Den som, oaktadt all erfarenhet af sakernasgång här i landet, af våra riksdagar och KonstitutionsUtskott, ännu tilläfventyrs skulle föreställa sig att Sverge äger en verklig ansvarig styrelse, det vill säga, en rådgifvarepersonal, som anser sig skyldig att inför lagen stå såsom representanter för konungamaktens beslut och åtgärder, honom bedja vi förbindligast att genomläsa de förklaringar af H. Ex, Statsministern för utrikes ärenderna, Gvrefve af Wetterstedt jemte Friherrarne Åkerhjelm och Schulzenheim, hvilka läsas på ett annat ställe i detta blad, uti redogörelsen för den märkeliga debatten på riddarhuset sistl. Thorsdag, i axledning af Herr Dalmans i Fredagsbladet intagna anförande. Han finnerderen fullständig och i oförtäckta ordalag uttalad förklaring af H. Ex. Statsministern, att H. Ex. ingalunda är sinnad att gifva näring åt dessa försök till härmning af andra länder, styrda efter andra lagar och isynnerhet efter andra häfdvanna plägseder. Och hvilka äro då dessa plägseder, till hvilka D. D. E. F. icke af några skrämskott ämna låta beveka sig att öfvergå? Jo, att de ansvarige Rådgifvarne sätta sig i den ställning, att de icke allenast någongång nödgas i sin egenskap af representanter undandraga sig att försvara, utan också, om de hafva en vilja och en öfvertygelse, och saken är af stor vigt för det allmänna, kunna komma i rödvändighet alt yttra sig inför folket emot den Regent, genom hvars förtroende de befinna sig på taburetten. Icke destomindre har H. Ex. dessvärre! onekl:gen rätt, att D:D. E.E. vid ifrågavarande tillfälle handlat fullkomligt lagenligt. Reservationerna kunna nu endast betraktas såsom ett vigtigt bidrag till personernes historia; och så hafve vi äfven uppfattat tendensen af Herr Dalmans anförande, men icke att dermed vilja sktämma Deras Excellenser från sina platser, så mycket mindre, som troligen Hr Dalman lika litet som någon annan, hvilken följt med sin tid, ett ögonblick tviflat derpå, att denna punkt är en af dem, i hvilka D.D. EE. förnämligast tillhöra de konservativa grundsatserna. Friherre Boije, som alltid står på sin post så snart frågan är att konservera, tycker att den nu ifrågavarande saken är ganska lumpen. Sådant: beror på smak: äfven oss synes det att mycket annat finnes af vida större vigt, än frågans, huruvida Svenska folket intill nästa riksdag skall räkna banko eller kurant; men det icke lumpna ligger deruti, att reservationsrälten begagnas vid ett tillfälie, då Konungens tarka skall kungöras för Ständerna, och således skiljaktigheterna i konseljen komma inför hela folkets ögon. WVi bedja dessutom att få tilligga, det vi för egen del aldelesickv hafva något att erinra mot hela detta förhållande, om man åå andra sidan vill bekänna kort och gå in på dess följder, hvilia onekligen blifva att R. St. kunna komma att uttala ogillande omdömen öfver Konungens personliga åsigter, och i mer eller min dre kraftulla uttryck begära att han måtte ändra dem. Sådant kan väl bafva sin relativa nytta med sig; men upphöjdt till häfdvunnen plägsed, skall det till slut sannolikt finnas betänkligast just af den monarkiska principens puritaner, hvilka nu sätta sig emot den solidariska ansvarigheten. Då vi kommit att yttra oss i detta ämne, kunne Vi icke förbigå några oegentligheter i H. Exc. af