att uppfylla sin bestämmelse, att man skulle öka
dess förlägenhet genom den beslutna åtgärden,
hvaraf följden skulle blifva, att fullmägtige inom 2
år måste hos K. M, anmäla att Kontoret icke kun-
de uppfylla sina förbindelser, vid hvilket förhål-
lande riksdag icke kunde undvikas. Talaren trod-
de att genom Riksgäldskontorets upplåning af ka-
pital till 43 procent, skulle hbandelsdiskontens mot
3 procent upplånta fond uppsägas, och Basken, som
hade dessa medel utlån!e, nödgas skaffa andra till-
gångar till de uppsagde medlens betalande; och
när dessa medel, insatte i Riksgäldskostoret, omsi-
der der uppsades, hvar skulle Kontoret få pen-
gar, då det, utan uppsägningsrätt, utlånt hvad
det sjelf lånt? Ridderskeapets och Adelns beslut,
som förutsatte att hypoteksföreningar redan voro
bildade, innefattade endast en garanti eller ansva-
righet, som alldrig kunde komma i fråga förr än
samtlige delägarnes i Hypoteks-föreningen samman-
lagde förmögenhet funnits otillräcklig till godtgö-
rande af föreningens förbindelser, bvilket aldrig tor-
de inträffa. — Kihlbloms yttrande, om Adelns in-
bjudning till upptagande af utländskt lån, innefatta-
de ett misstag äfvensom den förutsättning att Riks-
gälds-Kontorets, af Bonde-Ståndet beslutade, låne-
operation skulle verkställas med endast utländska
kapitaler, vore en tom föreställning, då Rgs kontoret
måste ta hvad som erbjöds, — Lars Larssons för-
sök att med benämning af fihance-ministrar förlöj-
liga dem som talat i frågar, vore lika otillbörligt,
som om Ridd. och Adelns ledamöter skulle benäm-
na hvarandra för enfaldige bönder. Hvarje re-
presentant måste anses uttrycka sin öfvertygelse,
och det tillkomme ingen att döma deröfver, eller
angående hans motiver Om någon gjort sig skyl-
dig till öfverdrift u!i financeidder, vore det. visser-
ligen Lars Larsson, och talaren hemställde om det
ej vore bättre att tiga, än att efter ett obestämdt
sväfvande mellan himmel: och jord, tala sig till
det resultatet, att efterskankandet af ett helt års
skatter skulle vara mera skadligt än nyttigt för
jordbruket, hvilket ville säga detsamma som att
folkets lycka och trefnad befordrades genom nöd-
vindigheten att utgöra dryga statsbidrag. Hitin-
tills hzde man alltid ansett förmånligast att slippa
alla afgifter till det allmänna. — Af förut anförde
skäl antog talaren inbjudningen, hällst äfven derige-
nom Riksdagen betydligen skulle förkortas.
(Forts. följer.)