driga trohet mot sin Fursie. Häruti haden J sjelf-
ve bordt hemia en kallelse att ännu mera i hand-
ling rättfärdiga detta förtienta omdöm:; men i mot-
satt förbållande hafven I i detta fall lemnat myc:
ket öfrigt att önska.
De förmaningar vi ofta gjort Eder, bevisa till-
räckligt huru mycket vi i ett sådant sakförhållan-
de, bemödat oss att återföra Eder på en laglig ba-
na och förmå Eder ati företasga de efter lagarnas
föreskrift Eder åliggande ärendene, samt att råd-
slå öfver fäderneslandets angelägenheter, och isyn-
perhet öfver det ämns, rörande kontribuenterne,
som vårt faderliga hjerta red så mycken omsorg
omfattar.
Detta nya bevis på en fräck egenmäktighet bör
så väl vara oss, som alia valsinnade, så mycket me-
ra oargenämt, som följderna deraf voro mera be-
tänkliga i afseende på uppskofvet med valen och
med Landtdagens fullständiga ordnande,
Men äfven här var vårt tålamod ännu icke al-
deles uttömd!:. Än vidare inverligen böjda att åt
denva Landtdag ge ett fullkomnadt skick, hafva vi,
medelst vårt nådiga restript af den 31 Dec. 1834,
förklarat Eder vår ofvanomförmälta vilja, och än-
nu en gång eftertryckligt uppmanat Eder, att om-
sider iakttaga Eder pligt. Men på sicnen, som
sträfva till andra syftemål, kunde våra förmanin-
gar ingenting verka. Eder oftanämda församling,
tillr ättavisad genom lagarne och bekräftade sedva-
nor, äfvensom icke mindre genom våra flerfaldiga
nådiga skrifvelser, fyllde måttet af sin djerfhet der-
igenom, att J sjelfve inom denna församling, viga-
den draga i tvifvelsmål utöfningen af den fria val-
rätt, hvilken, enligt lagens uttryckliga stadgande,
tillkommer de vid Landtdagen lagligt församlade
Ständerna, och fordrade, att den icke skulle verk-
ställas enligt lag, utan på alldeles motsatt sätt, samt
icke droge i betänkande att således lemna FEdra
åligganden ouppfyllda.
Lugnade af vårt samvetes vittnesbörd, att vi,
genom vårt förfarande, gifvit ett stort bevis på
vår tillgifvenhet för lagarne och vårt Storfursten-
döme Siebenbärgens munitipalrättigheter, äfvensom
vi öppet förklara, att vi genom vårt tålamod visat
vår önskan att uppskjuta med användandet af strän-
gare medel, finna vi oss numera af en hebg pligt
uppmanade att besörja, att det allmännas val icze
genom Eder må lida ytterligare skada, i följd af
detta uppenbara förakt af beståndande lagar och
denna mot all ordning stridande halsstarrighet,
äfvensora genom forifarandet af Eder församling,
hvilken icke allenast i följd af de grundsatser, som
derinom högt blifvit yttrade, utan äfzen genom det
sätt, på hvilket den fria rösträttigheten blitvit häm-
mad, när densamma icke delat partiandans åsigter,
förlorat till och med skenet af en rådplägande kor-
poration, sedan denna församling icke åsyftat upp-
rätthål!landet utan orastörtandet af den garala för-
fattningen. Med anledning häraf, och i kraft af
den oss tillkommande högsta Kgl. makten, upplöse
vi härmed denna landtdag och förklara alla förhandlin-
gar och innovationer, hvilka strida både emot den
gamla författningen, och den af lagar och diplo-
mer fastställda formen för den offentliga förvalt-
ningen, äfvensom emot det lagligen föreskrifna sät-
tet för landtdagsförhandlingarne eller vårt Kongl.
anseende och våra rättigheter, i hvilket fall eller i
hvad mån det än må vara, såsom ogiltiga, utan all
kraft och verkan, samt förkasta dem härmedelst.
Sedan allt hvad vi, i kiaft af vår oaflåtliga om-
sorg att i helgd och oförryckt upprätthålla vårt
högtaltkade Storfurstendöme S:ebenbirgens och der-
med införlifvade länsorters gamla författning och
municipalrättigheter, med Eder börjat att förhand-
la, genom Eder blifvit utan påföljd, och omstän-
digheterna artagit det skick, att det nu mera en-
dast åligger vår högsta Kongl. myndighet att be-
vara värst Storfurstendöme Siebenbirgen mot a-
narktiens följder och mot hvarje påföljd af Eder
halsstarrighet, nödgas vi, ehuru ogern2, foga oss
efter denna nödvändighet, i det vi på samma gång
icke önska något högre, än att när lagarne återvun-
nit sitt anseende och sinnena till deras åtlydande
blifvit återförda, vi snart måtte befinna oss i till-
fålle att sammankalla en Landtdag, och såmedelst
kunna iakttaga ett handlingssätt som motsvarar vå-
ra så ofta förklarade afsigter.
—LVv—— I VNERERIRRNEEEEROORERNRERE—————L
Af de underrättelser vi de senare postdagarne
FE a a FÖ RA KE ET nä: AF