MA fvav MM 0 DO
Som våre läsare i Tisdagens blad funnit, har
Mr. Manners Sutton måst vika vid valet af Talman
i Engelska Underhuset, för Abercromby, eller rät-
tare för reformisternes allvarliga bemödanden, att
vidmakthilla och utveckla det statsskick, som dena
i Eogland började stora politiska väckelsen alltmer
måste göra nödvändigt.
Mången torde kanske anse denna händelse af fö-
ga vigt, och man har till och med i Eagelska To-
ryblad, ice otydligt sett framställas den plan, att
nuvarande Toryministeren icke skulle ämna att till
följd af detta afgjorda nederlag resignera, utan, att
den trodde sig hos Konungen kunna utverka en ny
upplösning ef parlamentet och pvya val, hvarvid
den, genom de stora medel adminisirationen i Eng-
land ännu eger att disponera, möjligenkunde segra.
Onekligt är doct, att sakens utgåvg är af större
betydenhet, och det är troligt, att den genom det-
ta val uttryckta opinionen emot Wellingtonska mi-
nisteren, måste föranleda till andra resuiltater.
En sådan handling som detia talmansval är icke
att förlikna med den nådsrbevisniog, som hos oss
tillskapar Ständernes talmän och vice talmän. I
England, der de skrifna lagarne äro gamla och o-
fullstäsd:ga, hafva häfden, bildningee och bruket
ett fortfarande och tilltagande inflytande på offent-
liga lifvet — och så länge som känslan för det an-
stindiga ännu understödj:r begreppen om det rätta,
det nödvändiga, lemnas der således gerna en infly-
telse, och en öfvervigt, öppen åt personerne, som
man i vårt land icke skulle förmå sig ett lemna nå-
gon individ. Engelska Underbusets Talman, eger
till exempel rättighet att uppropa hvilken talare
han behagar att yttra sig, utan afseende på den
ordning hvari han anmält sig att tala; talaren a-
dresserar sig till honom allena; och talaren kan sä-
gas, i talmannens anlete och åtbörder, fiona en mä-
tare för det riktiga och passande i sin framställning.
Hr Manners Sutton skall hafva på ett utmärkt sätt
begagnat sig af denna ömtåliga diktatur. En blick,
en dragning på läpparne, ett klippande med fing-
rarve, betydde för den språkande: tag Er i akt,
ni är nära att säga en dårskap; församlingen bör-
jar förlora tålamodet; den har tröttnat c; och
om någon tänkte beklaga sig öfver att ha blifvit
förbigåxgen i uppropet, sade honom en åtbörd af
Mr Suiton: ni förstår ej frågan; ni skämmer edra
vänners sak, och en ännu tydligare någon gång,
a är för rå, för sträng; eller dylikt.
Underhuset har låtit dessa små statskupper vinna
häfd, emedan de sparde detsamma tid, och befriade
från onödiga och oanständiga ordstrider, kanske
mest af allt från tråkigheten, som sjelfva Bentham,
mom en lagstiftande kammare anser vara den svå-
raste förseelse emot publiken och sig sjelf. Vådan
af denna sed, ger deremoten stor vigt åt valet; och
det var såfedes måhända oemotståndligen mnödigt,
att nu taga en annan talman, än den som så bestämdt
tillhörde Toryfaktionen, som Mr Sutton: äfven om
han under föregående parlaments-session visas den
stränga opartiskhet, som hedern bjuder en Engels-
man, att på denna post iagttaga, och hvilken dess-
utom nödvändigheten så tillvida gör oumbärlig, som
i alla fall det är sjelfva församlingen, hvilken obe-
roende af vägrade talmanspropositioner och Konsti-
tutions-Utskott, slutligen bestämmer allt.
Gud må veta, att samma utväg äfven hos 053
kunde vara af högsta nödvändighet för att vinna
samma fördelaktiga resultiater; men — sättet att
utse talmännen, äfvensom våra välmenande, minu-
riösa lagstadganden, neka oss ru all tanka derpå.
Då men dessutom såsom åhörare i Riks-Stånden,
hunnit göra sig begrepp om personer och förhål-
Janden, måste man misströsta om sjelfsa möjligheten,
att genom annat medel än utnämningssättets för-
andrande, komma till denna palamentariska förfining.
Men när kan sådant ske?
MM mmm mm mn
Från Norge berättas, att Örlogsbriggen Lolland
1 sommar skall utrustas. för att företaga en expe-