tionen. Erfarenheten har visat att de ej på minsta
sätt sökt vinna något insteg hvarken uti riksrepre-
sentationen eller andra dermed likhet egande insti-
tutioner, och dessutom funnes uti grundlagen ett
korrektiv deremot; då stadgadt är, att inga andra
främmande trosförvandter få uti representationen
deltaga, än de som tillhöra reformerta kyrkan.
Det vore stridande emot den liberalitetsanda, som
nu öfver allt söker göra sig gällande, att bestrida
utlänniogars naturalisation.
Hr RUBIN instämde med Hr Björck, och önska-
de att Ståndet måtte afstå från sin förut uttryck-
te mening; ty. det vore billigt att den utlänning,
som tio år vistats i Sverge och här utgjori med-
borgerliga prestanda m. m., borde få åtnjuta Svensk
medborgerlig rättighet.
Hr HELSINGIUS ville, oaktadt Hr Björck talat
för de beskedlige Isratliterne, ännu våga att förnya
sitt vid de trenne nästföregående mwemorialen gjor-
da yrkande. Det vore Konstitutions - Utskottets
skyldighet att framställa voteringspropositioner,
när sammanjemkning ej kan äga rum.
Hr EKERMAN ansåg, att Ståndet, sedan det
för andra gången återremitterat trenne memorial,
äfven kunde återremittera det fjerde, Talaren
kunde ej instämma med Hr Björck deruti, att det
vore omöjligt att Judarne kunde vilja inträrga sig i
representationen. Hr Ekerman tillstyrkte alltså
Ståndet att vidblifva sitt förra beslut.
Hr BÅÅTH ville fästa Ståndets uppmärksamhet
derpå, att grundlagen medgifver främmande tros-
förvandter att vistas i Sverge, Då religionsfrihet
är dem förunnad, så vore det hårdt att neka dem
medborgerliga rättigheter. Talaren instämde med:
Hrr Björck och Rubin:
Häruti förenade sig Hrr LEVIN, HELLEDAY
Hr RYDIN ansåg .naturalisationen oskadlig. Vi bor-
de önska att kunna inlocka utlänningar med deras
kapitaler i landet. Dessutom finnes det få länder,
der ej naturalisation är medgifven, och talaren frå-
gade hvarföre Sverge skulle bestrida den? Hr Ry-
dir trodde Ståndet. böra frånträda sitt förra beslut
och bifalla detta memorial.
Hr BELSINGIUS ansåg visst nyttigt att inlocka
utlänningar; men trodde dertill ej behöfvas natu-
ralisatiousrätt. Utlänningarne hafva hittills alltid
befunnit sig väl här, och nu hafva vi dessutom fått
ett stedgadt mynt. Talaren ansåg högst vigtigtatt
bibehålla nationens fosterlandskänsla, och denna
kunde äfventyras vid uppblandning med främman-
de nationer.
Hr WEDBERG ville frånträda det förra beslu-
tet och gilla memorialet.
Hr LIMNELIUS trodde att man ej borde alltför
mycket lögga sig ut för utlänningar, och yrkade
att Ståndet måtte vidblifva sitt beslut.
Emellan Hrr HALLING och BÅÅT uppstod en
liten diskussion i anledning deraf, att den förre
fruktade, att genom antagande af förslaget, skulle
civila embeien och tjenster kunna komma att be-
sättas med sådana personer, som ej voro infödda
Svenska män, så att t. ex. en utlänning, som nå-
gra år tjenat inom armden, kunde utnämnas till
landshöfding. Detta trodde Hr Bååt ej kunna in-
träffa. Hr Halling hänvisade Hr Bååt till den fö-
reslagna redaktionsförändringen.
Hr RYDIN ansåg ingen fara vara dervid, om
utlänningar skulle beklädas med civila tjenster, ty
vi hafva en Konung och en Kronprins, som äro
födda utlänningar, och detta har ej för riket med-
fört något ondt.
Memorialet återremitterades med samma förkla-
rande, som vid memorialen N:o 80, 81 och 82.
(Forts. följer).
RR RA
r— mn—m—m mn —nxhnqKqKÄz ODOÖ ÖÖÖÖÖOOGE— OLnCGEQ Oh ÅEÅ nO— —,—,h EEE