satta åsigterna.. Men det är m21 dessa Herrar det
egna, som egentligen förtjenar uppmä ksamhet, för
bedömandet af den frå gan, på hvi kendera sidan den
största intolsransen befinner sir, att de väl sjelfve
begära en oinskränkt rättighet att få nedsätta icke
blot satserna utan äfven wmotiverna hos sina mot-
ståndare, att få tillägga dem de vackra titlarna af
samhillsförstörare, osvenske o. s. v. hvarpå beviset
finnes närmast tillhands just i dea ofvanstående av-
tikeln; men om maa någon gång råkar förelaga
sig det orådet, att till vedergilnivg gyckla litet med
dem, då ropas genast himmelshögt på pressens skräct-
de tryckfräcihet, ett tycitvång (!!) lika förhat-
ist som despotismen m. in.
Ara: Göreborgs Dagbled betriffar, så förstå vi ic-
ke huru dess redaktion kan tala om att dena af-
skuddat 8ig ÅAftonbladsoket. Ehuru vi icke haf-
va särde!vs höga tankar om Dagbladets redaktion,
bafra vi hksäl alldrig sänkt vår föreställning om
dess natur så lågt. att det fallit oss in att den
vore mest passande för oket. Då emellertid Dagbla-
det sjelf blygsamt I:tit förstå att detta instrument
från et asnat höll är applikabelt, så sko-
I vi visserlgen icke bjuda till att tillskansa
oss någon för: el häraf, utan tillönska det arma ö-
ket af allt hjerta, att i den fåra det sjelt valt, fram -
skrida med all möjlig sjelfförr öjelse, samt ati det der-
vid alltid måte tå bibehålla ett godt bull, och
manken alldrig svika dea publicistiska trästocken.
Det torde endast ursäktas oss, om vi hädanefter som
hittills mota de:samma litet uv vägen, när dess bö-
lande börjar anaga en alltför högljudd och obchag-
lig ton för de förbgående.