UVvi val Ab RA RKS VIENNA ML BR nt OD
som det ör, kan ju göra det af samma motiver
som hvarje annao, Konungen sjelf icke undantagen,
gör hvad dena grundlag tillier, derföre att det
är lagligt. Men emot hvem påallar den dömde
här grundlageas rätt? Emot sig sjelf. Hvad be-
gär ber? att den verkställande makten måtte upp-
fylla sina skyldigheter å lagens fordran. Har den-
pa verkstsllande makt icke haft devnva skyidighet,
och hade hov icke velat, emot sia bittro kinsla
verkställa den, så skulle hon adrig hafva anlitat
lagen, De: är då på henues sida som cegensinnig-
beten stannar. Men ilskan och högförden? af ilska
plägar man vel uilfosa andra något onudt, men cn
iska, 0 m väger till bödeln: kom nu och tag af
mig de: hufvud, som lagen lemrat i ed.a händer,
en söcan ika är visserligen of någon egen art.
Likaså med bögfär rde nm. Man ser digl!igen denna
njuta a; att ikläda sig guldbroderade diegter, pry-
das med band och stjercor, höljas med titlar, gun-
i granna vagnar ovch sif.a praktiga måltider;
men en nögförd som låter släpa sig in! schavotten,
slå af sg hufvudet, och kroppen nedgräfvas i
ovigd jord, denna bögfärd är å minstone olik de
förra slagen, och torde åtminstone icke beherska
månaden af dem som vanligen anses högfärdiga.
I-sändaren synes ej haft en aning om, att det ges
något som kallas aktning för rätt, känsla af eget
och mensklishetens värde m. m.; men hvilka ting
hvarien betalas med penningar, celler få sin plats i
cn meritförtecknina2.
Förvånande är det i sanning att finne, med bvil-
ken god kontenans Insändaren debiterar de libera-
la bladen utan undantag, den beskyllsingen, att
förut haiva försvarat dödsstraffets bibehållande e-
mot Kongl. Maj:ts proposition, och d-:a uti en
specielt emot den indragna tidningen Aftonbladet
i Stockholm riktad artikel, oaktadt vi aldrig
försvarat dödsstraffet, utan klandriat propositionen
just derföre, att de föreslagna straffbestämrnroelserna,
såsom Inas. nu sjelf bäst bevisat, vo:o alltför öfver-
drifos. Man borde väl åtminstore vänta sig att ett
oflicislt bled icke, till försvar för sina satser, skul-
le med den största oförsynthet tillaripa uppenbart
falska uppgifter, helst når dessa ingalunda kunna
härleda sig från rsisstag eller glömssa, då vi icke
ex utsa tio gånger tydligen framställt vår tanke i
detta ämne. Och likväl tals i samma nummer
om, bristande sans och hofsamhet cch sanningskär-
ik hos oppositionsbladen!! Sådant kan i vår tan-
ka :ckwe kallas att strida med blanka vapen, hvil-
ket man dock så ofta hört en och aonan af mint:
störens ledamöter på Riddarhuset yrka hos sina
motståndare.
Man talar om majestätsbrott; är det då verkligen
blott :mujestätet som Insändaren i Stats- Tidniogen
och hans själsförvanter vilja skydda? Visst icke.
ilvad vill man då? Insändaren gör sig sjelf mö-
da att besvera frågan. Se här banus ord: stulle
detta oaktadt, lagförslaget bifallas. så kunna mår
hända vissa olägenheter instunda för dem, som sö-
ka sis ära elier sin utkomst i kringspridandet af
vrängda omdömen och smädliga insinuationer emot
Regeringen. Det är således Regeringen, d. v. s.
Badel srepersonalen, hvars möjliga misstag man
vill hafva gömda bakom dena Kungliga personlighe-
tens belgd. Detta är ingenurg bytt, det är en
gammal sats, idkeligen upprepad vid våra riksda-
gar, och vid flera tillfällen offentligen erkänd äf-
ven som grundsats 1 Svenska Minerva, samt nu
omsider öppet uttalad i Sverges Stats-Tidning.
Det är för att skyida rådgifvaresa mot klandret,
som man nu vill blottställa den höga personlighe-
ten för, antingen den tvetalan att säga, att dess
a!sigt bifvit uppnådd när det Kongl. förslaget blif-
vit förkastadt, eller för den svåra strider emellan
Jen pås! ådda oviljan, för den gamla lagens hård-
het, och det sjelfvilliga sntagandet af en ny lag,
som ingalunda utesluter samma hårdhet!
Insindaren fruktar csycket, att Koaungen möj-
loivis skall vägra sin sanktion ät d n nya lages.
Vore detta då så farligt, låt se! Antogom att Ko-
nungen sanktionerade denna iag, hvilken man så-
lunga sjelf medgifvit icke är Konungens förslag, ty
; sådant fali hade Ständerna endast ullkännagifvit
att den Kongl. propositioner af dem blifvit bifai-
les, utan som är en från Ständerne enskilat utgå-
eude lag, hvad skulle väl i sådant fall kunna in-
inträffe? Sakerna vore då återförda in statu quo.
Iegeringen hade ru tillfället öppet alt afgifva ett
förständigt och tidsenligt lagförslag, deri ordalsgen
tydli gen uttryckte, att den avgick smädelser e-
AE FR
ee a a AA