Den som, oaktadt all erfarenhet af sakernasgång
här i landet, af våra riksdagar och Konstitutions-
Utskott, ännu tilläfventyrs skulle föreställa sig att
Sverge äger en verklig ansvarig styrelse, det vill
säga, en rådgifvarepersonal, som anser sig skyldig
att inför lagen stå såsom representanter för konun-
gamaktens beslut och åtgärder, honom bedja vi
förbindligast att genomläsa de förklaringar af H.
Ex, Statsministern för utrikes ärenderna, Gvref-
ve af Wetterstedt jemte Friherrarne Åkerhjelm och
Schulzenheim, hvilka läsas på ett annat ställe i
detta blad, uti redogörelsen för den märkeliga
debatten på riddarhuset sistl. Thorsdag, i axled-
ning af Herr Dalmans i Fredagsbladet intagna an-
förande. Han finnerderen fullständig och i oförtäck-
ta ordalag uttalad förklaring af H. Ex. Stats-
ministern, att H. Ex. ingalunda är sinnad att gifva
näring åt dessa försök till härmning af andra länder,
styrda efter andra lagar och isynnerhet efter andra
häfdvanna plägseder. Och hvilka äro då dessa pläg-
seder, till hvilka D. D. E. F. icke af några skräm-
skott ämna låta beveka sig att öfvergå? Jo, att
de ansvarige Rådgifvarne sätta sig i den ställning,
att de icke allenast någongång nödgas i sin egen-
skap af representanter undandraga sig att försvara,
utan också, om de hafva en vilja och en öfverty-
gelse, och saken är af stor vigt för det allmänna,
kunna komma i rödvändighet alt yttra sig inför
folket emot den Regent, genom hvars förtroende de
befinna sig på taburetten. Icke destomindre har
H. Ex. dessvärre! onekl:gen rätt, att D:D. E.E. vid
ifrågavarande tillfälle handlat fullkomligt lagenligt.
Reservationerna kunna nu endast betraktas såsom
ett vigtigt bidrag till personernes historia; och
så hafve vi äfven uppfattat tendensen af Herr
Dalmans anförande, men icke att dermed vilja
sktämma Deras Excellenser från sina platser,
så mycket mindre, som troligen Hr Dalman lika
litet som någon annan, hvilken följt med sin tid,
ett ögonblick tviflat derpå, att denna punkt är en
af dem, i hvilka D.D. EE. förnämligast tillhöra
de konservativa grundsatserna.
Friherre Boije, som alltid står på sin post så
snart frågan är att konservera, tycker att den nu
ifrågavarande saken är ganska lumpen. Sådant: be-
ror på smak: äfven oss synes det att mycket an-
nat finnes af vida större vigt, än frågans, huruvida
Svenska folket intill nästa riksdag skall räkna ban-
ko eller kurant; men det icke lumpna ligger der-
uti, att reservationsrälten begagnas vid ett tillfäl-
ie, då Konungens tarka skall kungöras för Ständer-
na, och således skiljaktigheterna i konseljen kom-
ma inför hela folkets ögon. WVi bedja dessutom
att få tilligga, det vi för egen del aldelesickv haf-
va något att erinra mot hela detta förhållande,
om man åå andra sidan vill bekänna kort
och gå in på dess följder, hvilia onekligen blifva att
R. St. kunna komma att uttala ogillande omdömen öf-
ver Konungens personliga åsigter, och i mer eller min -
dre kraftulla uttryck begära att han måtte ändra dem.
Sådant kan väl bafva sin relativa nytta med sig;
men upphöjdt till häfdvunnen plägsed, skall det
till slut sannolikt finnas betänkligast just af den
monarkiska principens puritaner, hvilka nu sätta sig
emot den solidariska ansvarigheten.
Då vi kommit att yttra oss i detta ämne, kunne
Vi icke förbigå några oegentligheter i H. Exc. af