MA fvav MM 0 DO Som våre läsare i Tisdagens blad funnit, har Mr. Manners Sutton måst vika vid valet af Talman i Engelska Underhuset, för Abercromby, eller rättare för reformisternes allvarliga bemödanden, att vidmakthilla och utveckla det statsskick, som dena i Eogland började stora politiska väckelsen alltmer måste göra nödvändigt. Mången torde kanske anse denna händelse af föga vigt, och man har till och med i Eagelska Toryblad, ice otydligt sett framställas den plan, att nuvarande Toryministeren icke skulle ämna att till följd af detta afgjorda nederlag resignera, utan, att den trodde sig hos Konungen kunna utverka en ny upplösning ef parlamentet och pvya val, hvarvid den, genom de stora medel adminisirationen i England ännu eger att disponera, möjligenkunde segra. Onekligt är doct, att sakens utgåvg är af större betydenhet, och det är troligt, att den genom detta val uttryckta opinionen emot Wellingtonska ministeren, måste föranleda till andra resuiltater. En sådan handling som detia talmansval är icke att förlikna med den nådsrbevisniog, som hos oss tillskapar Ständernes talmän och vice talmän. I England, der de skrifna lagarne äro gamla och ofullstäsd:ga, hafva häfden, bildningee och bruket ett fortfarande och tilltagande inflytande på offentliga lifvet — och så länge som känslan för det anstindiga ännu understödj:r begreppen om det rätta, det nödvändiga, lemnas der således gerna en inflytelse, och en öfvervigt, öppen åt personerne, som man i vårt land icke skulle förmå sig ett lemna någon individ. Engelska Underbusets Talman, eger till exempel rättighet att uppropa hvilken talare han behagar att yttra sig, utan afseende på den ordning hvari han anmält sig att tala; talaren adresserar sig till honom allena; och talaren kan sägas, i talmannens anlete och åtbörder, fiona en mätare för det riktiga och passande i sin framställning. Hr Manners Sutton skall hafva på ett utmärkt sätt begagnat sig af denna ömtåliga diktatur. En blick, en dragning på läpparne, ett klippande med fingrarve, betydde för den språkande: tag Er i akt, ni är nära att säga en dårskap; församlingen börjar förlora tålamodet; den har tröttnat c; och om någon tänkte beklaga sig öfver att ha blifvit förbigåxgen i uppropet, sade honom en åtbörd af Mr Suiton: ni förstår ej frågan; ni skämmer edra vänners sak, och en ännu tydligare någon gång, a är för rå, för sträng; eller dylikt. Underhuset har låtit dessa små statskupper vinna häfd, emedan de sparde detsamma tid, och befriade från onödiga och oanständiga ordstrider, kanske mest af allt från tråkigheten, som sjelfva Bentham, mom en lagstiftande kammare anser vara den svåraste förseelse emot publiken och sig sjelf. Vådan af denna sed, ger deremoten stor vigt åt valet; och det var såfedes måhända oemotståndligen mnödigt, att nu taga en annan talman, än den som så bestämdt tillhörde Toryfaktionen, som Mr Sutton: äfven om han under föregående parlaments-session visas den stränga opartiskhet, som hedern bjuder en Engelsman, att på denna post iagttaga, och hvilken dessutom nödvändigheten så tillvida gör oumbärlig, som i alla fall det är sjelfva församlingen, hvilken oberoende af vägrade talmanspropositioner och Konstitutions-Utskott, slutligen bestämmer allt. Gud må veta, att samma utväg äfven hos 053 kunde vara af högsta nödvändighet för att vinna samma fördelaktiga resultiater; men — sättet att utse talmännen, äfvensom våra välmenande, minuriösa lagstadganden, neka oss ru all tanka derpå. Då men dessutom såsom åhörare i Riks-Stånden, hunnit göra sig begrepp om personer och förhålJanden, måste man misströsta om sjelfsa möjligheten, att genom annat medel än utnämningssättets förandrande, komma till denna palamentariska förfining. Men när kan sådant ske? MM mmm mm mn Från Norge berättas, att Örlogsbriggen Lolland 1 sommar skall utrustas. för att företaga en expe