dertill serskildt förbunden, sedan ban blifvit satt i spetsen
för ledningen af ett Utskotts ärenden, hvilket hade att be-
reda de ämnen, som hufvudsakligen utgjort anledningen
till BR. St. urtima sammankallande. Talaren ålåge det så-
ledes, att undersöka materien uti den Kongl. skrifvelsen,
och han kunde då icke finna annat, än att skiljaktigheter-
na i frågan mellan Konungen och hans Rådgifvare, hänför-
de sig endast till den omständighet att, å ena sidan, Ko-
nungen velat uppskjuta sakens afgörande, och Rädgifvarne,
å den andra, velat, att ett definitift afgörande deraf ome-
delbart måtte cga rum; hvadan dessa för sin del uttryckt
denna deras opinion, samt tillstyrkt Konungen att uttryc-
ka sin. Vid ett så beskaffadt förhållande och då R. St.
till Konungen framställt en önskan hvilken talaren visser-
ligen eljest delade, men som han icke ansett Ständerna haf-
va behöft till Kongl. Maj:t frambära, måste han verkligen
bekänna, att han ansåg Rådgifvarne hafva varit försatte i
en dilemma, då de endast haft att insistera på, det Ko-
nungen måtte tillkännagifva sin tanka förr än han sjelf
förklarat sig vara dertill benägen. Gr. hade uti en känd
reservation närmare utvecklat skälen för sin åsigt i denna
del, och det kunde utaf denna handling slutas, det hans
tanka vore, att R. St., genom deras förut i detta ärende
vidtagna åtgärder, genom fermen för deras beslut, gifvit mer
än tillräcklig anledning för Kongl. Maj:t att icke lemna
ett immediat svar i detta ämne,
Hr CEDER3CHÖLD genmälte Frih. Cederström att,
ehuru 27 8 Eiksdags-Ordn. stadgade, att StatsRådets pro-
tokoll skulle åtfölja Kongl. Maj:ts propositioner, så nämdes
likväl i 87 S R.F., deri fråga vore om Konungens svar i
lagfrågor, icke ett ord om Statsråds-protokollen. Det hade
således varit fullkomligt onödigt, att Konungens rådgifvare
låtit sin särskilda tanka medfölja vid detta tillfälle:
hvaraf följden blifvit den oformligheten, att en Konungs
skrifvelse nedgräfdes i handlingarne, stridande emot hela
representationens och rådgifvande personalens åsigter.
H. E. Grefve af WETTERSTEDT. Utan att frånträda
den regel, H. E, och hans kamrater för sig upgjort, an-
såg H. E. sig likväl böra uptaga en del af Hr Dablmans
sista yttrande, hvilket H. E. förmodade härleda sig från
ett missförstånd af den Kongl. skrifvelsen. Den värde
Ledamoten hade neml. yttrat, att Konungens Rådgifvare till-
styrkt antagaade af R. St:s förslag om myntenheten. Det-
ta vore rätt, men sådant hade dock ej skett utan ganska
betydliga ändrirgar såsom vilkor. Att afgöra huruvida
dessa förändringar vore gjorda, för att ställa Konungens
Rådgifvare i en fördelaktig dager, inginge på af-
afsigternes område, och att döma om dessa öfverlemnade
H. E. åt Hr Dalman, för sin del nöjd med sitt eget
samvetes vittnesbörd. Nu ville H. E. blott erinra om det
faktum, att tillstyrkandet af R, St. förslag var villkorligt.
Hr DALMAN medgaf det hafva varit en uraktlåtenhet
af honom, em man så ville, att ej hafva i sitt yttrande
tillagt, att Stats-Rådet tillstyrkt antagande af Ridd. och A-
delns förslag em myntemheten med vissa villkor; men
Talaren hade tagit för afgjordt, att en hvar kände detta, då
Stats-Rådets protokoll dels blifvit här uppläst och legat på
bordet, dels varit refereradt i flera tidningar. Talareu ha-
de väl ej baft tillfälle att så noga granska Stats-Rådets i-
frågavarande villkor, men han förmodade, att då Stats-Rådet
i hufvudsaken instämt med Rikets Ständer, och villkoren, en-
ligt protokollet, endast rörde verkställigheten, de voro af
beskaffenhet att öka Rikets Ständers förbindelse, om Ko-
nungens Rådgifvare lyckats vinna Konungen på sin sida.
— I afseende å den af Hr Grefve Frölich owmförmälde
dilemma så medgaf Talaren, att icke blott Stats-Rådets
ledamöter, utan äfven andra understundom kunde befinna
sig i en rätt obehaglig dilemma, då de i något kinkigt äm-
ne nödgades yttra sig. Men hvad Stats-Rådets ledamöter be-
träffade, så kunde talaren ej af protokollet inhemta, att en
sådan dilemma egt rum. Deraf syntes nemligen alldeles
icke, att Stats-Rådet framställt någon enda betänklighet vid
eller föreställning emot Konungens beslut om uppskof. Skul-
le man dömma af protokollet hade Stats-Rådet, långtifrån
att insistera, tvertom ej spillt ett enda ord på försöket
alt öfvertyga Konungen om lämpligheten deraf att genast
afgöra frågan — och icke å nyo uppväcka de gamla tvi-
sterna angående 72 Reg.-Form.m. m. Detta hade väl åtmin-
stone varit Rådgifvarnes pligt, och vi se ifrån Rådsprote-
kollen, icke blott från Frihets- utan från Envåldstiderne,
huruledes Rådsherrarne tillförene alltid gjort sig en syn-
nerlig möda att öfvertyga Konungen angående rigtigheten
af sina meningar. Om Protokoll skola föras, så borde väl
åtminstone vid dylika tillfällen, der Konungen är skiljak-
tig från hela sitt Stats-Råd, af prot. izhemtas, huruvida
verkligen några upplysningar och råd blifvit meddelade el-
ler om Stats-Rådet endast stillatigande i konseljen låtit i
peotokollet anteckna sin reservation.
Den Kongl. skrifvelsen lades till handlingarne;
hvarefter fråga om Hr Frih. Cederströms uttryck af Hr
Dalman begärdes på bordet till protokollsjusteringen.
TEE SENSE EE AE EEE