driga trohet mot sin Fursie. Häruti haden J sjelfve bordt hemia en kallelse att ännu mera i handling rättfärdiga detta förtienta omdöm:; men i motsatt förbållande hafven I i detta fall lemnat myc: ket öfrigt att önska. De förmaningar vi ofta gjort Eder, bevisa tillräckligt huru mycket vi i ett sådant sakförhållande, bemödat oss att återföra Eder på en laglig bana och förmå Eder ati företasga de efter lagarnas föreskrift Eder åliggande ärendene, samt att rådslå öfver fäderneslandets angelägenheter, och isynperhet öfver det ämns, rörande kontribuenterne, som vårt faderliga hjerta red så mycken omsorg omfattar. Detta nya bevis på en fräck egenmäktighet bör så väl vara oss, som alia valsinnade, så mycket mera oargenämt, som följderna deraf voro mera betänkliga i afseende på uppskofvet med valen och med Landtdagens fullständiga ordnande, Men äfven här var vårt tålamod ännu icke aldeles uttömd!:. Än vidare inverligen böjda att åt denva Landtdag ge ett fullkomnadt skick, hafva vi, medelst vårt nådiga restript af den 31 Dec. 1834, förklarat Eder vår ofvanomförmälta vilja, och ännu en gång eftertryckligt uppmanat Eder, att omsider iakttaga Eder pligt. Men på sicnen, som sträfva till andra syftemål, kunde våra förmaningar ingenting verka. Eder oftanämda församling, tillr ättavisad genom lagarne och bekräftade sedvanor, äfvensom icke mindre genom våra flerfaldiga nådiga skrifvelser, fyllde måttet af sin djerfhet derigenom, att J sjelfve inom denna församling, vigaden draga i tvifvelsmål utöfningen af den fria valrätt, hvilken, enligt lagens uttryckliga stadgande, tillkommer de vid Landtdagen lagligt församlade Ständerna, och fordrade, att den icke skulle verkställas enligt lag, utan på alldeles motsatt sätt, samt icke droge i betänkande att således lemna FEdra åligganden ouppfyllda. Lugnade af vårt samvetes vittnesbörd, att vi, genom vårt förfarande, gifvit ett stort bevis på vår tillgifvenhet för lagarne och vårt Storfurstendöme Siebenbärgens munitipalrättigheter, äfvensom vi öppet förklara, att vi genom vårt tålamod visat vår önskan att uppskjuta med användandet af strängare medel, finna vi oss numera af en hebg pligt uppmanade att besörja, att det allmännas val icze genom Eder må lida ytterligare skada, i följd af detta uppenbara förakt af beståndande lagar och denna mot all ordning stridande halsstarrighet, äfvensora genom forifarandet af Eder församling, hvilken icke allenast i följd af de grundsatser, som derinom högt blifvit yttrade, utan äfzen genom det sätt, på hvilket den fria rösträttigheten blitvit hämmad, när densamma icke delat partiandans åsigter, förlorat till och med skenet af en rådplägande korporation, sedan denna församling icke åsyftat upprätthål!landet utan orastörtandet af den garala författningen. Med anledning häraf, och i kraft af den oss tillkommande högsta Kgl. makten, upplöse vi härmed denna landtdag och förklara alla förhandlingar och innovationer, hvilka strida både emot den gamla författningen, och den af lagar och diplomer fastställda formen för den offentliga förvaltningen, äfvensom emot det lagligen föreskrifna sättet för landtdagsförhandlingarne eller vårt Kongl. anseende och våra rättigheter, i hvilket fall eller i hvad mån det än må vara, såsom ogiltiga, utan all kraft och verkan, samt förkasta dem härmedelst. Sedan allt hvad vi, i kiaft af vår oaflåtliga omsorg att i helgd och oförryckt upprätthålla vårt högtaltkade Storfurstendöme S:ebenbirgens och dermed införlifvade länsorters gamla författning och municipalrättigheter, med Eder börjat att förhandla, genom Eder blifvit utan påföljd, och omständigheterna artagit det skick, att det nu mera endast åligger vår högsta Kongl. myndighet att bevara värst Storfurstendöme Siebenbirgen mot anarktiens följder och mot hvarje påföljd af Eder halsstarrighet, nödgas vi, ehuru ogern2, foga oss efter denna nödvändighet, i det vi på samma gång icke önska något högre, än att när lagarne återvunnit sitt anseende och sinnena till deras åtlydande blifvit återförda, vi snart måtte befinna oss i tillfålle att sammankalla en Landtdag, och såmedelst kunna iakttaga ett handlingssätt som motsvarar våra så ofta förklarade afsigter. —LVv—— I VNERERIRRNEEEEROORERNRERE—————L Af de underrättelser vi de senare postdagarne FE a a FÖ RA KE ET nä: AF