— mm eu MM
misstag. Maa vågar icke öp et förncka rådgifva-
renas ansvarspligt, emd. .n deuna är ett sf elcmen-
teraa för det konstiiniiorella samhällsskiciet, så-
dant detta befiannes; men till det bestående hörer
utan tvifvel att göra allt, för att förvandla den
till en tom illuson. Men iörklarar sålunda att
man icke erkänner nigon moralisk ansvarighet,
skjutands fram monarkens person, såsom alleva
styravde, till ett bålverk mot alla anmärkniogar.
Såsom et bevis, huru väl man förstår att dra-
ga nytta af de representativa formernas täckman-
tel, kunna för öTit de Seskyllningar tjena,
hvarmed Sländerna tidt och ofta besökas från,
för det best endes sku!l mot-;
samma pers i
arbeta ol förändrisg i dessa Säaders sammansitt-
ning och arbetssätt. Det säges sålunda tt. ex. att
man cj för anktlaca Regeringen för de ökade
skaiterne, emedan bon ej kan göra mer, än blott
ler Stän-
l
derna iil last, och detta siges, märk val
bredvid de upprepade kicgomölea över
anslag och de olsgenheter, i synnerhet för
sv.ssverket, som deraf skola uppkomma. Main gi-
ver likaledes S!ävderaa skuld för Bixnsdagarnes längd,
för de missag, som dervid bu ås, för förkastandet ar
gagaeliga förslag, hvilkas ulgått fån Styrelsen, tt
ex. det om de tysta förmånsratternas alskaffaude,
Det fö sås af sig sjolft, att man dervid icke om-
nämner, alt just detia förslag understöddes af de
förhatads Jiberala bladen under det de minis:eri-
ella derom iagtto.o tystnad; av: det var halt och
ofullständigt, emedan duet icxe imnebar någon g:ranti
för de omyndigas rätt, i ställt för den man ville
bo itaga, samt att det hörde till de slags propos!
tioner, hvilka wkastas likt bittebarn, a
trodda å: den allmänna barmbertigheten , men
om hvilkas öde man för ölmgl cj bekymsar
sig, om de råka att händelsevis söndermalas i de
olsmpliga forwernes qvarr, eller med lifvet utså
ur dess brarbetaing, och för hvilka Reseringens
Embetsmän lika litet bafva ett ord, som dess td-
ningar en ertikel Hel: olika är deremot förhål-
landet med de skötebarn, hvilkas spåda lif man
önskar siydda, till och hvilkas hogn alla möjliga re-
surser af inflytande af de disponibla publicitsts-
orsanerna tillitas, alt icke näsona öfriga b:mö anden.
Framför allt förgäter man, med en iycklig glömska, att
ör-
alla dessa fel inom represeniationens sammansält-
ning, hvaröfver Statstidningen klagar, så länge
varit insedda af den allmänna racningen, och er-
kända af silfva representanternes pluralitet, att det
egentligen är regeringens vilja och medverkan som
eriordras, för att få bristerna afhjelpta , så att
dessa bristers fortfarande, långt ifrån att vara ett
stöd för Statstidningens pirti, tvärtom är en an-
klageise mot desamma.
De: torde väl knapt behöfvo sägas, att då Stats-
tidningen sorgfälligt uppieger allt, som kan gifva
ett stöd ät dess atsigter, eller kasta en skugga på
dess motståndare, undviker hon med lika sorgfäl-
lighet allt, som har en mo:!satt syftning , inför in-
gen artikel, som skulle hunna rubba hennes system,
och anser sig icke ens bunden af den vanliga publi-
sistiska pliglen , att, då hon t. cx. meddelar ett
fragment af en debatt på Riddarhuset, äfven med-
deia hvad motsidan talat och yttrat, elter göra
sig besvär att aftrycka någon motion , någon tid-
rivgsartikel, mot hvilken hon drager i härnad,
eburu hon sagt sig vilja undvika all polemik.
Vi ha här sökt framställa nigra allmänna drag
af hvad vi funnit vara den genomskimrande tenden-
sen i det system Statstidningen under sin korta
tillvarelse sökt etablera, Vi skola icke eftevforska
hvad följder det kan komma att medföra, om det
verkligen adopteras, om det från tiorien öf-
verflyttas på handlisgsas område, emedan vi här
erdast velat sysselsätta oss med tidningen. Li-
kaledes skola vi lemna åt andra att afgöra,
om denna sålunda uppfyller sitt ändamål, och
om den, hvars organ hon anses vara, verkligen
har särdeles nytta af denna sin vän, eller huru-
vida kon icke skulle kunna lära mer af en och anv-
nan bland siva förmenta fisnder ).
) Ibland bevisen derpå, huru litet Statstidningen
motsvarar sin angifna bestämmelse att utgöra en
TT TN TONEN ANNE
ledning för opinionen, eller söka verka på denna
i sak, så snart fråga icke är att predika motytt-
randerätten, att klaga öfzer de obetydliga afprut-
Se . . 82 OO.
Mae MM os 4 a