RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER.
BORGARE-STÅNDETS ÖFVERLÄGGNING AN-
GÅENDE LAG FÖR ENSKILDA BANKER.
Hr HAULING öppnade debatten öfver detta lag-
förslag uti Siåndets plenum den 17 dennes, med
ett långt skriftligt anförande, deruti Talaren, efter
att hafva uppdragit en historik öfver diskonter
och privatbanker i vårt land, jemte alla de olyc-
kor och olägenheter som af dem åstadkommits,
slutade med att afslå hela det ifrågavarande Utlå-
tandet. — Hr EKERMAN ansåg det under öfver-
läggning varande ämnet vigtigt, ja så vigtigt, att
ingen kunde med säkerhet förutse om resultaterne
af de beslut som häröfver fattades skulle i framti-
den blifva lyckliga eller olyckliga. Banko- och
Tag-Utskottens förra betänkande i denna fråga ha-
de blifvit återremitteradt med en mängd anmärk-
ningar från alla Stånd, och nu återkommit utan att
en enda af dessa anmärkningar blifvit besvarad eller
vederlagd; under åberopande af detta förhållande,
ville Talaren förena sig uti Hr Hallings yttrande.
Man vore dock skyldig Utskotten erkänsla för det
de i detta Utlåtandet rent uttalat hvad som uti
det förra låg in nuce. Utskotten hade neml, sagt,
att de önskade privatbanker; vidare hade de sagt
att Svenska statsbanken icke motsva:ade näringar-
nes behof. Denna dom vore temligen hård och
möjligen orättvis Man hade klandrat odlings-
lånen; men månne icke de missbruk som skett
med dem, lika mycket härrört från de perso-
ner som skolat utgifva betygen . och hafva till-
syn att odlingarne verkställdes? Man kan icke ne-
ka att Ståndernas besiut om dessa lån var vackert.
Man har klandrat guld- och silfverbelåningen
för de stora kostnader den orsakade. Man har
sagt att diskonterne ej uppfyllt sitt ändamål: tala-
ren ville dock hemställa om det vore tänkbart att
de herrar och män, som kommo att öfvertaga sty-
relsen af de nya bankerne, de må då förläggas hvar
som helst, skulle blifva utrustade med en högre
vishet, och högre insigter wi förvaltningen; tala-
ren tviflade derpå; han trodde att menniskan vore
menniska i Fahlun, likasom i Stockbolm, Göteborg
och Malmö, och der, likasom i Trosa. Det vore
äfven besynnerligt, om man uti ett så kapitalfattigt
land som vårt, där man hör talas om behofvet af
statsskuld, der man af fruktan för ökade skatter ej
kan bevilja de anslag Styrelsen begär för Försvars-
verkets behbof — om man i ett sådant land skall
förakta den betydliga inkomst för Riksgäldskonto-
ret, som beredes genom Bankovinsten. — Talaren
för sin del vore fullkomligt af den öfvertygelse, ait
denna vinst fullt ut uppvägde den skenbara nytta
man väntade af privatbankerna. — Häruti förenade
sig Ar Malmberg. — tr WERN: Det vore för-
sta gången som de båda talarne, hvilka yttrat sig
emot privatbanker, gjort sig skyldige till förebrå-
elsen att hafva trädt ifrån ämnet. Frågan huru-
vida privatbanker borde siiftas eller ej, vore länge-
sedan afgjord och ej nu föremål för öfverläggning:
ran skulle nu deremot stifta lag för dessa banker,
— en annan lag, än den som redan finnes uti 1824
års Kgl. författning. Hr Hallings histio:ik öfver
våra diskozter och privatbanker deruti de många
olyckor desamma vållat, blifvit skildrade, bevisar
ej annat, leder ej till annat resultat, än att vi hbe-
höfva förbättra vår lagstiftning i detta afseende.
Det lagförslag som nu utgjorde föremål för Ståndets öf-
verläggning, innefattade ej någon utsträckning, utan
snarare en inskränkning uil den rättighet till stiftande
af dylika Banker, som genom författningen af år 1824
blifvit medgifven. — Talaren ville, i afseende på
hvad Hr Eterman anfört, ej bestrida att StatsBan-
ken ofta blifvit orättvist bedömd; detta kunde ej
nekas, men hörde aldeles icke hit. Då Hr E. sagt
att Stats-Banker gjort näringarne gagn, har han
med detsamma erkänt, att Banker verkligen göra
Käringarne saom För sin del vore talaren Ofver-