nya silfverravniet, 2 mängd gammalt mynt kommit i rörelsens i syxnerket 6:dels, 12:dels och 24-dels Riksdalerstycxen från Gustaf HI tid, utan att man är ense om deras nu gällande värde. Den största ) tillgången finves på den sistnämnde myutsorten. hvilken i synverhet förorsakar dispyter vid liqviderna, och här på orten ej enses gälla mer än 3 sk. Bgs, då likväl 24:delen af i Rdr Specie utgör 8 skillingar. Då någon off:ciel underrättelse alldrig bliif it meddelad allmänbeten om och efter hvilken grund dessa myntsorter iavexlas 1 Banker (hviltet vi för vår enskilda del zfven skuile anse öfrerflödigt, då realisationsgrunden en gång för alla blifvit bestämd) ac hålla vi, att M. BH. i sitt blad behagade göra bekant, huru mycket dylika små myntpjeser gälla, Gå de i Bankoluckan emot sedlar utbytas. En dylik allmännare spridd usderrättelse kunde förekomma framtida förluster för ägare af gammalt silfvermynt. Til! svar bhårå torde vara nog nämna, att då I Rår Specie utgör 4 Rdr Riksgälds, eller Rdr Specie en Rdr Res, eller Rdr Specie 24 sk. Rgs så möste, cf er Scolens uträkning? 25 Rdr Specie vara lika med 16 sk. och sidels tika med 8 sk. RBg!d. Så invexas de ock T Banken. Emeilertid är det Pe icke att undra på, om en mingd obehag!iga disputer och krångel uppstår genora den ovanli2a ee alt böria en realisa!ios med ett mynt, hvars eshet icke är lika med Bankosedlarnas enhet, utan en ojemn multipel dera? Mången bar redan länge förutsegt detta förhållande. Men hvad är att gö ;ra? Stats-Rådet har ju reserverset sig!!