RH RT AO
kontorets utlånte penningar icke kunde uppsägas,
och då det icke vore tioligt att genom nya upp-
tagne lån kunna bestrida återbetalningen af de
uppsagde kapitaler, behofvet måste fyllas genom
bevillning eller ock måste Banken anlitas. 1 för-
ra fallet orsakades ökade skatter; och i senare rub-
bades måhända Bankens, för realisationens fram-
gång nödiga kredit. Antog Ståndet deremot den
nu ifrågavarande inbjudningen, att endast lemna
garanti, riskerades ej något å statens sida, då man
endast hade att granska den af hypoteksföreningen
lemnade förbindelse, och tillse att räntan i rättan
tid erlades — ett göromål som af Riksgäldskonto-
rets nuvarande personal lätteligen kunde bestridas.
Beträffande farhågan för utländskt lån, så, då såda-
ne kunde genom inhemske kommissionärer erbju-
das, skulle förhållandet säkerligen blifva enahanda,
antingen Riksgäldskontoret eller hypoteksförenin-
garne besörjde upplåningen; och ehuru önskeligt
vore, om penningar inom riket kunde erkållas, vo-
re det icke troligt att, åtminstone i början, våra
kapitalister, vande vid 6 procent ränta, skulle mot
lindrigare vilkor lemna sina kapital, utån skulle
deremot utlänningen, som vanligen icke erhåller så
hög ränta, lemna penningarne, till dess våra lands-
män af nöden omsider tvingades att mot lindriga-
re vilkor lemna sina kapitaler. Inbjudningen,
såsom innefattarde det enklaste, fördelaktigaste och
ändamålsenligaste beslut i lånefrågan, borde alltså
antagas,
(Forts. följer).
Herr Carl Stuarts memorial, hvilket vi i vårt
gårdagsblad omnämnde, torde förtjena att in ex-
tenso komma till läsarens hännedom, hvarföre det
enligt löfte här meddeles.
Aktningen för antagne former och önskan att,
så vidt på mig beror, undvika allt hvad som med
skäl kan finnas deremot stridande, hafva nekat mig
att äfven reservationsvis underställa Riks-Ståndens
bepröfvande en af min rättskänsla högt påkallad
vederläggning af de mångfaldiga oriktiga och grund-
lösa uppgifter och framställningar, som de Banko-
Utskottets memorial N:o 102 bifogade reservatio-
ner innehålla. Men skyldigheten emot mig sjelf
såsom motionär till det uti desse reservationer så
bittert klandrade beslut och emot den pluralitet af
Utskottet som detsamma fattat, ålägger mig nu att
åtminstone hos det Riks-Stånd, inför hvilket jag är
berättigad uitala min öfvertygelse, söka, så
i
min förmåga medgifver, försvara detta beslut och
betaga berörde uppgifter och framställningar deras
möjligtvis förvillande och förledande egenskap.
Reservanterne hafva uti de afgifna reservationer-
ne fortsatt sina, redan vid frågans afgörande inom
Utskottet, på ett högst meriterande sätt ådagalagda
nitiska bemödanden att bevisa olämpligheten af
den föreslagna underdåniga skrifvelsen och obehö-
righeten af den anmälan densamma skulle komma
att innefatta; finkänsligheten i detta hänseende hos
de värda reservanterne har verkligen förvånat mig,
helst det, åtminstone för min fattningsgåfva icke
är möjligt upptäcka hvaruti den så vidlyftigt öf-
verklagade olämpligheten och obehörigheten egent-
ligen består. Enligt hvad riksdagshandlingarne
utvisa, har Kongl. Maj:t vid flerfalldiga tillfällen
fästat den andra Statsmaktens eller Rikets Stän-
deres uppmärksamhet på angelägenheten af vissa
frågors skyndsamma och ofördröjliga afgörande.
Mig veterligen har dock sådant alldrig förekommit
någon olämpligt eller för den sistnämnde Statsmak-
tens värdighet förnärmande. Exempelvis anser jag
mig endast behöfva åberopa Kongl. Maj:ts vid den-
na Riksdags början, särskildt aflåtna nådiga Skrif-
velse, med uppmaning till Rikets Ständer, att, så
skyndsamt som ske kunde, taga under pröfning de,
sedan sista Riksdag till grundlagsenlig behandling
hvilande förslagen till förändringar uti Regerings-
formens 63 och 72 SS. Det lärer således vara en-
dast från R. St:rs sida som anmälanden om ange-
lägenheten af vissa frågors afgörande kunna erbål-
la den ytterst vådliga och förgripliga natur, som
reservanterne tillerkänt den nu ifrågavarande und.
skrifvelsen, oaktadt de icke ägt något alt erinra
emot de af Utskottet till begagnande deruti, före-
slagne ordalag.
Vidare hafva åtskillige af reservanterne sökt å-
dagalägga den synnerliga likhet och öfverensstäm-
te else, som, enligt deras uppgift, skulle förefinnas
emellan cn sådan underd. skrifvelse, som Utskot-
tet föreslagit och de påminnelser. hvilka om höona