att uppfylla sin bestämmelse, att man skulle öka dess förlägenhet genom den beslutna åtgärden, hvaraf följden skulle blifva, att fullmägtige inom 2 år måste hos K. M, anmäla att Kontoret icke kunde uppfylla sina förbindelser, vid hvilket förhållande riksdag icke kunde undvikas. Talaren trodde att genom Riksgäldskontorets upplåning af kapital till 43 procent, skulle hbandelsdiskontens mot 3 procent upplånta fond uppsägas, och Basken, som hade dessa medel utlån!e, nödgas skaffa andra tillgångar till de uppsagde medlens betalande; och när dessa medel, insatte i Riksgäldskostoret, omsider der uppsades, hvar skulle Kontoret få pengar, då det, utan uppsägningsrätt, utlånt hvad det sjelf lånt? Ridderskeapets och Adelns beslut, som förutsatte att hypoteksföreningar redan voro bildade, innefattade endast en garanti eller ansvarighet, som alldrig kunde komma i fråga förr än samtlige delägarnes i Hypoteks-föreningen sammanlagde förmögenhet funnits otillräcklig till godtgörande af föreningens förbindelser, bvilket aldrig torde inträffa. — Kihlbloms yttrande, om Adelns inbjudning till upptagande af utländskt lån, innefattade ett misstag äfvensom den förutsättning att Riksgälds-Kontorets, af Bonde-Ståndet beslutade, låneoperation skulle verkställas med endast utländska kapitaler, vore en tom föreställning, då Rgs kontoret måste ta hvad som erbjöds, — Lars Larssons försök att med benämning af fihance-ministrar förlöjliga dem som talat i frågar, vore lika otillbörligt, som om Ridd. och Adelns ledamöter skulle benämna hvarandra för enfaldige bönder. Hvarje representant måste anses uttrycka sin öfvertygelse, och det tillkomme ingen att döma deröfver, eller angående hans motiver Om någon gjort sig skyldig till öfverdrift u!i financeidder, vore det. visserligen Lars Larsson, och talaren hemställde om det ej vore bättre att tiga, än att efter ett obestämdt sväfvande mellan himmel: och jord, tala sig till det resultatet, att efterskankandet af ett helt års skatter skulle vara mera skadligt än nyttigt för jordbruket, hvilket ville säga detsamma som att folkets lycka och trefnad befordrades genom nödvindigheten att utgöra dryga statsbidrag. Hitintills hzde man alltid ansett förmånligast att slippa alla afgifter till det allmänna. — Af förut anförde skäl antog talaren inbjudningen, hällst äfven derigenom Riksdagen betydligen skulle förkortas. (Forts. följer.)