RH RT AO kontorets utlånte penningar icke kunde uppsägas, och då det icke vore tioligt att genom nya upptagne lån kunna bestrida återbetalningen af de uppsagde kapitaler, behofvet måste fyllas genom bevillning eller ock måste Banken anlitas. 1 förra fallet orsakades ökade skatter; och i senare rubbades måhända Bankens, för realisationens framgång nödiga kredit. Antog Ståndet deremot den nu ifrågavarande inbjudningen, att endast lemna garanti, riskerades ej något å statens sida, då man endast hade att granska den af hypoteksföreningen lemnade förbindelse, och tillse att räntan i rättan tid erlades — ett göromål som af Riksgäldskontorets nuvarande personal lätteligen kunde bestridas. Beträffande farhågan för utländskt lån, så, då sådane kunde genom inhemske kommissionärer erbjudas, skulle förhållandet säkerligen blifva enahanda, antingen Riksgäldskontoret eller hypoteksföreningarne besörjde upplåningen; och ehuru önskeligt vore, om penningar inom riket kunde erkållas, vore det icke troligt att, åtminstone i början, våra kapitalister, vande vid 6 procent ränta, skulle mot lindrigare vilkor lemna sina kapital, utån skulle deremot utlänningen, som vanligen icke erhåller så hög ränta, lemna penningarne, till dess våra landsmän af nöden omsider tvingades att mot lindrigare vilkor lemna sina kapitaler. Inbjudningen, såsom innefattarde det enklaste, fördelaktigaste och ändamålsenligaste beslut i lånefrågan, borde alltså antagas, (Forts. följer). Herr Carl Stuarts memorial, hvilket vi i vårt gårdagsblad omnämnde, torde förtjena att in extenso komma till läsarens hännedom, hvarföre det enligt löfte här meddeles. Aktningen för antagne former och önskan att, så vidt på mig beror, undvika allt hvad som med skäl kan finnas deremot stridande, hafva nekat mig att äfven reservationsvis underställa Riks-Ståndens bepröfvande en af min rättskänsla högt påkallad vederläggning af de mångfaldiga oriktiga och grundlösa uppgifter och framställningar, som de BankoUtskottets memorial N:o 102 bifogade reservationer innehålla. Men skyldigheten emot mig sjelf såsom motionär till det uti desse reservationer så bittert klandrade beslut och emot den pluralitet af Utskottet som detsamma fattat, ålägger mig nu att åtminstone hos det Riks-Stånd, inför hvilket jag är berättigad uitala min öfvertygelse, söka, så i min förmåga medgifver, försvara detta beslut och betaga berörde uppgifter och framställningar deras möjligtvis förvillande och förledande egenskap. Reservanterne hafva uti de afgifna reservationerne fortsatt sina, redan vid frågans afgörande inom Utskottet, på ett högst meriterande sätt ådagalagda nitiska bemödanden att bevisa olämpligheten af den föreslagna underdåniga skrifvelsen och obehörigheten af den anmälan densamma skulle komma att innefatta; finkänsligheten i detta hänseende hos de värda reservanterne har verkligen förvånat mig, helst det, åtminstone för min fattningsgåfva icke är möjligt upptäcka hvaruti den så vidlyftigt öfverklagade olämpligheten och obehörigheten egentligen består. Enligt hvad riksdagshandlingarne utvisa, har Kongl. Maj:t vid flerfalldiga tillfällen fästat den andra Statsmaktens eller Rikets Ständeres uppmärksamhet på angelägenheten af vissa frågors skyndsamma och ofördröjliga afgörande. Mig veterligen har dock sådant alldrig förekommit någon olämpligt eller för den sistnämnde Statsmaktens värdighet förnärmande. Exempelvis anser jag mig endast behöfva åberopa Kongl. Maj:ts vid denna Riksdags början, särskildt aflåtna nådiga Skrifvelse, med uppmaning till Rikets Ständer, att, så skyndsamt som ske kunde, taga under pröfning de, sedan sista Riksdag till grundlagsenlig behandling hvilande förslagen till förändringar uti Regeringsformens 63 och 72 SS. Det lärer således vara endast från R. St:rs sida som anmälanden om angelägenheten af vissa frågors afgörande kunna erbålla den ytterst vådliga och förgripliga natur, som reservanterne tillerkänt den nu ifrågavarande und. skrifvelsen, oaktadt de icke ägt något alt erinra emot de af Utskottet till begagnande deruti, föreslagne ordalag. Vidare hafva åtskillige af reservanterne sökt ådagalägga den synnerliga likhet och öfverensstämte else, som, enligt deras uppgift, skulle förefinnas emellan cn sådan underd. skrifvelse, som Utskottet föreslagit och de påminnelser. hvilka om höona