RIKSDAGSUNDERRÄTTELSER. BORGARE-STÅNDETS ÖFVERLÄGGNING ANGÅENDE LAG FÖR ENSKILDA BANKER. Hr HAULING öppnade debatten öfver detta lagförslag uti Siåndets plenum den 17 dennes, med ett långt skriftligt anförande, deruti Talaren, efter att hafva uppdragit en historik öfver diskonter och privatbanker i vårt land, jemte alla de olyckor och olägenheter som af dem åstadkommits, slutade med att afslå hela det ifrågavarande Utlåtandet. — Hr EKERMAN ansåg det under öfverläggning varande ämnet vigtigt, ja så vigtigt, att ingen kunde med säkerhet förutse om resultaterne af de beslut som häröfver fattades skulle i framtiden blifva lyckliga eller olyckliga. Bankooch Tag-Utskottens förra betänkande i denna fråga hade blifvit återremitteradt med en mängd anmärkningar från alla Stånd, och nu återkommit utan att en enda af dessa anmärkningar blifvit besvarad eller vederlagd; under åberopande af detta förhållande, ville Talaren förena sig uti Hr Hallings yttrande. Man vore dock skyldig Utskotten erkänsla för det de i detta Utlåtandet rent uttalat hvad som uti det förra låg in nuce. Utskotten hade neml, sagt, att de önskade privatbanker; vidare hade de sagt att Svenska statsbanken icke motsva:ade näringarnes behof. Denna dom vore temligen hård och möjligen orättvis Man hade klandrat odlingslånen; men månne icke de missbruk som skett med dem, lika mycket härrört från de personer som skolat utgifva betygen . och hafva tillsyn att odlingarne verkställdes? Man kan icke neka att Ståndernas besiut om dessa lån var vackert. Man har klandrat guldoch silfverbelåningen för de stora kostnader den orsakade. Man har sagt att diskonterne ej uppfyllt sitt ändamål: talaren ville dock hemställa om det vore tänkbart att de herrar och män, som kommo att öfvertaga styrelsen af de nya bankerne, de må då förläggas hvar som helst, skulle blifva utrustade med en högre vishet, och högre insigter wi förvaltningen; talaren tviflade derpå; han trodde att menniskan vore menniska i Fahlun, likasom i Stockbolm, Göteborg och Malmö, och der, likasom i Trosa. Det vore äfven besynnerligt, om man uti ett så kapitalfattigt land som vårt, där man hör talas om behofvet af statsskuld, der man af fruktan för ökade skatter ej kan bevilja de anslag Styrelsen begär för Försvarsverkets behbof — om man i ett sådant land skall förakta den betydliga inkomst för Riksgäldskontoret, som beredes genom Bankovinsten. — Talaren för sin del vore fullkomligt af den öfvertygelse, ait denna vinst fullt ut uppvägde den skenbara nytta man väntade af privatbankerna. — Häruti förenade sig Ar Malmberg. — tr WERN: Det vore första gången som de båda talarne, hvilka yttrat sig emot privatbanker, gjort sig skyldige till förebråelsen att hafva trädt ifrån ämnet. Frågan huruvida privatbanker borde siiftas eller ej, vore längesedan afgjord och ej nu föremål för öfverläggning: ran skulle nu deremot stifta lag för dessa banker, — en annan lag, än den som redan finnes uti 1824 års Kgl. författning. Hr Hallings histio:ik öfver våra diskozter och privatbanker deruti de många olyckor desamma vållat, blifvit skildrade, bevisar ej annat, leder ej till annat resultat, än att vi hbehöfva förbättra vår lagstiftning i detta afseende. Det lagförslag som nu utgjorde föremål för Ståndets öfverläggning, innefattade ej någon utsträckning, utan snarare en inskränkning uil den rättighet till stiftande af dylika Banker, som genom författningen af år 1824 blifvit medgifven. — Talaren ville, i afseende på hvad Hr Eterman anfört, ej bestrida att StatsBanken ofta blifvit orättvist bedömd; detta kunde ej nekas, men hörde aldeles icke hit. Då Hr E. sagt att Stats-Banker gjort näringarne gagn, har han med detsamma erkänt, att Banker verkligen göra Käringarne saom För sin del vore talaren Ofver