geringsåtgärderna, och icke städse får bibehålla den tröstande och lugnande tanke, att den oantastlige Konungen alltid måste handla klokt och ädelt, blott han fullständigt upplyses och icke missledes, eller gerom otidigt smicker, lycksökeriets och egenayttans menniskofruktan, förvillas af sin omgifning, sina embetsmän — och slutligen, att det ytterst beror af folkrepresentationen att kunna fiåista Regeniens uppmärksamhet vid det sätt, hvarpå Kopungens ministrar el!er rådgifvande embetsmän fullgöra sina skyldigheter, och huruvida de förtjena hans och nationens förtroende. Mina Herrar, från denna synpunkt betraktar jag dena konstitutionella konungamaktes, och jag är lifligt öfvertygad, att om den städse och oaflåtligen blifvit så betraktad af de män, hvilka erhållit det dyrbara förtroendet att upplysa och råda den Konung, hvilken lemnade sitt fosterland, sin äras hembyggd, sitt enskilta lugn, för att, ehuru främmande för Nordens lagar, sedvänjor, lynne, ja för sjelfva dess språk, gifva Sverge offret af sina bragder, sin kraft och sitt snille — då tvekar jag åtminstone ej att uttala min tro, att frukterna af detta offer blifvit helt andra, än de nu synas för mig och mångs, och att de uttryck af missbelåtenhet, hvilka nu ej sällan torde hafva stört den åldrige Hjeliens tillfredsställe!se och inom hans sinne hvälft oroliga tankar, då varit förvandlade i den öfver sin styre!ses kraft, värdighet, och enkla odalmannadygder tacksamme Nordbons, lika oförställda och öppna som allmänna yttringar af upprigtig aktning och obetingadt förtroende. Med des:a mina tänkesätt, torde ingen förundra sig öfver den verkliga förvåning, med hvilken jag af de den Kongl. skrifvelsen bifogade .statsrådspro;tokollen inbemtade, icke blott att Konurgens Rådgifvare varit af en med Konungens fullkomligt skiljaktig mening 1 ett ärende, bvars fördröjda afgörande, dessa Rådgifvare vetterligen, utgjort och utgör föremål för Representationens och folkets ej ringa missbelåtenbet, utan ock underlåtit att fästa Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet både vid denna omständighet och dervid, att frågan om grunderne för Bankens rörelse och förvaltning eller myntbestämningens upprätthållande? icke eger något slags sammanhang med frågan om en myntoch räkneenhet för landet — d. v. s. myntets namn, form och ziffra — och slutligen ej eller fincvas hafva gjort föreställningar emot det intrång i den Rikets Ständer, genom 72 S. Regeringsformen, förbehållna, och vid denna Riksdag ytterligare stadfästade, rätt att ensamme besluta om bankens rörelse och förvaltning, hvilket skulle äga rum, derest Rikets Stärders beslut i dessa ämnen öfverlemnades till den andra Statsmaktens pröfning, och en förändring deri möjligen komme a:t fordras, såsom vilkor för ett gynsamt svar å Rikets Ständers skrifvelse i ett helt annat ämne, deri Rikets Ständer — som mig tyckes, utöfver Gi undlagens ordaförstånd och mening — ansett Regeringen hafva afgörande röst. För min del förmodar jag, att om vämde betänkligheter blifvit i en klar dager framställda, ett helt annat resultat blifvit följden, än den ifrågavarande Nådiga kommunikationen, hvilken lemnar hutfvudfrågan in statu qvo, som endast än mer måste uppehålla den odrägliga Riksdagen, samt tilläfveotyrs åter upprifver de ännu ej läkta såren efter debatterne rörande 72 S Regeringsformen. Emellertid, 6ch då Konungen behagat antyda Rikets Ständer att lemna Konungen del af deras vid denna Riksdag fattade beslut om grurderne för Bankens rörelse och förvaltning, så torde äfven, i anledning af denna önskan eller Nådiga befaillning, BankoUtskottet böra böras; förmodande jag således, att den Kongl. skrifvelsen, varder till detta Utskott remitterad. Hr Dalman väckte äfven sistlidne gårdag en motion, att med anlednicrg af de förhållanden, som nyligen egt rum mellan Statskontoret och Riksgaldskontoret, Stats-Utskottet må anmodas meddela R. St. fullständig upplysning om beloppet och dispositionen af de år 1832 till Statskontoret influtna öfverstot: å staisverkets inkomster, samt huru den förmodade extra statsbristen af 36:,000 rdr kunnat uppkomma. Gårdagens plenum i BorgareStåndet utmärktes äfven af mycket mouvement.? Det syntes som öfverläsgningarne hade återtagit samma liflighet, som i Mars månad 1834 gjorde detta Ståndets ple