Den! 3 Mars. De på f. m. avkomna utländska poster medföra tidningar från Paris af d. 18, från London af d, 20, samt från Hamburg af d. 24 Februari. Den Wellington — Peelska ministeren har fått sitt första dödshugg. Oppositionens kandidat, Abercromby, sitter på Talmansstolen i Underhuset. Denna så högst vigtiga händelse, som icke kunde förekommas, oaktadt Stanley med hela sitt parti af konservativa Whigs voterade för Manners Suiton, visar tydligen och klart huru ministerens aktier stå i det nya Underhuset. Troligen kommer den att draga sin dödspust vid adressen i anledning af throntalet, om dena ens lefver så länge. Se här i korrthet några af de detaljer, som höra till cenna stora seger för reformens sak. Den 19, tidigt på morgonen, hade redan stora folkmassor samlat sig i grannskapet af Parlamentshuset, och fortforo att tillvexa ända till kl. 2. När folket såg en Tory komma, mottogs han med hvissling; i syonerhet hördes denna musik öfverljudt när Hertigen af Cumberland och biskopparne anlände. Kl. 12 öppnades Underhuset, och fylldes snart af ledamöterne, som skyndade till sina platser. Sedan ceremonien af parlamentets öppnande gevom en kunglig kommission gått för sig i Öfverhusets lokal, återvände Underhusets ledamöter till till sin sessionssal, för att skrida till val af talman. Lord Francis Egerton föreslog i ett häftigt tal, fullt med utfall mot Abercromby, ministerens kandidat Manners Sutton till Talman och understöddes dervid af Sir Burrel. Å andra sidan uppstego Hrr Denison och Ord och talade för Abercromby. Derpå togo de båda kandidaterne sjelfva till orda, Sutton för att söka rena sig från de beskyllningar, som blifvit honom gjorda att hafsa intriguerat för att drifva bort Melbourneska ministeren, och Abercromby endast för att i korthet förklara, att han icke hade något personligt intresse i sakens utgång, utan blott i följd af sina vänners anmodan framstått såsom kandidat, på den grund att frågan involverade en stor poutisk grundsats. Lord Stanley steg nu opp och lade med stor konst sira ord för Sutton, men besvarades af Lord Russell, efter hvilken Sir Robert Peel yttrade sig. Sedan Cobbett förklarat att ban skulle rösta mot Abercromby, och ännu ett par ledamöter talat, ropades på votering, hvilken utföll så att Aberecromby med 316 röster mo: 306 utkorades till Talman. Lifliga hurrarop genomskallade huset, cch besvarades af folket utanför. Sir Robert Peel uppsteg och gratulerade den nye Talmannen, med hvad invertes förnöjelse kan man lätteligen föreställa sig. Den majoritet för ministrarne i det nya Underhuset, af hvilkeu Toryb!aden hela tiden bortåt så öfverljudt skrutit, har således i sjelfva verket uppJöst sig till en bedröflig minoritet, oaktadt Stanley med bela sin kobort trädt på deras sida. När de i en lifsfråga, sådan som Talmansvalet denna gången var, ej förmått hålla stången mot sina motståndare, så har man ej svårt att begripa huru det kommer att gå dem vid adressen. Bland de 32 ledamöter, som cke voro närvarande vid talmansvalet, räknas omkring 25 till ministerens vedersakare, och då troligen en del af dem åtminstoce komma att vara närvarande vid omröstningen öfver adressen, så torde minoriteten då blifsa ännu större. Mivistörens ställning synes således för menniskoögon ohjelplig, så framt ej rågon Deus ex machina skulle i en behaglig stund framkomma till dess undsättning. Nästa Engelska post biir, under dessa förhållanden, mer än vanligt intressant. Grefve Sebastiani och Furst Esterhazy hade ankomrit till London, cch haft företräde hos Konungen. I Fransyska Deputeradekammaren hade ministrarne likaledes fått vidkännas en deconfiture. En kommission hade, emot deras vilja, blifvit tillsatt att undersöka allt, sem rörde Tobakswonopriet. Rösterne voro 241 för kommissionen och 140 dereraot, således en mejoritet mot ministrarne af 101 röster. Naturligtvis hagla nya ministörkormbinatiorer i Perisesbladen efter en sådan händel.e, men de tycktes åtminstone ännu vara utan rågot slags konsistens. Kommissionen, som skall yttra sig öfver Amerikanska ersättvingsfrågan, väntade ännu på vissa felande dokumenter från utrikes ministern, inaan den kunde skrida till silt arbete.