moraliska lif ansåg talaren det vara ett hufvudsakligt vilkor, att nationalritedomen är så allmänt förgelad som möjlig!, att individerne genom äganderätten äro fästade vid ett hem — om detta ock icke vore mer än en koja och en jordlapp — att deras välstård framkallas af egen omtanka och flit, att de icke gå till arbetet såsom tanklösa dragare eller handtlanga:e — maschiner, utan för egen del få anledning att fröjda sig af Guds välsignelse. Enär nu statslånesystemer i allmänhet inverka på sambhaällsförbållanderre i det afseerde, att de gynna det enskilta intresset på bekostnad af det allmänna, och att de göra de näårande klasserna beroende af de tärande, så undergräfva de tillika samhällighetens säkraste grundvalsr. I afseende på de skäl och motskäl, som framställas för gagveligheten och behofvet sf jordbrukets upphjelpande genom lånebiträden, ansåg talaren att man icke fästat nog afseende derpå, att denna fråga är af en helt praktisk natur. En teoretisk kalkyl öfver de fördelar jordbruket kan draga af nya len, må vara aldrig så sanot och väl beräknad, den studsar vid verkställigheten icke dess mindre emot mensklighetens egenheter eller svagheter. Erfarenheten vittnar, att låneoch undsättnizgsanstalter icke sällan urarta till medel att til!fredsställa de allmännaste böjelser i menniskona!uren, — fåfänga, lättja och vällustbegör. Med lånebiträden förhåller sig alldeles som med barmbhertighetsverk och inrättningar. Ju flera fattigförsörjningsanstalter, dess flexa fattiga som anlita dem; så skola ock utvidgade låneanstalter i samma förhållande öka antalet på lå:esökande. Talaren ville dock icke bestrida, att lån kunna vara gagnelige för den sparsamma, måttlige och idoge jordbrukaren; men den som har dessa egenskaper, behöfver sällan låna, tvertom anser han skuldsät!ning vara ett förstöringsmedel för sitt välstånd. Utan att åberopa exemplen af landsorter, hvilka genom diskontlån kommit på obestånd, finnas andra talande bevis på lånesystemets skadliga inverkan på jordbruret. Der bruksnäringar ionästlat sig ibland jordbruket, finner man, nästan öfve:allt, hurusom den förra menligt insverket på de nä:boendes välstånd och sjelfberoende. Orsaken är: visst icke de nya utväågar, som för landtmanven blifvit öppnade till a:betsoch forelingsförtjenst eller till föryttring af skogseffekter, utan det härmed förenade tillfället att erhålla penningeeller varuförskotter. Äfven des:a borde vara vinstgifvande, emedan de äro räntefria; men lättheten att gecom skuldsättning se behofven uppfylida, för!lamar srbetsdriften, befordrar öfverflödspjutningarre och nödgar slutligea den obetänksamme förskottagaien att pantförskrifva sin egendom, sin arbetsförmåga, sin idoghet. Talaren hade så mycket större arledning att motsätta sig det nu föreslagna lånebiträde, som let visst icke afser den skattdragande och mest hjelpbehöfvande jordbrukarens fördel. Skattejorden är i ailmänhet af föga, mångenstädes af intet värde; den kan i följe deraf icke göra några anspråk pi fastigbetslån gällsnde, om icke till ett högst obetydigt belopp; deremor komma fördelarne af lanet att .tillgodonjutas af den fria jorden, som just uti sin skattefrihet redan äger den största uppmuntran, det kraftigaste beskydd. — I den mera speciela frågan om Statens garanti för Hypotheksföreningar till låos upptagande, ansig Talaren att Rikets Ständer genom bifall till Stits-Utskotlets Utlåtande N:a 199, redan afeifvit sitt Uilåtande. Skulle dock nyttan af dessa inrättningar synas avg Of: ervägarde för att förmå det Högv. Stånocet att fråvgå it redan fattadt beslut, så vile Talare; Ör egen del erinra, att han ansåg det af föregåinde RB. Etänder besluna Statslän med afseende Då Jordbrukets understöd vida ärdamålsenligare än det of Reservanterne ru föreslagna; emedan det förra dock afsåg Svenska jorden i allmänhet, men let sednare insk:ävkte sig till de få proviase, i vilka hypotheksföreninsar möjligen kuuna uppkomNn, ehuru alla ika må t isläda sig den garanlte,ale ansvarigheten. I afseende på den öfverklegade p-nniogbristen, nedgaf Talaren alt den ä!ven förspordes 1 hans irembygd (Daisinej; men orsaken dotill var lätt att fiuna dels 1 bristaude arbetsförtjeust, under dit solerafarso!en hemsökle Sverige, dels i denra viners ohjelpsamhet jör afsättning .f ortens produker och handas! jer, dels ock förnämlig:st nti RB. Ständers besi:.t alt gezom alltför hög beskattning å Jen privata assicnerinrgen Snart sået tillinteton,a