad under dånig skrifvelse, hos Kongl. Maj:t framställa Svenska folsets obrlätevbet med riksdageus fo. tgång pu på 15:de månsaden, samt anhålla att viss dag , t. Ex. inom nästa April månads s!ut, besländes ull riksdagecs afblåsande. Det bör icke sli fel: att eu sådan framwstöllnivg, kiafifullt gjord al oss, som äro bär för att omtaia tiolkets betof och rätltmätiga ansprås, skall befordra ändamålet, och vinnes blott en elier en half månad, så har tolket vuupit mycket — än mera Om vi kuona afbija det, som jag hört förespås, att oss skulle vara ämnadt qvarbbfva vid nksvagen, med naiwligtvis vida mivdie sysselsättning än uu, ända ull nästa höst. ÅÄiven 2) värsta fellt och om vi icke få dig bestämd, så bafva vi likväl icke underlåit något af hvad på oss kan bero, : ch våra kbommattev!er Må då sedan sjelfve klaga hos Konungen och söka göra sina anspråk gållande. Jag tror emedlertid för mycket på det Svenska tålsinnet, att kuvna tvilla, det ju var tion-n blefse belåten och missudjet hat ct, cudast Gag til riksdaieos slut erbölles utsatt, och ja. bör gora adt för ott äter jäla derra belätesher, 10 är så oumbärlig hos folset med sin Kunucg. Jag a håber at 5 ändet täcktes öppet yttra sig om dei kända förhåll net med folkets missnöje och Qc mitt försleg vill sk kas bilall, elicr om mon vill atbida folkets eget uttalande af sitt mnssucje mför tbrocen. Mn veving ma dock alltid i prutekollct. qvarstö, och jag kan icke tvifls altju hvar Ach en scvn faögte s Äsvan turd Piis deler Öl vtYr