se; mig Itlorekommer del deremot, som icke nagon skulle kunna falla på den iddgen att framställa och söka försvara en sådan liknelse, med mindre han icke antingen uppsåtligen vill sammanblanda i alla hänseenden olikartade förhållanden, eller ock, genom en mera ensidig sysselsättning och tankeriktning, är i så hög grad petrificerad i vissa kollegiala former och begrepp att han omöjligen kan skilja sig derifrån. Eboligt min tanka skulle genom en underd. anmälan att det oafgjorda skick, hvaruti den för hela nationen vigtiga och på Kongl. Maj:ts afgörande beroende frågan om Rikets myntenhet sig befunne, menligt inverkade på afslutandet af de få återstående Riksdagsgöromålen, R. St:r allenast hafva fullgjort en af sina heligaste pligter nemligen åliggandet att, i allt hvad på RB. St:r beror söka förekomma och bespara de lika betydiiga och känbara som onödiga och ändamålslösa kostnader, bvilka innevarande Riksmötes förlängande utöfver bebofvet måste för bela landet medföra. Den 1 reservationerne förekommande uppgiften, att den af Utskottet ifrågaställde underd. skrifvelsen vore obehöflig och ändamålslös, har redan blifvit vedetlagd af en bland reservanterne, hvilken med den naivetg, hvaraf hans vanligtvis konstmässigt uppställda anföranden icke sällan äro utmärkta, yttrat, att han förmodade, att Kongl. Maj:t, af der bestämda önskningsformen i förra riksdagsskrifvelsen och de obestämda ordslagen i den af den 27 Oktober 1834, haft anledning anse saken vara af Rikets Ständer sjelfve betraktad såsom ett önskningsmål, hvarå något immediat svar under Riksdagen icke var nödvändigt. Denna förmodan syntes mig förtjena destomera afseende, som den värde reservanrt, hvilken hyste densamma, nu mera lyckats intaga en så fördelaktig ståndpunkt, att han derifrån lätteligen bör kunna inse och bedöma ej mindre Riksdagens uppenbarade tilldragelser, än ock de för mängden osynliga orsakerne dertill. Under förutsättning således att berörde förmodan hade varit grundad och att Kongl. Maj:t möjligen ansett sig böra, intill dess Rikets Ständer voro åtskiljda, uppskjuta med fattandet af dess nådiga beslut rörande myntenhen, måste hvar och en ju obestridligen erkänna den ovilkorliga nödvändigheten för Rikets Ständer, att i underdånighet anmäla det de för uppgörandet af de reglementaviska föreskrifterne för Bankens vrörelse afvakta Kongl. Mzj:ts omtörmälte nådiga beslut: ett förhåliande som den värde reservanten sjelf, i egenskap af ordförande för Banko-Utskoitet, lärer hvarken vilja eller kunna förneka, helst detsamma blifvit uti nämnde Utskotts memorial N:o 101 inför R. St:r uppgifvit. Dessutom borde ingen af BankoUtskottets ledamöter och alldraminst den sistnämnde reservanten, på sätt reservationerpe synas utvisa, vara i okunnighet derom, att frågan om beskaffenheten och utseendet af Bankens nya sediar alltsedan Augusti månad näst!. år hvilat på finance-afdelningens bord, men icke kunnat förr än för några dagar s:dan, oaktadt den bästa vilja hos Utskottets ordförande som äfven för ordet inom denna afdelning, till slutlig behandling företagas, i anseende till ovissheten om det blifvande myntsystemet. Vid sådant förhållande och då, enligt hvad så väl inom som u!om Banko-Utskottet torde vara kändt, finance-afdelningen under tiden högst sällan behöft sammanträda för andi;a göromål än dem som ålegat afdelningen gemensarst med Log-U:tskottet, khan jag, tvertemot reservanterne, tryggt påsiå, att, i händelse frågan om Bankens framtida sedelutgifning icke måst af förrberörde anledving uppskjutas, densamma både kunnat och troligen redan varit afgjord utan att något af Utskottet nu fulländade åligganden derföre behöft åsidosättas. Likaledes och på grund af den erfarenbet jag under ett oafbru:et deltagande i KansliAfdelnirgens arbeten alltsedan mitt inträde i BankoUtskottet kunnat om dervarande göromål förvärfva mig, får jag bestämdt förklara att, derest icke myntenhets-frågans oafgjorda skick äfven lagt hinder i vägen för afslutandet af denna afdelnings göromål, nästan alla reglementariska stadganden för Bankens Sedeloch Lånerörelses skull redan varit både utarbetade och Rikets Ständers slutliga pröfning underställde. Rikets Ständer hafva vid tvenne Riksdagar hos Kongl. Maj:t anmält sina enstämmiga åsigter af nyttan och nödvändigheten af en lägre myntenhet, än Silfverspecie-Riksdalern. Derjemte hafva Rikets nu församlade Ständer uti deras underdåniga skrifvelse af den 27 mnästl. Oktober förklarat, att de Amnd aan lag mv I 1 öda fö h2ållandat 3 Ak