godt, af andra, för hvilka jag hyser förtroende; men jag låter ej dessa råd påtrugas mig oombedde, och anser mig derföre ej brista i grannlagenhet mot det Folk, i hvars styrelse jag har den äran attsåsom Konungens rådgifvare deltaga. Frih. v. SCHULZENHEIM: Jag var icke närvarande då Hr Dalman började uppläsningen afsitt skriftliga anförande, och har endast afhört slutet deraf; men jag bar öfvervarit H. Ex. Hr Grefve af Wetterstedts svar. Icke emot den talare, som i dag ställt frågor och uppmaningar till Konungens rådgifvare, utan emot eder, mine herrar, i främsta rummet, och, i andra rummet, mot mig sjelf, anser jag mig förpligtad att öppet och bestämdt förklara, det H. Ex. Hr Griefve af Wetterstedt till alla delar uttalat hvad som äfven är min öfvertygelse, och hvad som både varit och skall blifva regeln för mitt handlingssätt, såsom Ledamot af Konungens Statsråd. För denna förklaring anhåller vördsamt jag om ett rum i Ridderskapets och Adelns Protokoll. (Slut e. a. g.) Bondeståndets plenum den 16 Februari. (Forts. fr. Lördagsbl.) JAN PETTER JANSSON, från Stockholms län, förklarade, att oaktadt i hans hemort man hade farhåga för utländskt lån, ech penningar der kunde erhållas mot 6, 5 a 43 proc., ville dock han, öfvertygad om nyttan at lånet för Hypoteksföreningar, instämma i Anders Anderssons från Westerås län åsigt af frågan, med förbehåll likväl att maximum af lånebeloppet bestämdes till 4000 Rdr och villkor att mindre jordbrukare kunde erhålla lån å 1000, 300 å 200 Rdr, dock ej till högre belopp än 3 eller 3 af fastighetsvärdet. För öfrigt förenade han sig med Strindlund. NILS MÅNSSON, från Malmöhus län, önskade att man genom Hypoteksföreningar, så organiserade att mindre jordägare kunde erhålla smärre lånebidrag, skulle kunna afhjelpa den allmänna penningebristen. Förlägenheten vore stor i de Södra orteine, och skulle vara ännu större, om man ej hade Skånska PrivatBanken, hvars sedlar voro i lifligt omiopp; och då dennas lånerörelse snart komme att upböra, hade man sökt åstadkomma en Hypotheksförening, hvilken dock, i saknad af nödige medel, ännu icke kunnat komma i verksamhet.— Antagandet af Adelns izbjudning skulle icke föranleda till någon verklig nytta; och beslutade man uptagandet af ett 2,000,000 Rdr lån i silfver, skulle å 30 år i räntor bortgå omkring 4,000,000, hvaraf nationalförlust vore gifven. Boadest åndets eget beslut mötte äfven svårigheter vid verkställandet. I öfrigt kunde Hypotheksföreningar alldrig komma till stånd, innan de tysta förmånsrätterne blifvit afskaffade. Då det s0ore troligt att hvar och en stadgat sin öfvertygelse i saken, vore allt vidare ordande öfverflödigt, hvarföre talaren yrkade proposition till bifall eller afslag å inbjudningen. Hirmed förenade sig Tufve Mäönsson, Anders Nilsson, Thomas Nilsson, och Jöns Jönsson från Skåne, Petter Ekebom från Skaraborgs län, Johan Erik Jansson från Wermland och Anders Larsson från Upsala län. GUSTAF APELQVIST, från Blekinge, ansåg den beredvillighet Adeln visat att ivbjuda Bonde-Siåndet till deltagande i dess beslut, vara det bästa bevis, att förslaget icke skulle lända den mindre landtmavnen till fördel. Stindspersoner och större fastighetsägare skulle anamma hela lånet, och allmogen endast få betala möjliga förluster. Inbjudningen berde alltså icke antagas. ANDERS ANDERSSON, från Skarsborgs län, afslog inbjudningen. PETTER JÖNSSON, från Jönköpings län, ansåg diskussionen hafva gått öfver sin tillbörliga gräns, då man nu velat afgöra sjelfva låncprincipens antaglighet. Här vore endast fråga om valet emellan Ridd. och Adelns samt Bonde-Ståndets eget beslut. — Talaren vore visserligen icke någon ifrare för lån, men som penningebristen i hans bemort vore kännbar, hvilket äfven vore förhåliandet i hela landet, påkallade sådant e:t verksamt upphjelpande af allmän och enskild kredit. 1 detta afseende kuude han icke såsom nyttigt godkänna Bonde-Ståndets beslut, hvilket sannolikt skulle omsider föranleda till Riksgäldskontorets bankrut och deraf ökad bevillning, hvarföre det ock redan blifvit öfvergifvet af dem, som förut mest ifrat derför. Ridd. och Adalaa hade os I or — fl aäarn fe hå så TY, a ee