detta vill säga någonting, så skulle det förmodeligen
vara ungefär följande: Menniskans ande, hvilken man
genom en fiktion antar förut existera, gifver sig sjelf
en kropp, och utvecklar den sje:fständigt, så långt
hon behagar, följaktligen uppåt molnen och öfver
dem. Nu ssger likväl erfarenheten motsatsen; hon
säger oss, att det ofödda barnet icke har någon
själ, att det utvecklar sig synbarligen kroppsligt fö-
re den andeliga utvecklingen, att den senare beror
af den förra; att ehuru mycket själens makt än för-
mår öfver organern2, begransa dessa likväl å sin si-
da själen, som ej förmår af dem göra något annat
än hvad de medgfva; att väsende: sålunda oupp-
hörligen känner formernas inflytelse, och att dessas
begränsning aldeles icke beror af väsendet, utan
att detta tvärtom i mångfaldiga stycken beror
af formersa. Författarens hela resonnement är så-
ledes hvarken mer eller mindre än ett nonsens, för
hvilket en studerande ganska säkert skulle blifva
differerad i skrifningen pro exercitio, i fall det fö-
rekom i hans chria. Vill man vsata huru han
kommit dertill, så behöfver man likväl endast se
på syftningen af artikeln: Denna är nemligen för-
svaret för det bestående, och detta försvars mate-
riella lön, tionden. : Han ville sålunda säga, hvad
han också nyss förut sagt, och hyad dessa herrar
så gerna predika: I samhällslifvet är den ena for-
men så god som den andra, föru!satt allenast att
den är nationell, utan att likväl göra den nöd-
vändiga skillnaden emellan en Styrelses form och
väsende, eller den lefvande organismens form och
väsende. Det enas beroende af det andra är i för-
ra fallet på långt när icke så stor som i det sednare,
och jemförelsen dem emellan blir sålunda altid skef,
haltande och obestämd, d. v. s. sådan, att endast en
författare af denna art kunde anställa den. — Det
är obestridligt att en vis och välviljande despot kan
göra oandligen mycket godt, och att dess regering
kan biifva välgörande för hans land, likasom att en
förderfvad, okunnig, illa formerad representatioa kan
göra mycket förderfligt för lande. Det är andan,
väsendet, hos Styrelsen, på hvilken så mycket be-
ror, mer än på formen. Men så sant detta är, så
obestridligt är det likväl äfven, att formen icke
heller här är likgiltig; att en medelmåttig kraft in-
stängs och förslappas genom formen, att oskicklig-
heten, halfheten, det !jumma nitet finna en väliom-
men ursägt i formernas ofullständighet, alt samma
egenskaper under bättre former skulie tvingats till
en större och nyttigare verksamhet. Mea detta
gäller inom statslifvet; i det animaliska, som förf.
ställt i jemförelse dermsd, äger samma förhållande
icke rum. Det är ock i allmänhet sannolikt, hvad
äfven erfarenheten visat, att despotismen snart sät-
ter folkets inneboende kraft tillbaka eller qvarhål-
ler den på samma punkt, då deremot fo!kviljans
verkande i friare former fortskynder utvecklingen.