ska befälhafvarne, men i den belägenhet hvari den-
na officer befisner sig, kuana vi icke behandla ho-
nom som en spion, endast och allenast på en bon-
des utsago. Denne kan möjligen hafva misstagit
sig. Lishet i utseende kan bedraga honom, och i
sådant fall vore vi mördare. Det är icke under en
sådan skepnad vi böra visa oss
Det var en lättnad för Leckinski, att få återvän-
da till fängelset. Nära 12- timmar hade han haft
för siva ögon galgar och stympade menniskokrop-
par. Fastän hemska bilder och dystra aningar fyll-
de hans själ, föll han dock i en djup sömn, ty den
trötta naturen fordrade hvila. Under det hans sin-
ne på detta sätt lågo i slummer, öppnades åter
dörren sakta, en qvinnofigur närmade sig hans la-
ger, och samma ljufva röst, som tilitalat bozom
natten förut, sade, till hälften hviskande: stig upp
och följ mig — ni är räddad — er häst står fär-
dig.
Vid de orden ni är räddad rusade Leckinski
opp, men genast återhemtande sig svarade han, så-
som förra gången, på Tyska, med den frågan:
hvad säger ni?
Då Castanno; blef underrättad om utgången af
denna nya pröfaing, yrkade han att Polacken genast
måtte försä tas i frihet; men han blef ånyo öfver-
röstad.
Lectinski tillbragte åter en bedröflig matt. I
dagniogen väcktes han af 4 personer, bland bvilka
var den bonden, som påstod sig hafva sett honom
i Madrid. De kommo för att inställa konom för ett
slags domstol, sammansatt af officerare ur Castan-
nos stab. De utöste mot honom de grymmaste ho-
telser, men, stårdsktig i sin föresats, iåtsade han
sig icke förstå ctt enda ord af hvad de sade.
D. han nu kom inför sina domare, frågade han
på Tyska efter sin tolk. Denna inkallades och för-
höret började.
Man fråvade honom hvad ändamålet var
med havs resa från Madrid till Lissaboo? Han
svarade genom uppvisandet af depescherae från
Ryska sibassadören till amiral Siniavin och sitt
pa:s; och om icke det olyckliga mötet inträffat
med bonden, som sett hozom i Madrid, så hade u-
tan tvifvel desea bevis gjort tillfyllest. Likväl
stod den usage Polacken fast vid sia första be-
rättelse, och vacklade aldrig i sina svar.
Fråga honom, sade ordföranden, om kan är vän
af Spaworerne, efter han icke är Fransman?
Tolken öfversatte frågan,
Visserligen, utan tvifvel, svarade Leckinski; jag
älskar och högaktar Spaviorernes ädia karakter,
och önskar att våra båda nationer vore allierade.
Öfverste, sade tolken, fången säger att han hatar
oss, emedan vi föra krig som banditer; och det
skulle vara hozom en glädje om hela nationen vo-
re förenad i en man, så att han kunde tillintetgö-
ra dea ecnom ett eit enda hugg.
Under det tolken yitrade detta, voro allas ögon
skarpt fästade på fångens ansigte för att se bvad
intryck tolkens trolöshet skuile göra på honom. Han
stod orörlig. Leckinski var beredd på hvarje fre-
stelse, och på sin vakt mot alla snaror.
Mioa Err, sade general Castannos, som: var
närvarande vid förhöret, mig synes att ingen
grund för misstanka finnes mot denne unge
man, och derföre bör han ställas på fri fot, och
få lof att fortsälta sin resa.
Nu återfick ben sina vapen och depescher; och
den oförskräckte unge Polacken genomgick på det-
ta sätt segrande en kedja at frestelser, som fordva-
de nästan öfvermensklig styrka och sinnesnärvaro.
Han anlände lyckligt och väl till Lissabon, uträt-
tade sitt uppdrag, och ville återvända till Madrid;
men Junot tillät honom icke att å nyo blottställa
sig för de faror, ur hvilka han så underbart biif-
vit räddad.
INR RE VINTS FARSEN SE ENN