ska befälhafvarne, men i den belägenhet hvari denna officer befisner sig, kuana vi icke behandla honom som en spion, endast och allenast på en bondes utsago. Denne kan möjligen hafva misstagit sig. Lishet i utseende kan bedraga honom, och i sådant fall vore vi mördare. Det är icke under en sådan skepnad vi böra visa oss Det var en lättnad för Leckinski, att få återvända till fängelset. Nära 12timmar hade han haft för siva ögon galgar och stympade menniskokroppar. Fastän hemska bilder och dystra aningar fyllde hans själ, föll han dock i en djup sömn, ty den trötta naturen fordrade hvila. Under det hans sinne på detta sätt lågo i slummer, öppnades åter dörren sakta, en qvinnofigur närmade sig hans lager, och samma ljufva röst, som tilitalat bozom natten förut, sade, till hälften hviskande: stig upp och följ mig — ni är räddad — er häst står färdig. Vid de orden ni är räddad rusade Leckinski opp, men genast återhemtande sig svarade han, såsom förra gången, på Tyska, med den frågan: hvad säger ni? Då Castanno; blef underrättad om utgången af denna nya pröfaing, yrkade han att Polacken genast måtte försä tas i frihet; men han blef ånyo öfverröstad. Lectinski tillbragte åter en bedröflig matt. I dagniogen väcktes han af 4 personer, bland bvilka var den bonden, som påstod sig hafva sett honom i Madrid. De kommo för att inställa konom för ett slags domstol, sammansatt af officerare ur Castannos stab. De utöste mot honom de grymmaste hotelser, men, stårdsktig i sin föresats, iåtsade han sig icke förstå ctt enda ord af hvad de sade. D. han nu kom inför sina domare, frågade han på Tyska efter sin tolk. Denna inkallades och förhöret började. Man fråvade honom hvad ändamålet var med havs resa från Madrid till Lissaboo? Han svarade genom uppvisandet af depescherae från Ryska sibassadören till amiral Siniavin och sitt pa:s; och om icke det olyckliga mötet inträffat med bonden, som sett hozom i Madrid, så hade utan tvifvel desea bevis gjort tillfyllest. Likväl stod den usage Polacken fast vid sia första berättelse, och vacklade aldrig i sina svar. Fråga honom, sade ordföranden, om kan är vän af Spaworerne, efter han icke är Fransman? Tolken öfversatte frågan, Visserligen, utan tvifvel, svarade Leckinski; jag älskar och högaktar Spaviorernes ädia karakter, och önskar att våra båda nationer vore allierade. Öfverste, sade tolken, fången säger att han hatar oss, emedan vi föra krig som banditer; och det skulle vara hozom en glädje om hela nationen vore förenad i en man, så att han kunde tillintetgöra dea ecnom ett eit enda hugg. Under det tolken yitrade detta, voro allas ögon skarpt fästade på fångens ansigte för att se bvad intryck tolkens trolöshet skuile göra på honom. Han stod orörlig. Leckinski var beredd på hvarje frestelse, och på sin vakt mot alla snaror. Mioa Err, sade general Castannos, som: var närvarande vid förhöret, mig synes att ingen grund för misstanka finnes mot denne unge man, och derföre bör han ställas på fri fot, och få lof att fortsälta sin resa. Nu återfick ben sina vapen och depescher; och den oförskräckte unge Polacken genomgick på detta sätt segrande en kedja at frestelser, som fordvade nästan öfvermensklig styrka och sinnesnärvaro. Han anlände lyckligt och väl till Lissabon, uträttade sitt uppdrag, och ville återvända till Madrid; men Junot tillät honom icke att å nyo blottställa sig för de faror, ur hvilka han så underbart biifvit räddad. INR RE VINTS FARSEN SE ENN