se; mig Itlorekommer del deremot, som icke nagon
skulle kunna falla på den iddgen att framställa och
söka försvara en sådan liknelse, med mindre han
icke antingen uppsåtligen vill sammanblanda i alla
hänseenden olikartade förhållanden, eller ock, ge-
nom en mera ensidig sysselsättning och tankerikt-
ning, är i så hög grad petrificerad i vissa kollegiala
former och begrepp att han omöjligen kan skilja
sig derifrån. Eboligt min tanka skulle genom en
underd. anmälan att det oafgjorda skick, hvaruti
den för hela nationen vigtiga och på Kongl. Maj:ts
afgörande beroende frågan om Rikets myntenhet
sig befunne, menligt inverkade på afslutandet af de
få återstående Riksdagsgöromålen, R. St:r allenast
hafva fullgjort en af sina heligaste pligter nemli-
gen åliggandet att, i allt hvad på RB. St:r beror
söka förekomma och bespara de lika betydiiga
och känbara som onödiga och ändamålslösa kost-
nader, bvilka innevarande Riksmötes förlängande
utöfver bebofvet måste för bela landet medföra.
Den 1 reservationerne förekommande uppgiften,
att den af Utskottet ifrågaställde underd. skrifvel-
sen vore obehöflig och ändamålslös, har redan
blifvit vedetlagd af en bland reservanterne, hvilken
med den naivetg, hvaraf hans vanligtvis konstmäs-
sigt uppställda anföranden icke sällan äro utmärk-
ta, yttrat, att han förmodade, att Kongl. Maj:t,
af der bestämda önskningsformen i förra riks-
dagsskrifvelsen och de obestämda ordslagen i den
af den 27 Oktober 1834, haft anledning anse sa-
ken vara af Rikets Ständer sjelfve betraktad så-
som ett önskningsmål, hvarå något immediat svar
under Riksdagen icke var nödvändigt. Denna för-
modan syntes mig förtjena destomera afseende, som
den värde reservanrt, hvilken hyste densamma, nu
mera lyckats intaga en så fördelaktig ståndpunkt,
att han derifrån lätteligen bör kunna inse och be-
döma ej mindre Riksdagens uppenbarade tilldra-
gelser, än ock de för mängden osynliga orsakerne
dertill. Under förutsättning således att berörde
förmodan hade varit grundad och att Kongl. Maj:t
möjligen ansett sig böra, intill dess Rikets Ständer
voro åtskiljda, uppskjuta med fattandet af dess nå-
diga beslut rörande myntenhen, måste hvar och en
ju obestridligen erkänna den ovilkorliga nödvän-
digheten för Rikets Ständer, att i underdånighet
anmäla det de för uppgörandet af de reglementa-
viska föreskrifterne för Bankens vrörelse afvakta
Kongl. Mzj:ts omtörmälte nådiga beslut: ett för-
håliande som den värde reservanten sjelf, i egenskap
af ordförande för Banko-Utskoitet, lärer hvarken
vilja eller kunna förneka, helst detsamma blifvit
uti nämnde Utskotts memorial N:o 101 inför R.
St:r uppgifvit. Dessutom borde ingen af Banko-
Utskottets ledamöter och alldraminst den sistnämn-
de reservanten, på sätt reservationerpe synas utvi-
sa, vara i okunnighet derom, att frågan om be-
skaffenheten och utseendet af Bankens nya sediar
alltsedan Augusti månad näst!. år hvilat på finan-
ce-afdelningens bord, men icke kunnat förr än för
några dagar s:dan, oaktadt den bästa vilja hos Ut-
skottets ordförande som äfven för ordet inom den-
na afdelning, till slutlig behandling företagas, i an-
seende till ovissheten om det blifvande myntsystemet.
Vid sådant förhållande och då, enligt hvad så väl in-
om som u!om Banko-Utskottet torde vara kändt,
finance-afdelningen under tiden högst sällan behöft
sammanträda för andi;a göromål än dem som ålegat
afdelningen gemensarst med Log-U:tskottet, khan
jag, tvertemot reservanterne, tryggt påsiå, att, i
händelse frågan om Bankens framtida sedelutgif-
ning icke måst af förrberörde anledving uppskju-
tas, densamma både kunnat och troligen redan varit
afgjord utan att något af Utskottet nu fulländade
åligganden derföre behöft åsidosättas. Likaledes och
på grund af den erfarenbet jag under ett oafbru:et
deltagande i KansliAfdelnirgens arbeten alltsedan mitt
inträde i Banko- Utskottet kunnat om dervarande
göromål förvärfva mig, får jag bestämdt förklara
att, derest icke myntenhets-frågans oafgjorda skick
äfven lagt hinder i vägen för afslutandet af denna
afdelnings göromål, nästan alla reglementariska
stadganden för Bankens Sedel- och Lånerörelses
skull redan varit både utarbetade och Rikets Stän-
ders slutliga pröfning underställde.
Rikets Ständer hafva vid tvenne Riksdagar hos
Kongl. Maj:t anmält sina enstämmiga åsigter af
nyttan och nödvändigheten af en lägre myntenhet,
än Silfverspecie-Riksdalern. Derjemte hafva Rikets
nu församlade Ständer uti deras underdåniga skrif-
velse af den 27 mnästl. Oktober förklarat, att de
Amnd aan lag mv I 1 öda fö h2ållandat 3 Ak